Uteritt, gos och traktorkörning

 

Nu börjar jag äntligen få pay off för alla ansträngningar jag lagt ned den senaste månaden på att få ordning på stallet. Jag tog in både Ares och Sessan i sina boxar samtidigt på lunchrasten, vilket gick sådär eftersom Ares drog framåt och Sessan släpade lite efter. Det behöver vi kanske öva mer på! Men det var bara att släppa Ares lös när vi närmade oss stallet, så gick han in i sin box, och så ledde jag in Sessan i sin box för säkerhets skull. 

Sedan gjorde jag i ordning Ares och tyckte Sessan skötte sig bra med att äta hö och mineralerna hon fick i sin krubba. Och sedan så tog jag bara några djupa andetag och gick ut med Ares! 

Det är en sak som är lite läskig med att fara ut med Ares, och det är att vi behöver korsa en trafikerad väg direkt för att komma ut till skogen, och mitt emot den vägen så finns det en segelbåt på en stor presenning där de även parkerat en släpvagn. Så det finns lite läskiga saker att titta på om man är en unghäst. Min oro har väl varit att Ares ska bli osäker mitt på vägen när Sessan gnäggar efter honom samtidigt som jag försöker pressa honom förbi en segelbåt med presenning samtidigt som det kommer trafik. 

Blev det det scenario jag oroat mig över? Nej det blev det inte. Ares följde sin matte lugnt och fint över vägen och förbi presenningen. Inga problem! 

Sedan for vi ut i skogen och jag har en sten som passar utmärkt för uppsittning som jag suttit upp på förut, så jag satt upp där och så red vi runt en stund, innan vi gick hem igen. Vi var ute i ungefär 45 minuter. Ares var förståss lite osäker, men även jättepigg och framåt, men bromsen satt! Jag är mer än nöjd! 

En söt sak med flytten är att Sessan blivit mycket gosigare sedan hon flyttade hit. Jag gosar med henne nästan varje dag! Om hon buffar på mig, nafsar eller tränger sig mot mig så har jag skickat iväg henne och goset är över. Så nu har hon lärt sig att komma lugnt och fint och låta sig klias och pussas på. Underbart! Att det var så lätt! Jag har inte ens tänkt specifikt på att jag tränat henne utan det kommer ju bara naturligt, man vill pussa och klia på sina fina unghästar, men det är ju inte kul om de börjar buffa. Så jag tycker att vi förstår varandra bara bättre och bättre, och hon blir bara lugnare och gosigare. Man kan ta ett riktigt grabbatag om hela hennes huvud utan att hon backar eller rör sig nu. Jättemysigt. 

Mycket sker ju i mörkret men jag har fått köra traktorn med balgrip och lämna av den i matbaren också. Det var lite svårt, men det gäller att upprepa sig så man till slut klarar alla moment själv! Det var väldigt kul också. 

Detta blir bara bättre nu! Det värsta med renoveringar och att komma över nya komfort-trösklar är gjort!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Att det kan gå så fel

Planering med att måla hästtransport