Nu har jag kört Ares!

 

Ja, igår satte jag mig i speedcarten och körde lite med Ares. Först åkte jag lite på sidan på ena stänkskärmen men det kändes helt onödigt och kändes bekvämare att bara sätta sig rakt av och köra. Det går hur bra som helst och han känns väldigt trygg med uppgiften. Vi har stannat, startat, och svängt. Han har inga problem med något alls! Jag har känt mig otroligt glad över hur enkelt det varit att jobba med honom under inkörningen och hur snäll han är. Det känns som att jag upprepat mig om detta i snart tre år, men jag kan ändå inte låta bli. Det är så här det ska vara att ha häst! 

Jag har tittat på bilderna och filmerna och tycker han beter sig exemplariskt på alla sätt. Särskilt trevlig är han på att stå stilla och vänta när man selar på och av honom. Hittills har han aldrig tagit ett extra steg i onödan. Han står som ett ljus och verkar veta om att han är jätteduktig. Jag hinner kliva upp och av utan minsta stress. En guldkille helt enkelt! 

Jag sade till Jonatan att semestern är räddad nu, och att jag verkligen fått ut allt jag önskat nu när vi kommit så här långt med inkörningen. 

Super-Sessan har blivit tömkörd i skogen och är jättetrevlig även hon. Så snabbt och enkelt träningen går när man är två som hjälps åt! Extra enkelt när man dessutom tänker på samma vis och har samma förhållningssätt till träningen. Jag har aldrig tänkt på mig själv som ensam när jag haft häst själv, jag har ju haft fina vänner, men nu när Jonatan började dela min hobby så är hästarna roligare än någonsin. Vi tänker mer likt varandra, än någon annan jag ridit med. 

Det känns lite som att komma hem, faktiskt.