Det har varit otroligt mycket jobb dessa två semesterveckor. Jag tycker det varit väldigt tungt och det är inte bara en dag jag varit lite ledsen över att inte riktigt kunna återhämta mig. De fina nyheterna är att Ares mår kanonbra trots att han fick fång för en månad sedan, och även Super-Sessan mår jättebra. De får båda hyfsat bra träning trots värmeböljan.
Eftersom Jonatan jobbat mest på gården så har jag gjort allt jobb med Ares, men även en hel del tömkörning med Super-Sessan. Jag har lagt upp träningen som jag gjort tidigare, och Sessan svarar superbra på det. Igår längtade Jonatan till hästarna och jag såg väldigt mycket fram emot hur han skulle uppleva Sessan nu. Han blev jätteglad över att hon nu förstår så mycket mer. Hon går slalom mellan koner, accepterar bettet, går fram överallt och gör jättefina halter. Som vi kämpat, jag och Sessan! Jag känner också att jag kommit närmare henne och att vi förstår varandra bättre, det är ju på många sätt ovärderligt!
Hon stannar direkt på kommando, och inväntar ett nytt kommando nu, och lite kli på rumpan, precis som jag gjorde med Ares.
Hon går även fint utanför ridbanan och är ganska modig med att gå först.
Det absolut tråkigaste, värsta och olustigaste är att rensa ur min lägenhet. Det tar aldrig slut. Jag försöker vara där två timmar om dagen men hettan på ca 40 grader, och allt oändligt sparat småpill, är verkligen själadödande. Men med små steg i taget kommer jag mig väl i mål. Förr eller senare. Men det är mycket kvar.
Vi har dessutom byggt en rundbågehall till hästarna. Jonatan har jobbat outtröttligt och jag har kämpat på jag med. Jag har fått köra en hel del traktor då han behövt hjälp när han jobbat på höjd, och det har gått väldigt bra, utan missöden.
Efter några dagar blev vi klara! Sedan har Jonatan jobbat oändligt mycket med att förbereda skogshagen åt Ares och Sessan. Han gör ett helt otroligt jobb med att spräcka stenbumlingar och plocka bort sten, samt fälla träd och gräva bort trädrötterna. Hela gården blir långsamt mer öppen och hästvänlig.
Jag är otroligt tacksam över allt Jonatan gör för oss, och för Ares, men jag är också trött och ovan att kämpa på så här mycket. Att vi har den längsta värmeböljan sedan mannaminne gör det inte enklare heller.
Men allt går framåt.
En sten i taget.
En flyttkartong åt gången.
Kommentarer
Skicka en kommentar