Ända in i kaklet

 

Ares fortsätter att må bra efter sin fångdiagnos och rör sig jättebra. De största problemet vi haft just nu är att tillgodose hans tuggbehov på begränsad energi. Han hade en dag då han var väldigt stressad och luftsnappade oavbrutet, men mera ris och halm hjälpte honom att hitta lugnet. Jag är ovan att väga hö och ge givor och blev ju beroende av att fler på stallet samarbetade med gemensamma givor. Det är ju över två mil mellan gården och stallet Ares är på, så jag har behövt åka fram och tillbaka en hel del. Det har varit lite jobbigt att släppa kontrollen och lita på att andra har koll på läget. Men det går bra!

Jonatan har ju ridit ett år på ridskola och fick sitta upp på Ares i några minuter, i skritt och trav, under tiden jag granskade, och filmade, hur Ares rörde sig och betedde sig. Självklart i dialog med veterinären som behandlade Ares. Det såg jättefint ut på alla sätt. Ares hade trevlig bjudning, var glad, och gick upp i trav på eget initiativ. Det känns lite overkligt att jag dessutom har en fästman som kan rida!

Vi var både på SPA och vår favoritrestaurang första semesterdagen och konstaterade att vi behöver göra en hel del. Hinner jag börja granska mina förråd och förbereda en flytt till Sjöbotten? Hinner Jonatan rensa ett skogsparti så det kan tjäna som vinterhage? 

Jag köpte flyttkartonger och öppnade dörren till mitt första, absolut proppfulla och osorterade förråd, och kände hur energin och motivationen rann ur mig. 12 års blandade skräp och skatter. Överväldigad. Men jag började sortera. En sak i taget. 

Plötsligt börjar vi kliva i kisspölar på morgonen. Keeva, vår bordercollie på 11 år, kan inte hålla sig och verkar må dåligt. Mår inte Keeva bra så mår inte jag bra. Vi gick upp på nätterna och försökte nattrasta i väntan på en veterinärtid. Lyckligtvis hade hon bara en urinvägsinfektion och kommer att må bra efter en behandling. Puh! Dock hamnade hon precis i höglöpen så förutom att hon är sjuk så måste vi ständigt hålla koll på dörrar och grindar så hon och Skye inte parar sig. 

Jag har även tagit över lite träning med Super-Sessan så Jonatan kunnat fokusera på gården, och jag har fokuserat på tömkörningen med henne. Det går hur bra som helst! Jag blir glad av henne! Dagarna i stallet, med givor och två hästar att ta hand om, har dock blivit lite längre än planerat, dock älskar jag att vara där. 

Lägg på ett snabbt fall i östrogen, då jag fortfarande lider av PMS, och där slog jag huvudet i kaklet. Metaforiskt talat. Kroppen hamnade slutligen i ett mentalt stressläge, och jag låg klarvaken en hel natt. Oförmögen att samla eller lugna mig själv. Jonatan fick åka de två milen till stallet och ge hästarna frukost, för jag vill inte köra bil på total sömnbrist, och sedan har jag fått ligga kvar i sängen. 

Bara ge mig för en dag, låta kroppen säga sitt, och vila. 

Plocka lite glass från kylen. 

Blogga. 

Stänga in mig med Keeva. 

Det går också bra. 

Trots att jag hade velat växla upp idag med…