Hej, magplask!

Jamen precis. Vilket magplask. Jag fixade inte både jobb och fritid och fick flytta Galishimo till en liten gård närmare hemmet. Läs inte in något drama här om att jag varit en dålig hyresgäst för det var jag absolut inte. Jag var där, pendlade till stallet, och skötte mina åtaganden. Jag tränade Galishimo, njöt av ridhuset, och fick ju se och prova riktiga kvalitetshästar. Men energin rann tyvärr ur mig. Jag tror det märktes mest på jobbet då jag började flexa ut tidigare på eftermiddagarna för att jag helt enkelt inte orkade prestera ända fram till kl 17.00, eller så behövde sova ut en timme mer på morgonen. Plötsligt så hade jag 20 arbetstimmar jag behövde ta igen och det började kännas som att problem långsamt hopade sig. När ska jag orka handla kläder? Orka städa och tvätta? Planera mat? Umgås med familj och vänner? 

Sedan vandrade jag på Vitberget med Ebba sent en fredagkväll i höstmörkret och hörde plötsligt mig själv säga, lite som från ett utifrån-perspektiv, "Jag klarar inte det här." 

Så jag kontaktade Anna som har hästen Pride och där Ebba stod, och så flyttade jag väldigt raskt. Flytten innebar att stallet låg 10 minuter bort och inte 25 minuter bort, samt att jag hade mindre stallsysslor och åtaganden, lägre hyra och betydligt mindre pendlingskostnader. 

Och nästan direkt jag flyttade så blev Pride halt och Ebbas häst Rand sjuk, så jag gick från att vara omgiven av duktiga hästmänniskor till att bli ganska ensam och med begränsade ridmöjligheter. Sedan gick hästtransporten sönder så, ja. Det blev ett väldigt magplaskande. Som ett slags simlopp i fjärilssim, fast i stället för att dyka graciöst i vattnet som en fjäril så magplaskade jag mig fram i varje simtag. Plask, plask, plask... Behöver jag tillägga att jag blev ganska sjuk också? Nej det behöver jag inte tillägga. Såklart jag blir långdraget sjuk också. Vi kryddar på lite när eländet ändå slagit ut i full blom. 

Och så lägger vi till att Galishimo är precis som han alltid är i november, det vill säga ganska reaktiv, så absolut ingen vill rida honom eller hjälpa till med honom. Man ser de blottade ögonvitorna redan när man ska hämta honom i hagen. Skritt är den i särklass farligaste gångarten när han är så här, det är mycket säkrare att låta honom pysa ut i trav och galopp, eller inte rida alls, så vi har inte kunnat följa Anna och Pride på några lugna rehabiliterande turer heller. 

Och Ebbas häst Rand, ja Rand ja. Han dog. 23 år gammal. Hjärtat vill brista. Hej då, Rand och tack för allt... 

Jag har sörjt det finare stallet och all utveckling jag gick miste om. Ridhuset som var så fint och jag saknar Galishimos Spotify-lista som jag brukade följa när jag red i ridhuset med honom. När jag plötsligt hör någon låt från vår lista, exempelvis i radion i bilen, så blir jag ledsen. Utvecklingen som kändes ligga runt hörnet. All god feedback jag fick som verkligen fick mig att växa. Det svider lite mer än jag trodde; just avsaknaden av positiv återkoppling när man rider och tränar. Det är ju lite så, att riktigt duktiga hästmänniskor ser ju vad man gör oavsett vilken typ av häst man har och oavsett hur långt man kommit, eller inte kommit. De som inte har samma öga eller kompetens ser bara en stressad häst, tyvärr. I veckan fick jag det väldigt naiva tipset "Har du provat att lösgöra honom? Alla hästar mår bra av att bli lösgjorda." och jag orkade inte ens besvara frågan. Jag har jobbat med lösgjordhet i tio år, det är liksom essensen i all hantering av Galishimo, och kan hen inte se det så kan jag tyvärr inte heller övertyga hen.

Så läget är just nu.. ja dåligt.

Jag har jobbat tillbaka de 20 timmarna jag förlorat på jobbet, samtidigt som jag försöker vila mer (hur sjukt det än låter att försöka både jobba mer och vila mer). Jag börjar väl långsamt bli friskare, men jag får olägliga skov av feber, som jag brukar få om jag stressat för länge. Utvecklingen i ridningen står stilla eller är obefintlig.

Men jag fortsätter försöka vila. Det här kommer också att passera, och jag får hitta en ny riktning och ny energi när jag kommit tillbaka. Och idag så ska jag hämta hästtransporten som varit inne i fyra veckor. Förhoppningsvis har de fixat den. 

,