Äntligen är året snart över
Nu är det dags att göra slut med 2009. Det känns bra. Jag känner mig redo.
Jag förlorade mitt vikariat i Gävle, men jag reste mig och började söka nytt jobb.
Jag blev motarbetad av min dåvarande chef (som berömde mig och gärna ville vara referens till mig men avrådde arbetsgivare att anställa mig, utan att tala om något för mig, inte bra) men jag ruskade på mig som en blöt hund som just fått en hink vatten över sig, och jag reste mig och skaffade ett nytt arbete.
Jag hade urinvägsinfektion i ett halvår. Det var smärtsamt och sög musten ur mig fullständigt. Men varje bra dag som var bättre än de dåliga dagarna så bet jag ihop och såg till att ställa mig på benen.
Sedan litade jag på exet som fann ett gemensamt hus till oss på en helt ny ort. Och sedan slutade han uppenbarligen älska mig, bara några veckor efter att vi flyttat ihop. Bara sådär utan att jag förstod varför. Det var riktigt jobbigt, jag älskade verkligen både huset och exet. Jag kände inte en själ här. Jag knäade en stund och tog några djupa andetag och mödosamt reste jag mig igen.
Jag upptäckte att väldigt många räkningar gått till intrum justitia för att jag inte klarat av att hålla fokus på min ekonomi och kanske litade för mycket på att exet hade koll på vårt gemensamma bankkonto. Bodelningen och den nya flytten blev också en ekonomisk smäll. Ekonomin gick i backen i flera månaders tid då jag genast betalade av allt som inte kommit i ordning och försökte skaffa mig det allra nödvändigaste för mitt egna hem. Men när allt var överstökat så... tja... rullade jag med ögonen och gav i från mig en fnysning och reste mig.
Sedan blev jag sjuk i Borrelia och missade min semester. Jag blev inte frisk ens efter trettio dagars medicinering och läkarna kliade sig fundersamt på huvudet. Jag fick ta ryggmärgsprover i slutskedet och fick en plågsam inflammation i ryggen som följd. Jag satt ihopkrupen i ett hörn på golvet och tänkte att nu orkar jag inte resa mig igen. Men jo.
Sista gången jag reste mig år 2009 så gick det långsamt som fan med många vilopauser i mellan. Men nu står jag. Jag står på lite vingliga ben och känner mig mörbultad men jag har varit frisk hela hösten och vintern. Jag vilar fortfarande varje sekund som jag får chansen. På julafton låg jag själv hemma och bara njöt av att allt var helt stilla och att jag fick vila. Jag har nu bra vänner omkring mig och en kanonbra arbetsplats att jobba på.
Jag är väldigt, väldigt redo att dumpa år 2009.
.
Jag förlorade mitt vikariat i Gävle, men jag reste mig och började söka nytt jobb.
Jag blev motarbetad av min dåvarande chef (som berömde mig och gärna ville vara referens till mig men avrådde arbetsgivare att anställa mig, utan att tala om något för mig, inte bra) men jag ruskade på mig som en blöt hund som just fått en hink vatten över sig, och jag reste mig och skaffade ett nytt arbete.
Jag hade urinvägsinfektion i ett halvår. Det var smärtsamt och sög musten ur mig fullständigt. Men varje bra dag som var bättre än de dåliga dagarna så bet jag ihop och såg till att ställa mig på benen.
Sedan litade jag på exet som fann ett gemensamt hus till oss på en helt ny ort. Och sedan slutade han uppenbarligen älska mig, bara några veckor efter att vi flyttat ihop. Bara sådär utan att jag förstod varför. Det var riktigt jobbigt, jag älskade verkligen både huset och exet. Jag kände inte en själ här. Jag knäade en stund och tog några djupa andetag och mödosamt reste jag mig igen.
Jag upptäckte att väldigt många räkningar gått till intrum justitia för att jag inte klarat av att hålla fokus på min ekonomi och kanske litade för mycket på att exet hade koll på vårt gemensamma bankkonto. Bodelningen och den nya flytten blev också en ekonomisk smäll. Ekonomin gick i backen i flera månaders tid då jag genast betalade av allt som inte kommit i ordning och försökte skaffa mig det allra nödvändigaste för mitt egna hem. Men när allt var överstökat så... tja... rullade jag med ögonen och gav i från mig en fnysning och reste mig.
Sedan blev jag sjuk i Borrelia och missade min semester. Jag blev inte frisk ens efter trettio dagars medicinering och läkarna kliade sig fundersamt på huvudet. Jag fick ta ryggmärgsprover i slutskedet och fick en plågsam inflammation i ryggen som följd. Jag satt ihopkrupen i ett hörn på golvet och tänkte att nu orkar jag inte resa mig igen. Men jo.
Sista gången jag reste mig år 2009 så gick det långsamt som fan med många vilopauser i mellan. Men nu står jag. Jag står på lite vingliga ben och känner mig mörbultad men jag har varit frisk hela hösten och vintern. Jag vilar fortfarande varje sekund som jag får chansen. På julafton låg jag själv hemma och bara njöt av att allt var helt stilla och att jag fick vila. Jag har nu bra vänner omkring mig och en kanonbra arbetsplats att jobba på.
Jag är väldigt, väldigt redo att dumpa år 2009.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar