Livet är förändring

Jag gör tydligen alla kostförändringar jag kan komma på nu. Det är min inre nerd som fullkomligt freakat ut inom området mat och hälsa. Det är kanske inte så konstigt mot bakgrund av att jag känner mig fri från inflammationer i lederna nu, trots att vintersäsongen alltid brukar vara jättejobbig, och blir nyfiken på vad mer jag kan göra för att må bra.  Så... jag testar även periodisk fasta nu också. Jag har testat det i ungefär en vecka. Jag har ett matfönster på ca sex timmar per dag då jag äter en hel del, och låter sedan magen vila ca 18 timmar per dag. På helgerna funderar jag på att bryta det för att vara säker på att jag orkar med att vara i stallet hela dagarna, så då vill jag nog åtminstone klämma i mig en frukost. Och så har jag lovat mig själv att inte bli för fyrkantig i detta och faktiskt äta mer om jag verkligen känner för det.  Potatis med ägg, lite senapssill, en klick cream cheese med örter på potatisen, samt blandsallad med olivolja, vinäger och salladskrydda, blev min

Yes! Galishimo är frisk nu. Och fruktansvärt, fruktansvärt jobbig. Jag hade nästan glömt hur jobbig han blir när man inte motionerar honom ordentligt. Det stegras, nafsas, duttas, sprattlas och allt möjligt han kan komma på. Det är nästan svårt att föreställa sig att detta yrväder blir världens snällaste häst om man rider honom regelbundet och låter honom bli trött några gånger i veckan. Han bet mig till och med i huvudet när jag skulle ta av honom täcket. Inte hårt, men tillräckligt för att jag skulle bli förvånad.  Jag fick lite flaschbacks från 2012 när Galishimo var ung och inte inriden och också hade samma problem med att hantera sin överskottsenergi. Trots färgbytet ser man att det verkligen är samma häst...  Största skillnaden från förr är väl att han lagt till sitt nya självlärda trick, att stegra lite då och då.  Om man ska fokusera på skillnader från 2012 så är de ju att jag känner mig helt trygg med min hantering av Galishimo, och jag vet numera att han undviker att gå på m

Jag brukar få inflammationer i mina leder och kan röra mig lite sisådär emellanåt. Jag brukar skylla på stress. Som i september förra året när hela högersidan blev totalt inflammerad i fem veckor och jag trodde att det berodde på att jag stressat för mycket. Som jag skrev i detta inlägg. Sedan brukar det alltid finnas lite småtjafs som vandrar runt. En handled som är stel. Det kan vara svårt att ståendes ta på sig högra sockan, för knäet måste ju upp. Lite småpill som jag sällan varken skriver om eller fokuserar på. Jag brukar tänka att det är bra att röra på sig om lederna krånglar. Ridning är en bra hobby. Jag är ju snart 40, såklart maskineriet kan gnissla lite. Livet är gott ändå!  Men så fuckar det ut rejält ibland, med riktigt mycket inflammationer och då har jag lite svårt att hålla mig och kan börja klaga lite. För att inte tala om min berömda influensakänsla som jag ofta får när jag vilar. Mina närmaste vet att det kommer lite titt som tätt. Ibland ljuger jag även för dem. St

 Jag är orolig över Galishimo men i morgon, på onsdag, ska han få träffa en hältspecialist. Det är fortfarande mest troligt bara en hovböld, men bölden har inte "poppat" ännu (vilket vi vill att den ska göra) och jag har inte is i magen att vänta.  Jag får ju faktiskt rida Måns väldigt mycket nu! Det är verkligen jättekul, och om jag jämför bilder och filmer från för bara en månad sedan så ser jag faktiskt skillnaden! Jag slappnar av mer och Måns vilar på stegen bättre i galoppen. Det ser mer harmoniskt ut för varje gång jag filmas. Samtidigt är inte Måns sen att visa lite extra energi i form av ett "Ka-shing!". Särskilt i galoppfattningarna. Men det känns ändå stabilt och roligt.  Jag märker ju också att Måns är stabilare än Galishimo och automatiskt så släpps mitt "beredskapsläge" lite i taget. För tre veckor sedan vågade jag knappt galoppera, eller gjorde det bara i slutet. För två veckor sedan ville jag inte rida honom ensam. Idag kan jag rida honom en

Så här såg min frukost ut i morse, fast jag fotade inte fullkornsgröten som följde med. Det var ägg, kaviar, spenat, bär i grädde, groddar och lite paprika. Jag har ju fifflat med maten sedan augusti och långsamt förbättrat den, men nu kan jag nog med gott samvete konstatera att det faktisk har hänt lite grejer på sistone, som jag inte tror kan förklaras med något annat än kostförändringen. Det är för påtagligt.  - Jag sover mindre och vaknar mer utvilad. Det är inte ovanligt numera att jag vaknar efter 6 1/2 timmes sömn och känner mig redo för dagen och utan behov av att sova igen något. Somnar jag vid 10 på kvällen så vaknar jag alltså 04.30 och är utvilad. Helt sjukt. Jag har flera gånger trott att jag fått en avbruten sömn och förgäves försökt att somna om, men när jag gett mig och startat dagen i stället, så har det bara tuffat på helt problemfritt. November brukar vara tvärtom för mig, då brukar jag vilja sova åtta timmar, minst. Det har varit mest påtagligt de senaste två veckor

 Jo. Galishimo är halt. Det lutar åt att vara en hovböld men lite oklart ännu, vi hoppas på att det är en hovböld och inget allvarligare. Igår var han varken varm eller svullen och reagerade inte på tryck i letandet efter bölden, men idag var han lite svullen och varm där många har beskrivit för mig att hovbölder ibland brukar spricka ut. Självklart är veterinär inblandat. Självklart är jag orolig. Jag rider  lite på Måns, och jag hjälpt Anna att longera Pride på ridhuset. Men jag tänker på Galishimo.  Men jag ryggar verkligen tillbaka över hur vissa hästtjejer pratar om veterinärer. Det är lite av attityden "Passa dig för veterinärer för de vet inte vad de håller på med" eller "Du måste kontrollera vad veterinären gör för annars kan det sluta hur som helst" eller "Vad gjorde veterinären egentligen?" och det är för mig obegripligt. Jag litar på veterinärer till 100 % och om de gör en felbedömning så tror jag inte någon annan hade gjort det så mycket bättre

 Jag klev upp 05.00 på morgonen och jobbade till lunch, sedan åkte jag till stallet, och sedan åkte jag hem igen och jobbade till 19.30 och drog på mig ett par plustimmar. Anledningen till att jag är så inspirerad att jobba undan lite, är att jag vill ha tid och möjligheter att hinna rida Måns igen. Hans ägare har gjort illa ena fingret, så jag tar alla chanser jag får att rida denna vecka. Idag var vänstergaloppen betydligt mer harmonisk och lugn, och han gick mjukt och avspänt i formen och frustade nöjt. Det blev inte alls särskilt många sådana där skumpiga sekvenser som i lördags, då han stretade mot stödet då och då, utan idag var han mjuk som smör, och jag verkligen njöt av honom.  Jag lade också upp ett "låtsashinder" med en markliggande bom mellan två stöd, och så två koner lite längre fram, där jag gjorde halt varje gång. Sedan skrittade jag och travade över markbommen och tränade mig på att slappna av och inte titta på låtsashindret under tiden Måns lugnt tuffade på,