Livet är förändring

Äntligen är helgens jobb klart som domarsekreterare. Söndagens jobb var fjärde gången jag skrev, och jag börjar bli lite säkrare och vet lite bättre vad jag ska skriva. Man kan nämligen inte alltid skriva ordagrant vad domarna säger. En domare är superenkel, väldigt kortfattad och anpassar sitt vokabulär så att allt ska hinnas skrivas ned, då kan man verkligen slappna av och hinner titta mer på ekipagen. Men andra domare pratar lite mer beskrivande om vad de ser, och då måste jag korta upp texten på rätt sätt om jag ska hinna med. Vid de flesta galoppmoment får man skriva fort som tusan eftersom det går så snabbt, och man hinner alltid skriva ikapp eller hämta andan lite vid skrittmomenten. Jag har skrivit för tre dressyrdomare nu, och den sista var väldigt nöjd, hon tyckte det kändes tryggt och säkert när jag skrev och att hon inte behövde dubbelchecka något. Men man blir lite mentalt trött av att fokusera. Den sista och svåraste klassen vanns av min tidigare tränare, som jag red

Denna helg är jag domarsekreterare på dressyrtävling på fredag och söndag. Igår kväll satt jag och antecknade och tittade på ponnyer som tävlade dressyr. Personligen tycker jag alla ekipage hade väldigt hög kvalitet, jag och Galishimo är ju inte riktigt på den nivån ännu. Särskilt det här med att gå rakt fram, det får vi jobba på. Och hörnpasseringar. Och avspänning. Jag tycker ändå det är väldigt roligt att se. "Jag skulle behöva gå på ett rakställnings-bootcamp..." muttrade jag för mig själv under tiden jag antecknade. Eftersom Galishimo ridits en hel del hela veckan, nu när jag kom på att jag får ridbanan för mig själv, innan jobbet, så blev det i stället en timmes höstpromenad med häst, pojkvän och hunden H. Skönt för oss alla fyra!

Jag har inte sett Mia Skäringers serie om kroppshets på SVT ännu, men jag tänker väl göra det när jag har tid och lust. Ämnet är väl intressant men jag känner mig inte så berörd. Jag gillar min kropp. Det känns ganska skönt att vara i den här kroppen oavsett vikt, faktiskt. Förutom att jag ibland drabbas av ihållande trötthet som gör dagarna lite jobbiga, och har gjort så i hela mitt vuxna liv, så lider jag inte av någon som helst form av smärta eller obehag. Jag vet inte om jag har min träning och ridning att tacka för det. Senast jag fokuserade på min kropp så var det att hålla hälarna neråt i min nya dressyrsadel, att verkligen trampa in ett stabilt stöd. Att inte ha för låga händer. Att inte ge för ledande tygeltag. Jag tror också att det var bra att jag ofta ägnade mig åt ensamma konditionsidrotter och inte gick på grupp-pass och jämförde mig med andra heller. Många gånger har jag tagit på mig kläder som redan luktat lite skumt och jag har många gånger joggat med ett jämnt och

Jag får rabatt varje år från IFs förmånsprogram då jag inte haft några skador på Galishimo de senaste fem åren. Det är ju väldigt tacksamt att jag ingår i förmånsprogrammet, med tanke på att IF fick punga ut med ca 50.000 kr när Galishimo var fyra och skadade sig lite allvarligare. Men tydligen så räknar de in en rabatt ändå, i och med att jag inte behövt hältutreda honom sedan dess. Helt ofattbart att han blev helt återställd. Jag har ju vänner som haft betydligt mindre skador på sina hästar som lett till snedheter och följdproblem som inte verkar ta slut. Det har börjat med att hästen fått problem med ett ben, och sedan så får den även problem med något av de andra benen som tagit för mycket vikt när det skadade benet avlastats, eller så har hästen stått snett länge och fått spänningar i muskler eller rygg. Eller så har de fått infektioner i sina sår som gjort det hela ännu mer långdraget. Jag minns hur rädd jag var när Galishimo skulle rehabiliteras efter skadan. Jag fick näs

Jag fick en kommentar om sadelläget på Galishimo, och jag kan givetvis förklara läget igen. Galishimo är överviktig just nu efter sommarbetet, vilket innebär att magen skjuter sadelgjorden framåt. Och ja, det är en svindyr Eric le Tixerant dressyrgjord specialanpassad för att inte glida fram. En tjock mage är en tjock mage och man kan inte undslippa konsekvenserna av en tjock mage med märkesprylar. Detta gäller både människor och djur. Sadeln sitter bra om man inte spänner sadelgjorden så hårt. Den är inköpt och tillpassad enligt konstens alla regler. Samtidigt så kan hela sadeln givetvis glida ur sitt läge fullständigt om man inte spänner sadelgjorden hårt och Galishimo sprätter till. Ungefär så här. Anno 2016. Detta betyder att jag måste göra en bedömning inför varje ridning om det är värt att riskera att Galishimo får sadeln under magen och sparkar hål på den när han skenar runt (anno 2015) eller att den sitter lite för långt fram och eventuellt trycker på bogarna. Se

Det har varit riktigt blåsigt i veckan, och värre ska det bli, men jag har nu två dagar på raken klivit upp tidigare och ridit en stund innan jobbet. Det har inte blåst lika hårt på morgonen och det är ju även oftast då jag har mest energi. Detta var en större hit än vad jag väntat mig. Helt tyst och lugnt i stallet. Ingen att ta hänsyn till på ridbanan. Bara jag och Galishimo. Det går snabbt att åka dit, snabbt att göra honom i ordning, passen blir precis som jag tänkt mig och planerat upp inför, och sedan är man löjligt glad när man åker till jobbet för att starta dagen. Galishimo har varit superfin, i mina ögon. Jag gillar verkligen grundövningar och det är nog så svårt för oss att göra. Tempoväxlingar och serpentiner, galopp på volt, han får ställa sig utåt och inåt på volt, galoppfattningar, stora cirklar och mindre cirklar, ökningar och avsaktningar. Det går ju att fila på i oändlighet. Jag tränar på att få honom att svara på mindre och mindre hjälper. Jag tränar på att t

Maud Björkstrand tog en bild på Galishimo från hagen i söndags, och jag tycker att bilden är så fin. Jag tycker att bilden fångar hur jag upplever honom allt oftare nu. Lugn och lagom vaken. Han slappnar av mer och mer och har inte den här inre oron och flyktbenägenheten är dämpad. Han börjar bli äldre och klokare. Han kan titta lite nyfiket men ränner inte runt. Han kan gå från att vara ganska uppjagad, till att nästan somna till, på ganska kort tid. När vi var på den andra equiturumkursen förra veckan, innan sadelköpet, så stod vi stilla en stund i början när vi skulle utvärdera hur träningen gått sedan sist. När ena tjejen, med sin sagotinker, berättade om veckan lite mer ingående för instruktören, så red jag upp bredvid henne och lyssnade. Då tog Galishimo en lätt powernap bredvid dem. Med mig på ryggen. Han ställde sig på tre ben, och öronen kopplades bort, och han halvslöt ögonen, och jag fick sitta väldigt snett av lutningen av hans viloställning. Tränaren bara stirrade på G