Livet är förändring

Första semesterdagen började med ett toppenpass med Galishimo, där vi tog vid precis där vi slutade igår kväll. Även idag var han angelägen om att förstå mig rätt och hans egna åsikter har tystnat avsevärt, efter att jag kört djungeltrumman igen. Han bjöd på riktigt bra hela vägen och blev betydligt svettigare nu också av allt jobb. Jätteroligt att märka att det blir så stor skillnad bara jag är på honom, lite mer. Sedan sladdade jag ridbanan, tittade och filmade när några vänner var på hoppkurs, köpte myggmedel till Galishimo och klämde på schabrak. Jag har ju massor av energi redan nu, det känns väldigt ovanligt då jag brukar vara mer eller mindre utmattad när jag får min semester. Jag brukar behöva massor av tid att vila, det vanligaste scenariot är ju att jag blir sjuk direkt på mina semestrar. Förra årets semester spenderades ju till stor del i sängen, och jag kände mig helt färdig efter minsta lilla ansträngning. Men inte i år! Det känns nästan lite overkligt. Det kan j

Galishimo har börjat skämta aprillo med mig när jag rider honom. Han blir oförmögen att fatta galopp och gör slutor i stället, med arga öron och kränkt uppsyn. Eller så tar han fel galopp för att sätta punkt på galoppridningen. Man kan säga att Galishimo, sedan förra veckan, har börjat säga att jag är "Omöjlig att begripa" och jag har då backat och undrat om jag gjort något fel. Idag var jag piggare, förmodligen kom denna uppåtgång eftersom jag återhämtat mig från fredagnattens totala brist på djupsömn, och tog mig an fighten. Björn följde med för att filma. Jag är nog begripligare än vad Galishimo påstår! Kalla min häst vad ni vill, men korkad är han icket! Jag kan ju säga att Galishimo under största delen såg ut som en förnärmad Gasell som med stora ögon och huvudet högt gjorde små förtvivlade kaninhopp, innan han insåg att han tyvärr måste lyda piloten, för att slippa arga små hälar i hans heliga mage. Jag skänklade honom framåt med samma frenesi som om jag meddela

Jag har följt min stallkompis Paulines tips om poden "Ride every stride" och den är en väldigt trevlig westernpod att lyssna på. Den handlar inte bara om optimering av ridning utan mer av hästträning som filosofi och ett medel för egen utveckling. Varje avsnitt avslutas med att Van Hargis säger samma sak: "And remember - its your ride, your trail, and your journey, so ride every stride."  Det kanske låter banalt men det där glömmer man ibland. Det är ju min resa med Galishimo som är viktig för mig. Vi har ju en egen resa, som andra inte har. Vår resa är kantad av ridrädsla och andra begränsningar, men också många fördelar. Andra har andra resor och utmaningar med sina hästar. Ibland vågar jag inte rida, som igår. Då tränade jag honom från marken i stället. För det är så vår resa ser ut just nu. Och det går ju åtminstone inte bakåt!

Klockan 15.00 på fredagen gick jag hem från arbetet. Jag kände mig märkligt pigg och inte alls sliten och i akut behov av vila. Jag lade mig bekvämt i sängen, backade upp ryggen med några kuddar, och tittade på lite youtube-klipp. Klockan 17.00 kände jag en märklig känsla i ryggen. Jag kunde inte komma på vad det var och började skruva lite på mig. Klockan 19.00 kände jag att detta inte är övergående utan något... konstigt. Klockan 21.00 började jag googla på "diskbråck", "ryggskott" och "ryggvärk". Tog två antiinflammatoriska och smärtlindrande tabletter. Klockan 22.00 vankade jag omkring som en osalig ande med stirrande blick och tryckte ryggen mot dörrkarmen för att få lindring. Klockan 23.00 tog jag desperat två smärtstillande till eftersom jag inte märkte ett jota av de tidigare smärtlindrande tabletterna.  Klockan 24.00 visste jag att det var kört. Jag vred mig i ångest över mitt förmodade ryggbråck och den totala avsaknaden av smä

Jag brakar raka vägen in mot semestern i full fart.  Det har blivit några intensiva dagar nu för jag vill inte lämna saker halvfärdiga innan jag går på min semester. Men på måndag händer det! Snart har jag fyra veckors sammanhållen semester, för första gången på sex år! Om jag ska vara gnällig mitt i allt detta fantastiska så måste jag säga att det är lite svårt att lämna arbetet just nu, det är så mycket jag vill ska hända! Tur att Elin tog Galishimo idag så jag kunde fokusera på jobbet. Men det finns fina saker att se fram emot på semestern också. Som den här, inte helt okända hästen, som jag har. Han som tvingar mig att utvecklas, vare sig jag vill det eller inte.

I går fick jag mitt årliga besök av Irene från Skåne. Hon har sina barnbarn här i norr som hon hälsar på, så hon tycker det är roligt att komma och prata lite häst när hon ändå är här. Hon har själv en arabkorsning som kallas Prille, och hon tycker att våra hästar är lite lika. Hon har passerat 60-sträcket åldersmässigt men brukar insistera på att rida Galishimo lite. Hon har en väldig respekt för honom och rider honom väldigt försiktigt. Galishimo gillar försiktig ridning. Då kan han göra absolut minsta möjliga. Jag har aldrig sett honom trava så halvdött i hela mitt liv. Men Irene fnissade och tyckte det var en ytterst bekväm trav när han bara gungade fram i sakta mak, och Galishimo tyckte att hon red honom perfekt. Sedan satt vi ute i kvällssolen och fikade och jag fick choklad med lakrits, och bara pratade om allt mellan himmel och jord innan jag fick tacka för mig och göra mig redo för kvällen. Men snart dyker hon upp igen. Kanske till julen. Kanske nästa sommar. Men tillba

Eftersom vi korvade oss mycket igår (fortfarande mycket nöjd med korvandet) så tänkte jag öva rakriktning och framåtdrivning idag, så Galishimo inte korvar ihop sig till en liten knut i rena missförstånd i tid och otid. Det gick ju inte så bra när jag tränade galoppfattning senast då han blandade ihop det med sidoförande hjälper. Det är ju ett misslyckat pass att lära sig något av, och det jag lärt mig av ofrivilligt korvande, är ju att se till att varva sidoförande pass med ridpass då vi bara tränar på att rida framåt och rikta honom så rakt det går. Ridningen gick dock bättre idag, än den där katastrofgången för två veckor sedan, vilket känns som en stor lättnad. Galishimo är inte så himla stark i galoppen men jag har ju bara mig själv att skylla. Rider man för lite galopp i dressyren så blir ju inte hästen stadigare av sig själv, direkt. Men idag var det underbart väder och väldigt tryggt att rida ute så då gick det utmärkt att träna galoppfattningar. Lite blåste det