Livet är förändring

Jag fick en väldigt kreativitets-kick och kom mig för att måla på midsommarkvällen. Jag lyssnade på peppande musik i hörlurarna och drack rosévin under hela kvällens fortskridande, fram till midnatt. Här är resultatet! Jag känner mig så nöjd och tillfredsställd över målningen. Det känns som att jag blir lite bättre för varje gång jag plockar fram färgerna. Det känns också bra att jag verkligen ser till att vara ensam mycket mer för det är inte förrän jag varit ensam en stund som jag börjar bli kreativ. Jag längtar redan till nästa bild. Måste planera mer och se till att ha bra färger och en bra planering. Och vin. Det är skönt att dricka lite samtidigt som jag målar. Inte alls politiskt korrekt, men jag får lätt lite prestationsångest annars. Nu räcker det lyckligtvis med ett eller två glas och ingen dunderfylla. Man vill ju vara fokuserad och stadig på handen trots allt.. .

På midsommarafton hade jag planerat att vara ensam. Jag har ju inte riktigt det sociala nätverket för att välja och vraka på vart jag vill fira högtider. Man hamnar ju lätt lite utanför sådant när man inte har karl och barn. Jag är ju inte heller direkt ung och nyfiken på att festa med 25-åringar heller. Det ger liksom inte så mycket. Men jag har ju alltid mina föräldrar och min bror som jag alltid är välkommen till, i fall jag skulle drabbas av ensamhets-ångest. Med eller utan förvarning. Deras dörrar är alltid öppna. Men det finns lyckligtvis fler ensamvargar här i stan och jag fick ett meddelande där det stod "Äta pizza?" från Freddan. Då tänkte jag att det var väl lika bra att ta en liten paus i ensamvargandet. Sagt och gjort. Vi åt kebabpizza på Falkträskbadet. Innan vi åkte så stod Freddan tålmodigt och såg på när jag djupdök i mitt förråd för att hitta min gamla våtdräkt. "Tadaaa! Nu ska det badas!" utropade jag lyckligt och höll stolt upp en skrynklig

Jag och Galishimo fick sällskap av Linn och Cecilia i torsdags när vi körde "långrundan" som är en mil, (och som snart faktiskt inte känns som en 'långrunda' längre... men hur som helst: ) Linn var med! Cecilia var med! Och jag bestämde mig för att rida så länge jag orkade och sedan kliva av Galishimo när han börjar bli spänd och kan behöva marksupport. Både Linn och Cecilia är fullständigt införstådda i att jag mycket väl kan promenera mer än vad jag rider när jag är på "uteritt" och det brukar inte bekymra dem alls. Det är inga suckar när jag kliver av, det är inget "ska du inte försöka sitta kvar lite längre?" utan de pratar bara på glatt om sitt och man kan njuta av naturen. Till fots eller till häst. Det bestämmer jag själv. Det intressanta för dagen var att Galishimo kändes otroligt fin och avspänd idag. Mer än någonsin. Jag kände mig också med ens lugnare och kom ned djupare i sadeln. Vissa situationer och passager som jag brukar ha

Jag är ju i ett ovanligt bra flow och energiflöde just nu. Kan ha med celibatlivet att göra. Kan ha andra orsaker. Kanske den milslånga promenaden med Galishimo gjorde sitt? Kan det ha att göra med att jag har väldigt fina vänner omkring mig också? Skulle man rent av kunna kalla det personlig mognad, eller är det bara solen som blåser liv i mig? Det är bara att hedra mysteriet och alla dessa positiva saker som händer med själen som man har noll koll på. Hur som helst. Jag besökte en kanotklubb och skrev in mig som medlem. Jag ska gå någon slags behörighetsutbildning och plaska runt. Tanken var att jag skulle göra det ikväll men det stormade illa och de tappra ungdomar som ville trotsa väderleken kantrade innan de ens tagit sig 50 meter ut mot sjön. Farbrorn som introducerade mig log roat. Ungdomarna skrattade och drog ut genomblöta plastpåsar från de vattenfyllda kanoterna och slog uppgivet ut med händerna när de väl kommit sig upp på bryggan, dyngsura från topp till tå. Jag st

Jag och Galishimo red för tränaren P igår. Jag hade ovärderlig hjälp av Linn som följde med och ägnade en halv dag åt bara mig och Galishimo, som om det vore den självklaraste saken i världen. Alltså hästtjejer. Jag måste omvärdera dem. De har verkat farliga i några år men majoriteten är ju verkligen guldkorn. Jag bjöd henne på pizzeria Viking efteråt som tack och hoppades att hon haft en bra dag. Det går utmärkt att kombinera tränaren P med den andra tränaren EH, för de säger samma saker till mig. Fast på lite olika sätt. Ungefär som två dikesgrävare som dikar sig fram till samma vattendrag från olika håll. Om vattenflödet är.. eh.. den perfekta ritten. Det perfekta ryttarflödet. Herregud vad kass jag blivit på metaforer. I lördags så övade vi bland annat på att jag ska rida Galishimo nära hörn och väggar. Han är ju lite rädd för hörn och väggar. EH  red ju Galishimo för två veckor sedan och har då hjälpt mig genom att själv sitta upp på honom och visa honom rent praktiskt på

Jag har ju varit mycket för mig själv med Galishimo när jag varit på uteritter i flera års tid, eftersom jag skämts lite över att jag är så försiktig och så ofta hoppar av honom så ofta. Jag råkade hamna i fel sällskap i början av vår karriär i stallet och fick höra "Du förstör honom om du sitter av så snart han trippar" eller "Sitt kvar om än du har ont i magen! Är du lugn är hästen lugn! Det där beror på dig!" eller ett och annat besviket "Åhhh, jag som ville galoppera...." Då kände jag mig lite dum och som en party-pooper när jag kom trippandes med Galishimo. Och framför allt som en urkass ryttare. Så jag höll mig undan helt enkelt. Nu när jag hört mig för lite mer noggrant så skulle jag vilja säga att det faktiskt finns en hel hög med härliga hästtjejer här på stallet som inte kunde bry sig mindre om mina och Galishimos förehavanden. På ett positivt sätt. Det spelar inte dem någon som helst roll om jag sitter på honom eller leder honom på pro

Okej, okej. Jag ger mig nog. Böngrytan håller på att vinna över mig. Idag måste jag erkänna att jag snudd på tolererade smaken. Jag är nog väldigt ovan att äta baljväxter generellt. Och den lilla valken jag brukar ha vid träningsbyxorna håller långsamt på att försvinna. Sedan peppade jag kroppen med energi innan dagens träningspass. Juice och frukt och något sådant där mystiskt fabrikat som inte ens behöver förvaras i kylen och som innehåller en massa sötningsmedel som inte kallas "socker", Jag gillar inte sådant men behövde kolla om jag kunde kicka igång systemet lite, och tänkte undvika vitt bröd ett tag. Det gav nog lite resultat för det kändes lite bättre nu när jag tränade, jag svettades mindre och orkade lite mer, så det kanske är så enkelt att jag legat lite för mycket på minus när det kommer till kolhydrater. Hur som helst räckte även energin till att arbeta en timmes övertid på jobbet också. Men tiden räcker tyvärr inte till Galishimo. Det var ju den där