Livet är förändring

Jag har plockat bort mig från alla dejtingsiter och alla dejtingappar samt plockat bort en hel del vänner från facebook. Det kändes bra. Jag tror inte jag mått bra av de där dejtingapparna. Det är bättre jag ägnar mig åt hästen och träningen och släpper den där längtan jag har haft om att  träffa någon och ägnar mig åt sådant som jag vet att jag mår bra av.  "Det är då du träffar någon som verkligen betyder något" brukar folk säga och jag blir vansinnigt irriterad av den myten. I sådana fall skulle många gifta ha det väldigt besvärligt, för när man gifter sig signalerar man till hela världen att man slutat leta. Ska folk komma och försöka starta relationer då, så blir det hela bara smaklöst. Då brukar folk börja mumla något i stil med att dom inte menar "att sluta leta på DET viset" utan att man ska sluta leta på något annat lite mer sublimt sätt men ändå vara intresserad. Att man ska liksom balansera sitt liv med att signalera "Jag letar inte

Jag är så nöjd och stolt så jag orkar inte tona ned min självbelåtenhet idag. Vi tog den första utflykten till ridhuset idag med Galishimo, och det gick så mycket bättre än vad jag förväntat mig. Vi var tre ekipage som åkte samtidigt då jag bestämde mig för att följa Anna och Jenny, och så fick jag extra hjälp av Elin. Galishimo knallade in i transporten direkt. Han blängde lite på mig när jag drog ned "rullgardinen" ovanför rampen men verkade inte stressad. Sedan stod han relativt tyst i transporten. När vi var på ridskolan så väntade han på att få signal från mig och så backade han försiktigt, försiktigt ut. En hov i taget. Rakt bakåt. Elin följde med mig och det var tur, för jag visste inte alls riktigt hur jag skulle hantera sadel, träns och annat efter att jag lastat ur honom. Han stod snällt och tittade sig omkring när jag fumlade med utrustningen och Elin höll honom och småpratade med honom. Då den närmare parkeringen var full av bilar och hästtransporter, så fick

Trots att jag varit sjuk i tre veckor så sprang jag snabbare än tidigare på löpbandet igår. Det var fjärde passet efter att jag varit sjuk och det blev redan framsteg. Nu snittar jag på 9,9 km/h (6,04 min/km) när jag springer mina intervaller och jag har 9 km/h (6,4 min/km) som återhämtningstempo när jag behöver få ned mjölksyran. Jag kände mig supernöjd när jag klev av löpbandet igår. Jag har nu tränat i ett halvår och börjar känna mig lite tryggare med att inte dra på mig några nystarts-skador. Jag sprang bara en kvart, tre gånger i veckan, första tre månaderna, och ökade sedan till 20 minuter, tre gånger i veckan, de tre andra månaderna. Nu tror jag att jag ska testa att lägga in ett fjärde pass i veckan, ett långt och väldigt långsamt löparpass på söndagarna, för att börja jobba lite mer på uthålligheten. Ett litet embryo till nystart till långdistans. Jag börjar nog bara med en timme och känner hur kroppen svarar upp på det. Styrketräningen rullar bara på utan anmärkningar, den

Jag antar att jag är frisk när jag, efter en hel dags arbete, står på den lokala hästsportsbutiken och försöker klämma på mig ridstövlar som inte passar och till slut tänker "Äh, men va fan, jag åker till Hööks i Luleå...." och sedan slänger mig i bilen och åker 13 mil där på kvällskvisten. Ca 90 minuter senare så står jag i Luleås hästsportsbutik och försöker klämma på mig ridstövlar där. "Ja tyvärr så har det varit några röda påskdagar nyligen så vi har inte fått alla leveranser ännu..." beklagade sig butiksbiträdet artigt under tiden jag INTE fick på mig de ridstövlar som fanns tillgängliga. Problemet är tydligen min hälsena. Den är inte som andra hälsenor, tydligen. Den är inte slank och tunn med en fin konkav böjning. Nej, den är stadig som en stock och nästan helt rak. Sedan kommer det löparvader på det. Men störst problem är det att få upp dragkedjan upp förbi hälsenan. Där tog det stopp. Igen, och igen. Och hon frustade, och hon pustade, och hon blåås

Jag såg en gång på ett inredningsprogram där en person hade inrett sitt hem väldigt stilrent och opersonligt. Inrednings-coachen såg besviken ut och sade "Att inte våga inreda är att inte våga visa vem man är". Han menade att vem som helst kan kopiera inredning från en katalog, men att man behöver våga visa sig själv och visa omvärlden sin egen smak. Jag kände mig träffad, blev lite sur och bytte kanal. Jag hade just då valt att inte inreda alls i ettan jag bott i, i ett par år.  Men jag kom ihåg det givetvis. För jag är ju en sådan som helst inte velat inreda sådär jättepersonligt i ettan. Gärna tomma ytor och inte så mycket som sticker ut. Men nu efter min makeover  förra sommaren börjar det lossna. Jag vill ha lite rörigt men ändå organiserat. Lite färgklickar som bryter mot varandra men ändå med någon slags baktanke. Billigt men inte smaklöst. Typ som jag. Haha... nej kanske inte billig då.   De här affischerna fann jag på wish för 181 kronor. De är tryckta på tyg

Planerna med Galishimo går onödigt långsamt. Ridbanan här hemma, som var framtinad i början på april förra året, är fortfarande inte riktigt ridbar. Jag ansökte om manegekort "så snart som möjligt" för att få tillgång till ridhuset den 13 april, men har inte fått någon respons ännu. Det är lite drygt nu då jag verkligen är i startgroparna, men det blir väldigt roligt när jag väl har manegekortet! Men jag förtvivlade icket, och anmälde mig till en kurs i två dagar på en närbelägen ort den 29-30 april med Galishimo, och jag var taggad till tusen att få komma iväg, men fick tyvärr beskedet om att kursen var inställd. Eftersom detta inte blev av, kontaktade jag en oprövad tränare med goda referenser som skulle återkomma med förslag på tid för kurs, men tränaren har varit helt tyst sedan dess.  Han som bara går och skrotar just nu... Allt går lite långsamt och jag står ju här med min transport och bil och transporttränade häst och vill bara komma igång! Och u

Gevalia "koffeinfri" - INTE koffeinfri! Tur i oturen: Jag tror att min huvudvärk berodde på koffeinabstinens. Jag har slutat dricka koffeinfritt kaffe för några dagar sedan (jag har inte hittat paketen längre i butiken) och tydligen, om man googlar lite, så innehåller koffeinfritt kaffe absolut tillräckligt mycket koffein för att man ska kunna bli abstinent. Så jag tog, i min djupaste förtvivlan, en kopp kaffe där vid niotiden igår kväll, efter åtta timmars huvudvärk, och blev märkligt nog lite bättre. Så nu får jag göra någon slags avgiftningsplan på hur jag blir kvitt abstinensen efter det koffeinfria kaffet... Det borde ju ha stått i lite tydligare på förpackningen. Det engelska ordet "Decaf" är lite mer sanningsenligt än "koffeinfritt". Det är bara MINDRE koffein i koffeinfritt kaffe. Inte koffeinfritt. Tror jag ska vara tjurig tant och prata med konsumentverket om det där...När jag orkar.