Livet är förändring

Per har gjort en fantastisk insats i helgen med Galishimo. Det har verkligen känts skönt att få en paus med hästen då jag varit lite trött på honom. Nu är ju Galishimo ingen nybörjarhäst men så länge Per håller sig kvar så får han ju rida på bäst han vill. Nu hade ett älgtorn tippat, där det inte låg tippat förut, så Galishimo var ovanligt skeptisk över just detta när Per red. Men det är ju just det där med att våga vara modig och gå först som Galishimo måste träna på, och inte söka stöd hos mig. Vid ett tillfälle när Per var bestämd om att Galishimo visst skulle gå först, så sprang han baklänges för att komma närmare matte. Inte är det roligt att vara ledarhäst alla gånger. Men jag gick till fots mellan 20 och 200 meter bakom dem största tiden när de red ut. Sedan hjälpte jag till litegrann om de körde fast med något. Men mest gick jag bakom dem. Galishimo tycker ju att det är spännande att gå över diken och vattendrag men blir bara bättre och bättre på det, som ni ser. Behöver ja

 I dag slapp jag rida. Det kändes otroligt skönt att kunna släppa det en liten stund. Per har ridit Galishimo i stället och bevisat än en gång att jag har en fullt ridbar häst. Vilket kändes väldigt skönt. Det var regnigt och kallt, typiskt novemberväder, men vad gjorde väl det när Galishimo och Per obekymrat lullade på. Lite orolig blev Galishimo över diverse saker som kan anses farliga, men Galishimo gjorde verkligen inget dumt, utan verkade mest bara beklaga sig över läskigheterna. Jag kunde bara slappa och titta på när Per och Galishimo i lugn och ro löste problemen. Han blir bara bättre, det kommer att bli lättare.

Idag hade jag tagit semester i hopp om att få en trevlig ridtur med Galishimo. Det blev ingen trevlig ridtur. Han flippade två gånger så pass att jag hängde riktigt löst i sadeln och jag fick sedvanligt psykbryt och började gråta. Han har verkligen sänkt mitt självförtroende, jag kan inte minnas att någon annan häst någonsin fått mig att bryta ihop så snabbt och lätt. Trött och ledsen avbröt jag passet. Jag plumsade mig genom snön med Galishimo, in i stallet, för att hämta longerlina. När jag väl longerade honom så flippade han så kraftigt att han flippade runt själv och föll omkull. Han gled som en säl på sidan och lämnade en märklig snöängel efter sig. Som en stor snöängel som kraschat från himlen. Vilken tur att jag inte satt i sadeln! Jag låtsades som ingenting och drev på honom ett bra tag så att han blev rejält trött. Efter ca 80 minuter så satte jag mig upp igen och så gjorde vi om skritt-turen där han tidigare flippat. Den gick betydligt bättre när han gjort sig av med si

Efter helgens dramatik, och fantastiska upplösning, där min pojkvän fick vara testdocka, så kände jag mig lite modigare. Det kändes inte gruvsamt och lika jobbigt att sadla Galishimo den här gången. Jag vägde inte fram och tillbaka ifall jag skulle rida honom eller inte. Såklart jag skulle upp! Jag har släppt kraven på uppsittningarna nu när han har sitt vintertemperament och mest står och laddar när jag ska upp. Jag ber om hjälp helt enkelt. Jag håller i tyglarna och sitter upp samtidigt som någon annan håller emot stigbygeln så sadeln inte glider runt för mycket, och dessutom motiverar det ibland Galishimo att stå kvar (eftersom han äälskar människor och deras mystiska fickor). Hur som helst så kom jag upp på dramatikern, och han stapplade spänt iväg mot äventyr. Han går med väldigt små steg, i väldigt hög kadens, och stirrar ofta åt ett helt annat håll än det han är på väg åt. Och det kändes märkligt nog möjligt att överleva. Jag känner hur spänd han är och de där "elcho

Den här tanken om att jag inte vill ha barn, börjar lägga sig allt mer till ro i själen. Det debatteras allt mer i media och föräldraskap ifrågasätts allt oftare. För varje gång jag ser en artikel blir jag lite mer lättad. Den lilla grupp för barnfria som jag gick med i för ett eller två år sedan, har över 600 medlemmar idag. Fyrabarnsmamman Camilla berättar i tv-programmet Malou om att hon ångrar beslutet om barnen. Det är inte längre extremister eller radikala samhällskritiker som pratar barnfrihet. Till och med en och annan mamma bloggar ur sig att föräldraskapet inte blev som hon hade tänkt och att svårigheterna med föräldraskap diskuteras för lite. Människor peppar varandra att stå för sina beslut, en kvinnlig präst har fyllt Gävleborgs dagstidning med ett mittuppslag om barnfrihet... allt bubblar plötsligt som en kittel, och beslutet känns plötsligt lättare att stå för. De tysta argument som jag hade, om att det var miljövänligt att inte skaffa barn, möttes förut med skratt o

Efter en veckas uppehåll så led jag av mentalt baklås med Galishimo. Jag oroade mig för att sitta upp. Jag kommer aldrig, aldrig någonsin att känna mig kapabel att rida en het och känslig häst. Jag skulle haft en snällare häst. Jag kommer att falla av. Jag är ridrädd.  Efter lite om och men, och en väldigt entusiastisk häst som inte kan stå stilla, så kom jag mig upp i sadeln för att rida ut med honom. Jag tog mig upp med hjälp av vant stöd från min vän Katarina som numera vet precis hur man hanterar nervös arab och spänd stallkompis. Jag tackade för hjälpen och bestämde mig för att rida ut till en bortre hage så han kunde hälsa på några polare som han haft sommarbete med. Tyvärr blev hans sommarkompis Corzo så till sig i trasorna över att få se Galishimo att han tryckte sig mot linan och fick en rejäl elstöt. Då blev det livat. Corzo kastade sig från linan i full galopp. Corzos kompis Rosso fick panik för att Corzo fick panik, Galishimo slängde sig runt förtvivlat för att få syn på

Denna vecka har jag inte orkat rida. Det är blåsigt och snöblandat regn ute och jag har varit förkyld och allmänt less. Under tiden som jag inte orkar rida så ligger jag i soffan hos Per och låtsas att jag är en elitryttare. Jag är en slags oupptäckt talang som bara aldrig blivit upptäckt eftersom jag råkar befinna mig i norrland med en liten arab. Jag tittar på olika hästklipp från andra tappra hästbloggare och pekar med pekfingret på dem och säger "HA! Det där hade jag gjort bättre!" och annat overkligt trams som jag hittar på samtidigt som chokladkakan blir mindre. Ser det alldeles förträffligt fint ut så muttrar jag för Per att Den tjejen minsann har haft TUR om fått en så lättdresserad häst. För det kan ju inte handla om ryttaren. Det måste vara hästen som är löjligt lätthanterad. Det är ju så himla mycket lättare att dagdrömma ihop min egen verklighet där jag, som genom ett under, är mycket bättre än vad andra tror. För att långsamt slussa tillbaka mitt sköra ego t