Livet är förändring

Idag skickade min pojkvän (och blivande sambo) blommor till mitt jobb. Det kändes lite overkligt på flera plan. 1. Jag har en pojkvän. Mycket märkligt. 2. Han är min blivande sambo. Extremt märkligt. Skulle inte jag vara en förebild för alla självständiga singlar?! 3. Jag har fått blommor. Okej. Nu är något fuffens på gång. Har vi bråkat? Har han vänstrat? Är det något han behöver be om ursäkt över? Eller? Va? Enligt lappen på buketten så är han tydligen bara jätteglad över att vi ska flytta ihop och vill göra sitt allra bästa. Eventuellt är han i smyg kanske bara lättad över att jag överlevde mina matlagningsexperiment och fortfarande lever, men han kanske bara inte vågar säga det rakt ut. 4. Jag fick dem på mitt jobb. Som inte är mitt jobb. För snart ska jag jobba någon helt annanstans. Mycket mystiskt. .

Jag kom på den briljanta idén att mixa ihop vitlök och gul lök. Det blev en väldoftande smet som jag strök över ett gäng grönsaker (sparris och succini) som jag stoppade i ugnen. Jag tänkte att det skulle bli jättegott att ha till potatis och fisk. Det blev inte jättegott. Det blev blått. Turkosblått, närmare bestämt. Och smaken blev vedervärdig. Bitter eller besk eller bitterbeskt. Och lukten är så genomträngande att jag måste ta ut soporna så snart jag avslutat det här blogginlägget. Tydligen ska man inte underskatta vitlökens makt. Enligt Google så kan det bli en märklig kemisk reaktion om man blandar vitlök med citron eller gul lök. Själv känner jag mig som en mästerkock just nu... .

Jag har skänkt bort mina möbler till en kristen second hand-butik. Allt överskott på försäljningen går till barn i ett mindre privilegiat land. Jag kom på idén för några veckor sedan och igår gick jag till butiken och erbjöd... ja i princip alla möbler jag hade. Soffan ville jag ha kvar ett par dagar till så jag hade något att sova i. Resten fick de ta. Soffan får de hämta när jag flyttar. Jag reflekterade inte så mycket över det. Och jag tyckte det kändes snålt att göra småvinster på blocket när barn svälter i afrika och allt det där. Möblerna var fina men inte överdrivet dyra. Så jag ville bara... jag ville vara snäll, helt enkelt. Jag blev nästan överraskad hur väl jag blev emottagen när jag kom med mitt erbjudande. Mannen som tog emot möblerna och tittade på dem blev verkligt glad och entusiastisk. Han fotade möblerna och tackade innerligt flera gånger, samtidigt som han stånkande bar möbel efter möbel ut ur min bostad. I det stora hela så var det en väldigt glädjande upplevelse.

Jag började ett projekt för två år sedan. Det är en slags bilderbok för vuxna. Kortfattat. Sedan blev det sommar och separation och byte av ort och byte med jobb och fan och hans moster och jag kom aldrig riktigt tillbaka. Men jag sparade mitt färdiga manus och mina teckningar och såg till att alltid veta vart jag hade dem. Nu blev jag sugen att fortsätta igen. Vilken tur att jag har hela mitt manus och alla bilder kvar. Så det var bara att ta vid där jag slutade senast. Det känns riktigt roligt.

Jag sa ju det från början. Kärlek och chins funkar inte. Mina chins blev sämre när jag blev nyförälskad i Per. (Jag är fortfarande kär i honom men nu kvittrar vi inte för varandra till klockan två på natten, längre.) Sedan funkar ju inte skidåkning och chins heller. För båda de aktiviteterna sliter på axlarna. Förkylningar, bihåleinflammation och igenslemmade luftvägar funkar inte heller med chins. Men nu är det dags att ta itu med det där igen. "På't igen!" som Charlotta brukar säga. Det gäller att inte ge upp. Det blev nästan tre.

På lördag blir det det tyngsta träningspasset. Det är nämligen den sista planerade utmaningen jag gör tillsammans med Karin innan jag flyttar. Vi ska på spinning i fyra timmar och jag är rädd för att bli sentimental. Jag är rädd för att gråtandes sitta och snora på spinningcykeln i stället för att spinna. . . Karin går inte att ersätta. Det finns ingen som hon. . Så är det bara... . .

Nu är det lite svårt att träna. Jag har haft problem med luftvägarna just nu så det är en dålig idé att jogga. Jag får ägna mig åt annat. Som att pyssla om utseendet. Vara sådär riktigt kvinnlig. Jag har färgat håret och sminkat mig och fixat snedbena. Jag har solat lite solarium och skrubbar mig med någon slags sanslöst dyr skrubbkräm. Jag ska baskemig måla naglarna också. Rosa. Tror jag. Jag måste bara förbereda mig mentalt först... .