Livet är förändring

Det var inte tokigt att gå ned fyra kilon. Inte tokigt alls. Jag känner mig finare och kläderna sitter bättre! Jag försökte belöna mig med chips och dipp i helgen, men tyvärr är jag avsockrad och det smakade inte alls så bra i verkligheten som i min fantasi. Jag kämpade mig igenom en femtedel men slängde resten. Socker är ju inte lika gott när man är avsockrad helt enkelt. Så jag saknar ibland att vara sockersugen . Om man nu prompt måste hitta något att gnälla på. Alltid hittar jag något..

Idag var det tyvärr blåsigt att rida, men det här tror jag är första säsongen jag vågar rida honom när vädret är ostadigt. Jag tycker verkligen Galishimo sköter sig jättebra jämfört med tidigare säsonger. Han är mer kontaktbar och gör det mesta rätt trots att han är lite på tårna. Jag valde att gå på hemvägen för att inte pressa honom för mycket, bara. Han blir lugnare när jag går på marken bredvid honom. Varje gång en liten vind blåser i rumpan så sätter han nämligen fart... 

Jahapp. Då var transporten urstädad. Min stackars bil är nu överfylld till bredden igen med däck, påsar, redskap, penslar, skräp och färgburkar, och undrar om jag slutat älska den. Men snart har jag slut på ursäkter för att inte använda transporten. Den har ju ett sommardäck med punktering men just nu har den ju finfina vinterdäck på sig. Så det finns egentligen ingen ursäkt att inte använda den. Förutom då att jag saknar bil, men... Tja. Den är definitivt tillräckligt redo för att börja användas... Lite läskigt känns det, men det kommer att bli bra! När jag sadlade Galishimo för en uteritt kom Kajsa in med Faxen. Det visade sig att hon planerade att rida samma rutt som jag tänkt rida, så jag väntade in henne så vi kunde slå följe. Faxen är en travarhäst direkt från tävlingskarriären, som är ganska nyköpt, han hade ju utifrån detta förstås lite tendenser att tagga upp sig, och Galishimo taggar ju upp sig om en råtta nyser, så jag funderade på hur det skulle sluta. Men Kajsa red h...

Till och med när jag varit sjuk och inte kunnat träna så går jag ned i vikt, tack vare att jag ändrat om kosten. Jag har alltså gått ned ungefär fyra kilo på fyra veckor. Det känns jätteskönt och det går så mycket snabbare än vad jag hade tänkt. Jag tänkte att det skulle ta flera månader för mig att komma hit. Jag äter alltid frukost, lunch och middag och ibland en äggmacka på kvällen. Och ingenting annat. Förutom på lördagar då jag inte har några regler alls utan äter allt det jag längtat efter under veckan. Måste ju säga att just nu är det ju faktiskt lördag, och jag är inte sugen på något särskilt. Kroppen anpassar sig.

Jahapp. Inte fick jag ihop några sparade pengar till bilen denna månad. Jag gick precis plus minus noll. Inte ens ett pyttesteg närmare en sån där Honda CRV som jag ska köpa i framtiden. Dock tror jag att jag identifierat läckor under november månad dit pengarna rullat. Bevismaterial A: Sprillans nytt fluffigt vintertäcke i fräck lila färg åt liten grå häst.  Bevismaterial B: Sprillans nytt fluffigt designtäcke i svart färg av hög kvalitet och reflexdetaljer. Med fina finesser som extra mjuk vadd vid kragar och kanter för att undvika skav. Som om han någonsin behövt skavskydd. Behöver han ens täcke? Jag har för mig att han gått skamlöst naken sina två första år i min ägo.. Visst var jag lite coolare på den tiden jag inte utvecklat mitt medberoende? (Om ni klickar på länken ovan så vill poängtera att Galishimo faktiskt ÄR den nästan svarta hästen med vit bläs till höger på filmklippet. Tiden går! *edit: klippet går tydligen bara att se från dator*) Bevismaterial C:...

Nu har jag varit ute på två helt ensamma uteritter med Galishimo och han är en riktig liten kaka. Han är nervös, stirrig och spänd men han har inte gjort någon ansats att slänga sig, bocka eller sticka. Jag är inte ridrädd heller utan tycker det går väldigt bra att rida honom trots att han är på tårna. Jag brukar sjunga lite för oss ifall det är någon väldigt hotfull stubbe som måste passeras. Han får höra "dancing on my own" och "Open your heart" på sin mänskliga radiokanal. Det är tyvärr enda utbudet som finns att tillgå just nu. Jag njuter verkligen, för det har verkligen inte alltid varit så här lätt. Förut fick jag vara mycket vaksam över myrkrypningar i hästkroppen, och helt enkelt låta bli att rida om jag trodde det skulle sluta illa, som  den här gången i november 2014.  Nu säger jag ju självklart inte att det är slut på olyckor, men jag behöver absolut inte vara lika vaksam på honom. Ju mer jag njuter av honom nu, desto mer rädd blir jag för att förlor...

Det finns fler tecken på att mitt liv inte har något innehåll. Jag var just på väg att ringa mamma, bara för att höra om det hände något roligt hos henne sedan sist vi pratades vid, men när jag tittade på samtalslistan på min mobil så insåg jag att.. nä... kanske inte sådär vansinnigt nödvändigt... haha... Så mamma, jag vågar inte ringa dig på ett tag nu.  Risken finns att du kan börja ångra att du födde mig.  Igen.