Livet är förändring

Ja nu rackarns vågade jag galoppera mer på vår söndagstur! Det var nära att det inte skulle bli av. Det blåste 9 sekundmeter och var 10 minusgrader (kändes som -17 enligt väderappen) och jag hade lite ångest innan uppsittning och innan vi kommit oss iväg. Olustkänslorna molade i magen. Vinden kändes väldigt kall och bet mot kinderna. Ares var lite tittig i skogen, och grenar och kvistar rörde sig av vinden. Jag började överväga om jag bara skulle promenera honom eller inte, men tänkte ändå att han borde bli lugnare om jag lyckas trava av honom lite överskottsenergi. Sagt och gjort. Jag travade lite fram och tillbaka under tiden Jonatan gick med Sessan, vilket för övrigt var otroligt bra mötesträning för båda unghästarna, och sedan så kom det lite trivselfrust och han började länga på halsen.  Då provade jag på lite galopp igen. Inte mindre än fyra fattningar blev det! Det var skillnad från förra helgen då jag mer eller mindre överraskade mig själv med en frisk kort liten galopp. Nu...

Jaha, det var alltså hela två år sedan vi renoverade hemmagymmet klart, jag trodde det var ett år sedan, men det är faktiskt två år sedan  i mars 2024, som vi färdigställde det! Jag har inte använt det så mycket men det har även fungerat att hänga tvätt i och är ett uppskattat gästrum åt min mamma när hon kommer med hunden Liz. Vi lade in en gästsäng och ett litet nattduksbord där i oktober 2024 och det blev verkligen jättebra.  Det har verkligen varit ett väldigt långt träningsuppehåll men det har ju sina förklaringar de senaste åren. Infektioner och järnbrist, nyförälskelse och nya livsval, corona och en bältros som höll i sig i månader, heltidsjobb, alla de otaliga renoveringar vi gjort på huset, en unghäst till, fotsmärta som gjorde mig oförmögen att ta ordentliga promenader i ca två år, och senast ganska mycket kring Ares fång och hagbygge, flytt, och renovering av det gamla kostallet. Det har inte varit läge att hålla fast vid gamla rutiner och träna. Jag sade upp gymkor...