Livet är förändring

Till sommaren ska vi ju börja bygga på nya stallet och det kommer att finnas fler stallplatser lediga för oss. Vi har väl inte bestämt oss om vi ska köpa flera hästar nästa år, eller bara ha dem vi har. Jag funderar ju gärna på flera unghästar och tänker ofta på vad jag skulle vilja ha för framtiden. Jag "fönstershoppar" lite, kollar annonser, och tänker på det en hel del.  Vill man göra livet komplicerat så kan man faktiskt vrida och vända på detta hästköp väldigt många varv. Så därför skrev jag "del 1" här för det kommer nog fler tankar under det närmaste året.  Jag ska ju orka med ett krävande heltidsjobb, och om jag ska ha två hästar så måste ju unghästen vara ganska snäll och frisk, annars tippar det nog över till att bli väldigt jobbigt för mig. Jag skulle kunna tänka mig ett syskon till Ares, för han har verkligen varit en positiv upplevelse, men det vore ju också roligt att prova något nytt. Jag tittar just nu mest på den här typen av annonser:  Den här conn...

  Jag har minskat ned lite på sociala medier igen. Jag slutade ju vara aktiv i ett känt anonymt hästforum för ett år sedan och det blev ju bra, jag får betydligt mindre kritik från folk som aldrig sett mig jobba med min häst, och det blir mindre inre stress för mig. Jag trodde ju förut att det berodde på att jag hade en ganska speciell häst, när jag hade min älskade Galishimo, och att jag skulle vara mer accepterad när jag började visa upp mitt jobb med min helt vanliga goa bruna D-ponny, men så var det ju inte. Det var jag som var problemet. Inte vilken typ av häst jag hade.  Denna vecka tog jag även steget att gå ur alla Facebookgrupper som jag varit med i, och genom åren hade jag gått med i ganska många, faktiskt. Jag hör inte hemma där. Forumen polariseras allt för mycket och de som skriker mest får mest genomslag, inte dem som är klokast. Vissa forum är trevliga men egentligen evinnerligt upprepande, såsom alla unghästforum då varannan fråga är "Vilken mankhöjd får min tv...

Jag red ut i skogen idag, med Jonatan och Sessan, men februarisolen låg på hårt, och skapade en massa skuggor, och en massa rörelser! Korpar flög och både Ares och Sessan blev ganska tittiga. De har knappt sett varken solen eller fåglar i skogen. Det är inte så konstigt med tanke på att vi började rida ut i november och sedan dess har vi inte haft så mycket sol. Jag travade på lite här och var men skrittade mest, sedan gick vi ned på vår "hemmaridbana" och jag passade på att rida på lite mer på Ares. Jag gasade på något steg i galoppen och då kom det några riktigt trevliga och luftiga steg. Det känns så roligt att få jobba med honom och jag kände mig så nöjd när jag suttit av.   Bara vi får fortsätta så här så kommer det att kännas riktigt bra. Vi har bara haft tre veckor då jag kunnat ha sadel, och vi haft trevligt underlag, och känner verkligen att det hänt grejer på de tre veckorna. Jag hoppas detta bara är början på en säsong med bra träning och fortsatta framsteg. Om han...

  Äntligen, säger jag bara! I mina två tidigare pass har jag varit nervös inför att galoppera Ares, men nu känns det verkligen hur enkelt som helst! Han galopperar gärna och går som tåget. Varken för snabbt eller för långsamt, han tuffar stadigt på och är verkligen jättetrevlig både i fattningarna och inbromsningarna.  Han kan vara lite tittig, vilja vända, och ibland vara lite vinglig, när vi rider bortåt på vår vinterväg, så då travar jag oftast och har lite lägre krav på honom, men på vägen hem är han mjukare, lite lugnare, och har redan "sett allt" så då körde vi på utefter en uppförsbacke!  Nu har jag inte ont i magen, nu känner jag mig inte på helspänn, nu oroar jag mig inte över att behöva bromsa honom, nu känns det som att jag har en supersnäll dunderkille som snällt kommer att göra allt jag ber om. Det känns otroligt bra. Tänk om jag hade fått uppleva detta redan vintern 2025, men då hade jag fullt upp med att försöka landa honom efter att han blivit rädd för rid...

Ja nu rackarns vågade jag galoppera mer på vår söndagstur! Det var nära att det inte skulle bli av. Det blåste 9 sekundmeter och var 10 minusgrader (kändes som -17 enligt väderappen) och jag hade lite ångest innan uppsittning och innan vi kommit oss iväg. Olustkänslorna molade i magen. Vinden kändes väldigt kall och bet mot kinderna. Ares var lite tittig i skogen, och grenar och kvistar rörde sig av vinden. Jag började överväga om jag bara skulle promenera honom eller inte, men tänkte ändå att han borde bli lugnare om jag lyckas trava av honom lite överskottsenergi. Sagt och gjort. Jag travade lite fram och tillbaka under tiden Jonatan gick med Sessan, vilket för övrigt var otroligt bra mötesträning för båda unghästarna, och sedan så kom det lite trivselfrust och han började länga på halsen.  Då provade jag på lite galopp igen. Inte mindre än fyra fattningar blev det! Det var skillnad från förra helgen då jag mer eller mindre överraskade mig själv med en frisk kort liten galopp. Nu...

Jaha, det var alltså hela två år sedan vi renoverade hemmagymmet klart, jag trodde det var ett år sedan, men det är faktiskt två år sedan  i mars 2024, som vi färdigställde det! Jag har inte använt det så mycket men det har även fungerat att hänga tvätt i och är ett uppskattat gästrum åt min mamma när hon kommer med hunden Liz. Vi lade in en gästsäng och ett litet nattduksbord där i oktober 2024 och det blev verkligen jättebra.  Det har verkligen varit ett väldigt långt träningsuppehåll men det har ju sina förklaringar de senaste åren. Infektioner och järnbrist, nyförälskelse och nya livsval, corona och en bältros som höll i sig i månader, heltidsjobb, alla de otaliga renoveringar vi gjort på huset, en unghäst till, fotsmärta som gjorde mig oförmögen att ta ordentliga promenader i ca två år, och senast ganska mycket kring Ares fång och hagbygge, flytt, och renovering av det gamla kostallet. Det har inte varit läge att hålla fast vid gamla rutiner och träna. Jag sade upp gymkor...

I början av december, det vill säga för ca sju veckor sedan, så satte vi ju upp en gatubelysningslampa på nedre delen av hagen, för att kunna rida där så småningom. Sedan har man väl mest väntat, och väntat, på att underlaget ska bli bra. Och sedan har vi väntat, och väntat, på att Ares sår på ryggen ska läka.  Men nu har vi väntat klart! Jag longerade Ares några varv och han var pigg och glad. Jag ville se om det skulle komma några kreativa busbockningar på linan, eller om han skulle ta sig samman och "ta på sig jobbarmössan" direkt. Han tog på sig jobbarmössan på en gång och gjorde energiskt allt jag bad honom om.  Sedan satte jag mig upp och red. Jag märker tydligt att han blivit väldigt lätt att sitta upp på efter alla uteritter då jag suttit upp här och var i skogen, på honom. Så snart jag ställde mig på pallen så kom han till mig och ställde sig på eget initiativ i ett trevligt uppsittningsläge för mig. Då startar passet bra!  Sedan red vi och jag tyckte han var jät...

  Ytterligare en väldigt härlig vinterdag! Men det var ca -14 ute så vi fick klä oss ordentligt. Ares verkade jättelugn och nöjd efter gårdagens tur så det kändes lätt att sitta upp och rida honom på en gång idag, annars brukar jag gå bredvid honom en liten bit för att se hur han verkar, innan jag hittar en stubbe eller sten i skogen och sätter mig upp. Men idag kändes det lätt att sitta upp direkt utanför stallet. Sessan var givetvis med och min bästa coach och själsfrände Jonatan.  Det var skönt med blå himmel och sol, men jag längtar otroligt mycket efter vårvärme och mera sol. Tänk den dagen man sätter sig i bilen och den redan blivit uppvärmd av solen. Den känslan längtar jag efter!  Eftersom Ares kändes lite lugnare och tröttare idag så passade jag på att fråga om en galopp, och det var han inte alls sen att nappa på. Han galopperade stadigt och fint med lågt huvud ett par steg för mig i skogen, när vi red mot Jonatan och Sessan, och jag blev alldeles lyrisk!  ...

  Det är underbart att ha sadel igen! Jag och Ares var ute och travade lite fram och tillbaka och mötte upp Jonatan och Sessan som promenerade. Det var -13 minusgrader när vi började och jag var lite osäker från början hur pigg eller svår Ares skulle kunna bli i kylan. Det visade sig att jag nog inte hade något alls att oroa mig över.  Både Ares och Sessan blev lite spända från början när jag och Ares travade ifrån Jonatan och Sessan, men när de förstod konceptet att vi travar iväg en bit, och så småningom vänder och kommer tillbaka, för att sedan trava iväg igen, så verkade dom båda slappna av.  Ares verkade ha jättekul och var väldigt pigg i traven! Benen går som trumpinnar samtidigt som han är ganska tittig och periodvis vinglig. Jag tog ett rejält tag i hans man och försökte störa så lite som möjligt med sitsen under tiden han dundrar på! Under de perioder vi skrittar med Sessan och Jonatan, så länger han på halsen och frustar nöjt.  Han verkar verkligen gilla at...

Jag fyllde ju 45 år här i januari, och födelsedagar väcker ju lite tid för eftertanke. Ja till att börja med så har ju livet aldrig någonsin varit så bra som det är nu. Jag har lärt mig mer om livet, dragit på mig fler erfarenheter, och valt rätt man, rätt hästar, rätt hem och som bonus så har jag nu två bordercollies som också är helt otroligt fina att hålla på med! Så här glad är jag när jag snott mammas vinterskor för att gå ut och se till att det finns kvällsvatten hos hästarna, haha! Livet har blivit roligare, mycket roligare, på många plan.  Hur känns kroppen nu då när man börjar bli medelålders och dessutom inte hinner med att gå på gym längre? Jo men helt okej! Jag behöver vila betydligt oftare än Jonatan, men jag klarar mitt heltidsjobb och mina hobbys. Men i ärlighetens namn så har jag alltid behövt vila en hel del för att orka med livet. Jag tror jag är en högkänslig personlighetstyp som måste akta mig lite för att få för mycket stimulans. Då blir en egen gård med egna h...

  Mamma passade på att krama Ares under tiden Jonatan mockade hagen. Nu har jag och en hel del från mammas sida på släkten varit med på rättegången mot tjejen som körde på min moster så att hon omedelbart avled. Jag oroade mig flera dagar innan, och på många sätt ville jag inte gå dit. Men min mamma ville gå, och min moster, hennes man och två av mina kusiner, och så Roger förstås, som förlorat sin fru och livskamrat. Så jag gick dit för deras skull. Jag ville visa Roger att han har ett helt team med sig. Att vi är fler som bryr oss.  Frågan var ju om den unga tjejen som körde bilen och fick sladd var vårdslös i trafiken, eller bara hade extremt otur på fel plats samtidigt som min moster stod på fel plats. Försvaret var väldigt, väldigt enträget om att det var otur och åklagaren hävdade att föraren kunde ha kört försiktigare då bilen inte besiktats sedan 2023 och då varningslampan om trasiga ABS-bromsar lyst. Det debatterades länge om underlaget var bra eller dåligt, om ljuset...

Äntligen kan jag ha sadel på Ares igen! Jag minns inte när han fick sitt sår på ryggen men jag tror det var ca 10 veckor sedan, om inte mer. Han hade i alla fall såret på ryggen under förra gången han blev skodd, för jag bad hovslagaren känna på det och försöka reda ut vad det var för bula han hade, och det var då sju veckor sedan. Vi tror han har rullat sig på en vass sten i hagen. Vi har ju redan plockat ut massor av stenar från hagen, men efter detta så kommer det att plockas ännu mer stenar till våren.  På många sätt har det varit tufft att inte komma framåt i ridningen. Jag har inte kunnat rida honom regelbundet sedan juni 2025 när han fick fång (och senare av andra anledningar) och det var sju månader sedan. Såklart det tär på motivationen. Men i går hade bulan, som senare blev en sårskorpa, torkat och fallit av, av sig själv, och nu har han bara en rosa, kal, fläck där han en gång hade såret. Underbart! Att lämna tillbaka nycklarna till ridhuset var också väldigt jobbigt och...

Igår lämnade jag tillbaka nyckeln som gav mig tillträde till ridhuset och gästboxarna till ridskolan, och avsade mig medlemskap och mina funktionärsuppgifter. "För tillfället!" tänkte jag, med tillägget att det förhoppningsvis ser bättre ut i framtiden. Jag trodde inte det skulle påverka mig så mycket, men jo. Det påverkade mig och gjorde mig ganska ledsen resten av kvällen. Jag vaknade också ganska ledsen.  Jag och Galishimo år 2017, första besöket till ridhuset! Det var faktiskt nio år sedan jag åkte till ridhuset första gången med min Galishimo, som då var åtta år, och sedan dess har jag kämpat för att få en bra rutin med det. Galishimo fick panik i transporten och behövde transport-tränas väldigt länge innan vi kunde komma oss iväg, och sedan hade han problem med väggar, akustik, och andra hästar. Det tog flera år innan han var trygg med att vara där. Jag sparade länge och köpte en transport som var tre gånger dyrare än hästen för att han skulle åka så bekvämt som möjligt...

Idag gick vi efter en väg i ca en kilometer innan vi vandrade in på den vanliga skogsvägen som Jonatan kört upp. Jag har undvikit den en stund för man behöver inte överfalla unghästarna med all typ av träning efter flytten, så trafikträningen fick komma nu i stället. Ares blev jättepigg och nyfiken av att gå efter vägen och ville undersöka varje soptunna och infart. Han går med stora, raska kliv och vill inte missa ett ögonblick. Sessan sprattlade lite i bakgrunden och hade diverse konster för sig. Hon var väldigt lätt i baken just idag. Jonatan brydde sig inte så mycket och inte jag heller, hon varken slet i grimskaftet eller trängde sig på någon. Ingen bil mötte vi heller, men det var kanske en bra och trygg introduktion att det var bilfritt, då jag vill rida efter den vägen i framtiden.  Idag är det ett år sedan min moster dog i den tragiska olyckan då hon blev påkörd av en bil, när hon gick på promenad. Rättegången mot den unga tjej som körde på henne är om ett par dagar. Jag h...

  I dag var det mer än 20 grader kallt men jag var friskare och vi tog unghästarna på promenad. Ares har fortfarande en liten bula på ryggen men den har förvandlats till en hård skorpa som Ares älskar att bli kliad på. Vi tog bort en liten bit av sårskorpan och det var fint under! Jag vågar bara inte ta bort hela skorpan då jag är rädd att allt inte läkt i mitten och vill inte att han ska blöda nu när det är så kallt ute. Då får vi kanske en sårskorpa till, som kanske inte läker lika snabbt. Både Ares och Jonatan vill nog att vi ska ta ett riktigt riv och krafsa bort den där skorpan vid det här laget, men jag vill gärna vänta.  Jag älskar verkligen hur lugn och fin Ares är på promenaderna. Han är otroligt fin och snäll att gå ut med nu, han har varit betydligt mer busig och energisk tidigare vintrar, men nu har den riktiga farbrorn kommit fram. Jag älskar hur han långsamt går och nöjesfrustar med sänkt huvud. Jag längtar efter att få på sadeln igen!  Super-Sessan är ju jä...

Sjukan börjar lätta men jag fick ont i huvudet igår kväll. Treo och kaffe hjälpte mig men nu har jag ju självklart fått en koffeinchock och kan inte sova, och klockan har precis passerat 01:00. Typiskt! Men snöunderlaget är äntligen fint nu och jag längtar till helgen, då är jag nog frisk nog att börja motionera Ares igen. Han klarar sig dock bra i kylan och verkar tycka det är helt okej att vara ute dygnet runt. Jonatan har kört upp vintervägen med traktor och snöslunga igen, och den är sagolikt vacker. Flera bybor använder den nu som promenadrunda, och även andra hästekipage rider rundan och tar bilder och visar hur fin vägen är på sociala medier. Jag är så stolt att vi har varit medskapare av den fina rundan och jag längtar verkligen ut med Ares på den. Så nu har jag stort hopp inför att det ska bli en hyfsat kall men ändå aktiv helg!  Är det något jag är stolt över så är det hur fint de har det i hagarna fortfarande. Vi har mockat bra i hagen och det ser så fint ut hos dem. Jag...

Nu är jag sjuk i en ganska vanlig förkylning, som kombinerats med lågt blodtryck, vilket gör att jag är ganska glad och snärtig så länge jag får halvligga, men blir desto sämre när jag försöker stå upp, exempelvis till köket eller toaletten. Då blir jag genast mindre kaxig och linkar genast tillbaka till soffan och värmefilten igen med en god portion självömkan. Nåja. Det hör till livet att dra på sig några virus på vintern. Få personer kommer undan!  Men de goda nyheterna är att det fina snölagret som kom den 1:a januari nu, den 4:e januari, har satt sig fint på isen och skapat ett jättefint och betydligt stabilare underlag! Äntligen! Som vi längtat! Jag önskar jag hade kunnat gå ut och promenera eller rida med Ares i på utritt i skogen, det kanske vi kan göra nästa helg i stället.  Man kan tydligt se hur hästarna börjat röra sig mycket mer i hagen nu när det är bättre grepp. Den här nedre delen av hagen har varit som en isbana och vi har märkt att hästarna knappt gått där al...

  Åh, vad glad jag blev när jag tittade ut genom fönstret i morse och såg snön singla ned! Äntligen! Förhoppningsvis gifter sig snön med isen snart så vi får ett stabilt underlag och kan börja träna hästarna lite mer igen! Som jag längtar! Bara is i sig är ju inte jättefarligt men vår runda för uteritter lutar ju rejält både uppåt eller nedåt och det känns betydligt mer riskfyllt att ta sig nedför en brant backe när det är isigt, än om vägen hade varit plan. Trots att hästarna har brodd. Men vi gick efter ridvägen i morse med hundarna, och det är fortfarande isigt på sina ställen, men på vissa ställen har snön fungerat dämpande och ökat friktionen, vilket känns lovande. Det är bara att vänta några dagar och se hur det lägger sig!  Nyåret blev lite jobbigt då några grannar, några hus bort, smällde med nyårssmällare och de började redan 21:30. Hundarna blev rädda, skakade och gömde sig på olika ställen i huset, hästarna blev oroliga och vandrade oroligt runt i sina boxar med blo...