Livet är förändring

  Ja äntligen ÄNTLIGEN så har vi städat ur det sista i min bostadsrätt! Den blev väldigt ljus i färgen och ser tyvärr lite klinisk ut men det blir ju bättre när möbler kommer in. Men det var skönt att få bort alla hål efter hyllor, TV-uppsättningar, och andra fläckar som kommit med åren.  Det som varit mest dränerande med dessa sex veckors flyttstädning och renovering är väl att jag inte haft känslan av att ha tid för det. Jag har klämt in 2-3 timmar här och var i marginalerna mellan allt annat fix med hästarna, vad som behöver göras på gården, och de senaste två veckorna har jag ju även jobbat. Periodvis har det varit ca 40 grader i bostaden under värmeböljan och svetten har runnit i mängder. Hur mycket jag än jobbat så har jag haft känslan av att vara överväldigad och inte riktigt hinna med.  Köket blev riktigt grundligt rengjort. Det känns skönt att lämna den i så trevligt skick.  Ett tag kändes det nästan omöjligt. Här hjälpte Keeva mig med sorteringen.  När...

  Inget ont som inte har något gott med sig, jag har blivit betydligt mer angelägen om att hålla koll på Ares kost efter han fick sitt fånganfall. Och så blev jag ju väldigt medveten om hur viktig han är för mig, bubben! Men det känns som att han rör sig ännu bättre nu med begränsad kost. Sedan känner jag mig mycket trygg med honom nu och tränade in några galoppfattningar åt båda hållen, samtidigt som en motorglidflygare körde ganska nära oss, och så har fälten blivit invaderade av kanadagäss som kvackar en hel del. Men det går fint, jag känner mig trygg. Ares har aldrig tappat mig hittills. Jag tror inte han fattat galoppskänkel alls ännu men han går fint på rösten, som den snälla häst han är!  Jag är så rakt igenom stolt över honom. Efter några tankspridda åttor i trav så bad jag i mer fokus och fick detta. Så fint! 

  Jag har börjat rida Ares lite mer ensam nu och det har gått mer än strålande! Ett pass var det full rulle på ridbanan med både hästar och hundar men Ares chillade och kändes jättetrevlig. Igår bröt ett oväder ut och jag var orolig över att blåsten och det hårt smattrande regnet skulle övergå till hagel. Men Ares accepterade läget och efter bara en liten stund slutade det regna och solen bröt fram. Det blev ett fint ridpass!  Nackdelen med Ares just nu är att han luftsnappar i mängder och det är ibland jobbigt att se honom stressad på det viset. Jag försöker ge honom ro och och hö och en mjuk start i stallet men just nu fungerar det inte helt. Jag har dock märkt att han luftsnappar och stressar mer när andra kommer in i stallet och pratar, igår kom en stallkamrat in och var irriterad och när vi pratade om det luftsnappade han otroligt mycket, när personen gick så lugnade han ner sig det första dörren stängdes, och jag återgick till ryktandet. Så jag tror och hoppas att luftsn...

Ja, nu rider vi på Ares igen! Både jag och Jonatan. Det har varit en stor lättnad att se och uppleva hur fin Ares var. Jonatan red honom i skogen med mamma och Kakan. Jag hade full fokus på Kakan och mamma, så Jonatan och Ares fick klara sig bäst dom ville. Det gjorde dom.  Hur kul var det inte att få se mamma rida Kakan?! Den fina tinkertjejen bar mamma tryggt över stock och sten. Hon försökte inte ens ta en tugga av maten som skogen hade att erbjuda. Jättelydig!  Sedan fick Ares någon vilodag och efter detta red Jonatan Varnvägen med honom. Vädret var fantastiskt och ljuset var magiskt. Ares var nöjd över turen och skötte sig superfint!  Efter dessa två lyckade pass, och någon dags vila, provade jag lite dressyr och det kändes super! Ares trasslar lite med munnen men betydligt mindre än tidigare. Han böjer sig fint åt både höger och vänster, har jättetrevlig bjudning, och han känns bara, rakt igenom, superkul att rida.  Jag känner mig så privilegierad som fått till...

  Än har jag inte satt ut min lägenhet till försäljning, men det börjar närma sig. Jag slipar, spacklar och målar även över mina färgglada väggar i vitt eller grått. Det ser lite tråkigt ut men tanken är väl att någon ska vilja göra lägenheten till sin egen, och sätta sin egen färg, sin egen personlighet. För precis nio år sedan målade jag över ”migräntapeten” med en fin gul färg. Att det gått så lång tid, ändå!  Hallen som var mörkt grön blir också vit och det känns lite tungt, men ändå skönt att lämna lägenheten fin och utan en massa ospacklade hål och allt för personlig stil. Så här grönt såg det ut för fyra år sedan och nu ser det lite mer tomt ut…  Alla flyttkartonger har inte fått plats i huset på gården, så vi har tömt en liten stuga och gjort utrymme för mina kartonger, bord, stolar och annat vi kan ha nytta av i framtiden. Jonatan passade även på att dra el till stugan, så den blev jättemysig!  Det känns lite tråkigt att flytta men samtidigt helt rätt! Ares ...

  Ja, igår satte jag mig i speedcarten och körde lite med Ares. Först åkte jag lite på sidan på ena stänkskärmen men det kändes helt onödigt och kändes bekvämare att bara sätta sig rakt av och köra. Det går hur bra som helst och han känns väldigt trygg med uppgiften. Vi har stannat, startat, och svängt. Han har inga problem med något alls! Jag har känt mig otroligt glad över hur enkelt det varit att jobba med honom under inkörningen och hur snäll han är. Det känns som att jag upprepat mig om detta i snart tre år, men jag kan ändå inte låta bli. Det är så här det ska vara att ha häst!  Jag har tittat på bilderna och filmerna och tycker han beter sig exemplariskt på alla sätt. Särskilt trevlig är han på att stå stilla och vänta när man selar på och av honom. Hittills har han aldrig tagit ett extra steg i onödan. Han står som ett ljus och verkar veta om att han är jätteduktig. Jag hinner kliva upp och av utan minsta stress. En guldkille helt enkelt!  Jag sade till Jonatan at...

  Jag och Jonatan har pysslat med att köra in Ares nu under värmeböljan. Hittills har det gått otroligt, otroligt, enkelt. Jag har tidigare låtit honom dra en sockerbit efter sig då och då, och har även gått med släpande tunga kedjor nära hans fötter. Det har inte varit systematisk träning utan lite utspritt här och var. Han är väldigt väl tömkörd också, sedan länge. I stallet har jag ibland tagit sopkvasten och lagt den vid hans sidor som en sidoskakel då och då, tills han inte brytt sig. Vi har gjort vissa förberedande övningar och hoppat över andra. Så vi är inget skolboksexempel om hur man borde köra in en unghäst.  Största problemet med inkörningen, som jag sett det, är inte Ares och hur han reagerar på vagn och skaklar, utan att vi är i ett livligt stall nära stan och att det kan komma överraskningar under inkörningen som man inte riktigt kan kontrollera. Cyklister, paragliders, hundägare, bärplockare, tåg, andra travhästar, renar osv. Det har varit tryggare att rida ell...

 När Jonatan var i stallet så passade vi på att göra en lastnings-utmaning. Kan vi lasta våra hästar i transporten samtidigt som vi sitter ned? På en stol eller pall? Utan mat i transporten?  Jonatan började med Super-Sessan men hon är ju van att få mat i transporten så hon gick in av sig själv ett par gånger. Det såg lätt ut och såg så fint ut! När hon väl såg att matlådan var tom så fick jag testa lasta henne, och då blev det svårare. Då tyckte hon att hon gått ut och in tillräckligt många gånger. Men det var långt ifrån omöjligt, och efter ett tag fick jag in henne! Den största skillnaden tycker jag blir att man inte blir så ”stark” när man sitter på en stol. Man måste finlira lite mer och ställa rätt fråga vid rätt tillfälle. Nyttigt!  När vi skulle hämta Ares så var jag ganska säker på att vi inte skulle lyckas hela vägen. Han är en stor och stark grabb, och ibland har jag fått använda ”stora bokstäver” för att få in honom i transporten. Och visst var han skeptisk fr...

 Det har varit otroligt mycket jobb dessa två semesterveckor. Jag tycker det varit väldigt tungt och det är inte bara en dag jag varit lite ledsen över att inte riktigt kunna återhämta mig. De fina nyheterna är att Ares mår kanonbra trots att han fick fång för en månad sedan, och även Super-Sessan mår jättebra. De får båda hyfsat bra träning trots värmeböljan.  Eftersom Jonatan jobbat mest på gården så har jag gjort allt jobb med Ares, men även en hel del tömkörning med Super-Sessan. Jag har lagt upp träningen som jag gjort tidigare, och Sessan svarar superbra på det. Igår längtade Jonatan till hästarna och jag såg väldigt mycket fram emot hur han skulle uppleva Sessan nu. Han blev jätteglad över att hon nu förstår så mycket mer. Hon går slalom mellan koner, accepterar bettet, går fram överallt och gör jättefina halter. Som vi kämpat, jag och Sessan! Jag känner också att jag kommit närmare henne och att vi förstår varandra bättre, det är ju på många sätt ovärderligt! Hon stann...

  Ares fortsätter att må bra efter sin fångdiagnos och rör sig jättebra. De största problemet vi haft just nu är att tillgodose hans tuggbehov på begränsad energi. Han hade en dag då han var väldigt stressad och luftsnappade oavbrutet, men mera ris och halm hjälpte honom att hitta lugnet. Jag är ovan att väga hö och ge givor och blev ju beroende av att fler på stallet samarbetade med gemensamma givor. Det är ju över två mil mellan gården och stallet Ares är på, så jag har behövt åka fram och tillbaka en hel del. Det har varit lite jobbigt att släppa kontrollen och lita på att andra har koll på läget. Men det går bra! Jonatan har ju ridit ett år på ridskola och fick sitta upp på Ares i några minuter, i skritt och trav, under tiden jag granskade, och filmade, hur Ares rörde sig och betedde sig. Självklart i dialog med veterinären som behandlade Ares. Det såg jättefint ut på alla sätt. Ares hade trevlig bjudning, var glad, och gick upp i trav på eget initiativ. Det känns lite overklig...

  Ares börjar bli bättre från fången och rörde sig väldigt bra igår! Helt symtomfri, skulle jag vilja säga! Vilken otrolig lättnad det varit, Ares har varit jättesnäll och positiv hela denna sjukresa.  (För 12 år sedan, när jag var 32 år, hade jag ju Galishimo i sjukhage och det var en fruktansvärd upplevelse, framför allt för Galishimo som behövde sin flock och mådde riktigt dåligt i isoleringen. Jag var totalt knäckt, den perioden kan du bland annat läsa om HÄR.  Så jag vet ju att många hästar kan ha riktigt svårt för sjukhage. Det är så skönt att det går så mycket bättre för Ares!) Men Ares hade varit utan smärtmedicin i fyra dagar igår, och rörde sig fint, utan några problem alls. Men då går ju tankarna vidare, som ringar på vattnet. Är det lönt att Ares står kvar på ett lösdriftstall i stan, när han ska få vägd mat regelbundet, i stället för grönbete?  Kan det vara värt att ta Ares och Sessan till Sjöbotten och flytta dit, när det ändå är dit vi är på väg? Är de...

Nog var det fång Ares hade, och det har blivit väldigt lite vila och knappt tid för bloggande eftertanke sedan dess. Varje morgon och kväll åker jag till honom och sköter om honom så gott jag kan, jag tycker det är jobbigt att se honom gå på diet efter att ha ätit fri tillgång på gräs i tre veckor. Har jag möjlighet är jag där tre gånger. Och jag har sovit väldigt dåligt på nätterna. Har vaknat på natten och gråtit en stund. Men det finns en sak som är bra med att vara 44 år, och det är att man kan gråta ögonen ur sig och ändå vara fullt medveten om att det är en krisprocess och att det troligen kommer att kännas bättre för oss allihopa, snart. Man måste bara få vara ledsen och sörja några dagar och låta tankarna studsa runt, både högt och lågt, ta på sig mjukisbyxorna bak och fram och inte märka det på två timmar, oroa sig över hur man ska orka, och allt det andra. Det är en omställning. Sedan reser man sig långsamt, med skitiga knän, och fokuserar på ponnyn.  Ares prognos ser gan...

  Har Ares fått fång? Veterinären, som kom på stört, visste inte.  Ares har i alla fall väldigt ont och vill inte gå. Jag fick knappt ut honom från hagen och de 200 metrarna till stallet. Han ville verkligen inte röra på sig. Jag ville inte driva honom för hårt då han hade så tydligt ont. Ingen tydlig hälta i något särskilt ben, ingen puls i hovarna, ingen hovömhet vid provokation med tång, ingen värme. Veterinären funderade på korsförlamning, men det stämmer inte då han vilat i tre dagar och inte gick särskilt hårt senast.  Vad är fång då? På exempelvis Agrias hemsida står det bland annat:  "Fång hos häst är en vanlig sjukdom, där inflammation i hovens lamellager leder till stor smärta. Forskning visar att så mycket som 85 procent av de hästar som drabbas av fång också har underliggande metaboliska sjukdomar som ekvint metabolt syndrom (EMS). Den mest välkända orsaken till fång är en underliggande metabolisk sjukdom, framför allt EMS eller insulin dysreglering (ID)....

  Ares var ju också en stjärna i helgen. Det går bara bättre och bättre nu hela tiden! Jag har inte så mycket att säga mer än att jag ler så kinderna nästan värker när jag rider. Han är absolut inte perfekt och vi har många moment i basträningen som vi behöver träna på framöver, men han är så fin och medgörlig nu så jag vill inte överfalla honom med en massa nya övningar nu när han är så mjuk och positiv. Vi kör serpentinbågar i skritt och trav, vi har börjat avbryta traven för att skritta sex steg här och var för att sedan sedan komma upp i trav igen, och jag har lite mer medvetet börjat träna in galoppfattningarna. Och så jobbar vi lite extra i vänster varv för att mjuka upp honom där. Det går bättre för varje dag.  Vi tränar ungefär 20 minuter på ridbanan och efter det rider vi eller promenerar en liten sväng i skogen. Det brukar sammanlagt bli ungefär en timmes rörelse. Jag rider 3-4 dagar i veckan. Uteritterna går också bättre och bättre hela tiden. Både för mig och Ares....

  Kågedalens westernsektion hade lite svårt att få ihop ett tillräckligt stort intresse för att kunna rida för en westerntränare, och vi fick frågan om vi kunde delta med Super-Sessan så att det blev tillräckligt många för att få hit tränaren. Från början kändes det lite onödigt, hon är bara två år gammal och vi anser väl inte att vi behöver göra jättemycket med henne. Men när det bara var någon dag kvar till sista anmälning och wersternsektionen ännu inte fått med sig sin sista anmälare, så tänkte vi att det blir bra miljöträning för Sessan att åka iväg, komma in i ett ridhus för första gången och titta på folk på läktaren och sådant.  Så vi anmälde oss och åkte iväg med henne. Och jag måste säga att jag aldrig någonsin varit så obrydd och lugn med att åka iväg med en unghäst. Självklart tycker Sessan att det är lite spännande att åka transport och hon blir lite svettig i transporten, men hon har ju det där sunda förnuftet och ställer inte till med något dramatiskt. Dock hade...