Livet är förändring

Jag tog en uteritt med Ares hagkompis Faxen och hans medryttare i onsdags. Ares var riktigt pigg och bubblade av energi. Jag behövde bara viska med framåthjälper så gasade han iväg glatt som en Ferrari. Vi travade tillsammans och det gick snabbt och yvigt. Det var riktigt roligt men jag dröp i svett efteråt. Jag var lite orolig över att hans bubblande och lite extatiska tittande och vinglande ska bli en bockning jag inte kan parera, men det kom aldrig. Ares skötte sig jättebra.  Jag har klippt honom också. Det blev lite för mycket att jobba heltid nu och hålla flätorna fina. Allt oftare såg de bara risiga ut. Nu blev det lite mer lättskött. Ares fick en lite mer gullig och ponny-aktig uppsyn. Allt måste inte se perfekt ut. Vi kan spara ut manen mer i framtiden om jag vill det! Nu ska vi testa att rida samma tur med samma sällskap på söndag också. Jag har känslan av att han är lugnare då. Han brukar vara en häst som tycker saker är spännande "första gången" men sedan tycker ha...

  Visst är det jättekul att galoppera med Ares, men det som är absolut roligast, och som får hjärtat att sjunga, är att han slutat luftsnappa i stallgången, och i stället står och vilar. Eller gosar. Jag hade svårt att ta in att det var sant i lördags, jag tänkte att han kanske bara slumpmässigt hade en bra dag. Men idag, söndag, var det omöjligt att undgå. Han slappnar av. Han mår bra igen. Vilken otrolig, otrolig tur, att jag vågade tjata på hovslagaren om att jag ville ha skor på honom. Ibland har man tur när man tänker. Men Ares är min grabb, och jag gör allt jag kan för att tolka honom rätt.  Ja och som sagt -jag har gjort några galoppfattningar och alla kändes jättebra.  Jobbigast är det att fatta galopp i högervarv för han vill gärna länga halsen i den formen och jag försöker ge honom så mycket tygel som möjligt. Så det känns läskigt att släppa tygeln och gasa, då lutar jag mig framåt och så tar jag ett rejält tag i hans man och håller fast mig lite. Hittills har d...

  Jag undrar om inte Ares nya skor gav större effekt än vad jag från början tänkte mig. Jag måste låta några flera dagar gå, och se vad som händer. Åtminstone en dag till. Ares har nästan helt slutat luftsnappa sedan han fick nya skor. Han kan göra det alldeles i början när jag ställer upp honom i spiltan, men idag blev det bara ett par luftsnappningar under någon minut, och inte alls med samma intensitet. Sedan var han lugnet själv utan minsta lilla luftsnappning den halvtimme jag pysslade med honom för att göra honom i ordning. Det är en jättestor skillnad.  Han har även blivit gosigare. Även när jag har gett honom lite hö i spiltan att pyssla med så släppte han maten och valde i stället att lägga huvudet i min famn, lägga sin stora tunga haka mot min axel, eller trycka mig mot sig i en liten "brottar-kram" som jag brukar kalla det. När han fått huvudet över axeln på mig i en kram så började han muffla med mulen mot min rygg tills jag började fnittra. Han är alltså jättegos...

  Nu stänger jag officiellt kapitlet om Ares fång.  Nu har han det inte längre.  Han har haft det.  I tisdags fick vi på honom skor med kilsulor för att skydda hans egen sula och han blev mycket tryggare när han rörde sig både i sin egen hage, och ut på tur. Jag valde vanliga hästskor för att vara säker på att han har rätt skydd 24 timmar om dygnet, även i hagen, och inte bara vara skyddad den stund han har på sig boots. Givetvis fattade jag inte beslutet förrän jag vridit och vänt på frågan med både en hovformspecialist och hovslagare.  Så nu avslutar jag kapitlet om Ares fång, jag avslutar grubblerierna om Ares hovar, och säger till mig själv att detta är över. Framöver ska vi vara noggranna med vad han äter, men utgå i från att han är frisk, fullt användbar i alla syften, och självklart ska hållas i bästa möjliga toppskick, efter vad jag orkar och förmår.  Får han fång igen i framtiden så blir det morgondagens fråga då man kanske behöver gå djupare med d...

"Märkte du flocken med småfåglar som flängde upp precis bredvid er på kortsidan?" frågade Jonatan efter ridpasset, och jag tittade förvånat på honom.  "Vart? När då? Under vilken övning?" frågade jag. För jag märkte inte att det flaxade upp en drös småfåglar. Jag VET att vi har småfåglar omkring ridbanan då stallägaren precis skördat havre där, så det finns nog många goda och näringsrika havrekorn där att äta för en pippi. Men Ares har inte reagerat så mycket på dem och nu märker jag dem inte ens, inte när jag fokuserar på honom.  Men det är ju en otrolig grej ändå. Nästan så länge den här bloggen har funnits har jag haft många känslospröt ute och varit uppmärksam på min omgivning. Jag har haft den här ridrädslan eller oron som pockat på, och jag har accepterat att de är en del av min personlighet, något jag får lära mig leva med. Nu tränade jag på att sitta i traven med Ares, och märkte inte ens en skock småfåglar som flänger upp utefter en staketkant. Jag som inte...

  Det tog några veckor, men jag är helt smärtfri i fötterna nu. Efter två års allt mer påtaglig smärta när jag promenerat så är jag nu nere på noll och ingen smärta alls. Här på bilden ovan är mina fyra vänner som gjorde det möjligt. Jag har lite svårt att förstå varför man ska ha textilier på skor för de blir ju så snabbt smutsiga, men jag har löst det med att stoppa skorna i tvättmaskinen när jag vill ha dem rena. Det fungerar utmärkt!  Det var den 8 maj i år jag skrev om att jag slutade ha klackade läderskor och stövlar på jobbet och nu, över tre månader senare, så visade det sig ju vara rätt beslut.  Men det går ju så otroligt snabbt att glömma att man haft problem. Nu knallar jag på som att det vore den enklaste saken i världen, men det har det ju absolut inte varit! I vintras och i våras klarade jag inte att gå mer än 30 minuter innan det började skära i fötterna.  Det känns konstigt att åka till Sjöbotten och inte hem till lägenheten efter jobbet, men det känn...

  Ja äntligen ÄNTLIGEN så har vi städat ur det sista i min bostadsrätt! Den blev väldigt ljus i färgen och ser tyvärr lite klinisk ut men det blir ju bättre när möbler kommer in. Men det var skönt att få bort alla hål efter hyllor, TV-uppsättningar, och andra fläckar som kommit med åren.  Det som varit mest dränerande med dessa sex veckors flyttstädning och renovering är väl att jag inte haft känslan av att ha tid för det. Jag har klämt in 2-3 timmar här och var i marginalerna mellan allt annat fix med hästarna, vad som behöver göras på gården, och de senaste två veckorna har jag ju även jobbat. Periodvis har det varit ca 40 grader i bostaden under värmeböljan och svetten har runnit i mängder. Hur mycket jag än jobbat så har jag haft känslan av att vara överväldigad och inte riktigt hinna med.  Köket blev riktigt grundligt rengjort. Det känns skönt att lämna den i så trevligt skick.  Ett tag kändes det nästan omöjligt. Här hjälpte Keeva mig med sorteringen.  När...

  Inget ont som inte har något gott med sig, jag har blivit betydligt mer angelägen om att hålla koll på Ares kost efter han fick sitt fånganfall. Och så blev jag ju väldigt medveten om hur viktig han är för mig, bubben! Men det känns som att han rör sig ännu bättre nu med begränsad kost. Sedan känner jag mig mycket trygg med honom nu och tränade in några galoppfattningar åt båda hållen, samtidigt som en motorglidflygare körde ganska nära oss, och så har fälten blivit invaderade av kanadagäss som kvackar en hel del. Men det går fint, jag känner mig trygg. Ares har aldrig tappat mig hittills. Jag tror inte han fattat galoppskänkel alls ännu men han går fint på rösten, som den snälla häst han är!  Jag är så rakt igenom stolt över honom. Efter några tankspridda åttor i trav så bad jag i mer fokus och fick detta. Så fint! 

  Jag har börjat rida Ares lite mer ensam nu och det har gått mer än strålande! Ett pass var det full rulle på ridbanan med både hästar och hundar men Ares chillade och kändes jättetrevlig. Igår bröt ett oväder ut och jag var orolig över att blåsten och det hårt smattrande regnet skulle övergå till hagel. Men Ares accepterade läget och efter bara en liten stund slutade det regna och solen bröt fram. Det blev ett fint ridpass!  Nackdelen med Ares just nu är att han luftsnappar i mängder och det är ibland jobbigt att se honom stressad på det viset. Jag försöker ge honom ro och och hö och en mjuk start i stallet men just nu fungerar det inte helt. Jag har dock märkt att han luftsnappar och stressar mer när andra kommer in i stallet och pratar, igår kom en stallkamrat in och var irriterad och när vi pratade om det luftsnappade han otroligt mycket, när personen gick så lugnade han ner sig det första dörren stängdes, och jag återgick till ryktandet. Så jag tror och hoppas att luftsn...

Ja, nu rider vi på Ares igen! Både jag och Jonatan. Det har varit en stor lättnad att se och uppleva hur fin Ares var. Jonatan red honom i skogen med mamma och Kakan. Jag hade full fokus på Kakan och mamma, så Jonatan och Ares fick klara sig bäst dom ville. Det gjorde dom.  Hur kul var det inte att få se mamma rida Kakan?! Den fina tinkertjejen bar mamma tryggt över stock och sten. Hon försökte inte ens ta en tugga av maten som skogen hade att erbjuda. Jättelydig!  Sedan fick Ares någon vilodag och efter detta red Jonatan Varnvägen med honom. Vädret var fantastiskt och ljuset var magiskt. Ares var nöjd över turen och skötte sig superfint!  Efter dessa två lyckade pass, och någon dags vila, provade jag lite dressyr och det kändes super! Ares trasslar lite med munnen men betydligt mindre än tidigare. Han böjer sig fint åt både höger och vänster, har jättetrevlig bjudning, och han känns bara, rakt igenom, superkul att rida.  Jag känner mig så privilegierad som fått till...

  Än har jag inte satt ut min lägenhet till försäljning, men det börjar närma sig. Jag slipar, spacklar och målar även över mina färgglada väggar i vitt eller grått. Det ser lite tråkigt ut men tanken är väl att någon ska vilja göra lägenheten till sin egen, och sätta sin egen färg, sin egen personlighet. För precis nio år sedan målade jag över ”migräntapeten” med en fin gul färg. Att det gått så lång tid, ändå!  Hallen som var mörkt grön blir också vit och det känns lite tungt, men ändå skönt att lämna lägenheten fin och utan en massa ospacklade hål och allt för personlig stil. Så här grönt såg det ut för fyra år sedan och nu ser det lite mer tomt ut…  Alla flyttkartonger har inte fått plats i huset på gården, så vi har tömt en liten stuga och gjort utrymme för mina kartonger, bord, stolar och annat vi kan ha nytta av i framtiden. Jonatan passade även på att dra el till stugan, så den blev jättemysig!  Det känns lite tråkigt att flytta men samtidigt helt rätt! Ares ...

  Ja, igår satte jag mig i speedcarten och körde lite med Ares. Först åkte jag lite på sidan på ena stänkskärmen men det kändes helt onödigt och kändes bekvämare att bara sätta sig rakt av och köra. Det går hur bra som helst och han känns väldigt trygg med uppgiften. Vi har stannat, startat, och svängt. Han har inga problem med något alls! Jag har känt mig otroligt glad över hur enkelt det varit att jobba med honom under inkörningen och hur snäll han är. Det känns som att jag upprepat mig om detta i snart tre år, men jag kan ändå inte låta bli. Det är så här det ska vara att ha häst!  Jag har tittat på bilderna och filmerna och tycker han beter sig exemplariskt på alla sätt. Särskilt trevlig är han på att stå stilla och vänta när man selar på och av honom. Hittills har han aldrig tagit ett extra steg i onödan. Han står som ett ljus och verkar veta om att han är jätteduktig. Jag hinner kliva upp och av utan minsta stress. En guldkille helt enkelt!  Jag sade till Jonatan at...

  Jag och Jonatan har pysslat med att köra in Ares nu under värmeböljan. Hittills har det gått otroligt, otroligt, enkelt. Jag har tidigare låtit honom dra en sockerbit efter sig då och då, och har även gått med släpande tunga kedjor nära hans fötter. Det har inte varit systematisk träning utan lite utspritt här och var. Han är väldigt väl tömkörd också, sedan länge. I stallet har jag ibland tagit sopkvasten och lagt den vid hans sidor som en sidoskakel då och då, tills han inte brytt sig. Vi har gjort vissa förberedande övningar och hoppat över andra. Så vi är inget skolboksexempel om hur man borde köra in en unghäst.  Största problemet med inkörningen, som jag sett det, är inte Ares och hur han reagerar på vagn och skaklar, utan att vi är i ett livligt stall nära stan och att det kan komma överraskningar under inkörningen som man inte riktigt kan kontrollera. Cyklister, paragliders, hundägare, bärplockare, tåg, andra travhästar, renar osv. Det har varit tryggare att rida ell...

 När Jonatan var i stallet så passade vi på att göra en lastnings-utmaning. Kan vi lasta våra hästar i transporten samtidigt som vi sitter ned? På en stol eller pall? Utan mat i transporten?  Jonatan började med Super-Sessan men hon är ju van att få mat i transporten så hon gick in av sig själv ett par gånger. Det såg lätt ut och såg så fint ut! När hon väl såg att matlådan var tom så fick jag testa lasta henne, och då blev det svårare. Då tyckte hon att hon gått ut och in tillräckligt många gånger. Men det var långt ifrån omöjligt, och efter ett tag fick jag in henne! Den största skillnaden tycker jag blir att man inte blir så ”stark” när man sitter på en stol. Man måste finlira lite mer och ställa rätt fråga vid rätt tillfälle. Nyttigt!  När vi skulle hämta Ares så var jag ganska säker på att vi inte skulle lyckas hela vägen. Han är en stor och stark grabb, och ibland har jag fått använda ”stora bokstäver” för att få in honom i transporten. Och visst var han skeptisk fr...

 Det har varit otroligt mycket jobb dessa två semesterveckor. Jag tycker det varit väldigt tungt och det är inte bara en dag jag varit lite ledsen över att inte riktigt kunna återhämta mig. De fina nyheterna är att Ares mår kanonbra trots att han fick fång för en månad sedan, och även Super-Sessan mår jättebra. De får båda hyfsat bra träning trots värmeböljan.  Eftersom Jonatan jobbat mest på gården så har jag gjort allt jobb med Ares, men även en hel del tömkörning med Super-Sessan. Jag har lagt upp träningen som jag gjort tidigare, och Sessan svarar superbra på det. Igår längtade Jonatan till hästarna och jag såg väldigt mycket fram emot hur han skulle uppleva Sessan nu. Han blev jätteglad över att hon nu förstår så mycket mer. Hon går slalom mellan koner, accepterar bettet, går fram överallt och gör jättefina halter. Som vi kämpat, jag och Sessan! Jag känner också att jag kommit närmare henne och att vi förstår varandra bättre, det är ju på många sätt ovärderligt! Hon stann...

  Ares fortsätter att må bra efter sin fångdiagnos och rör sig jättebra. De största problemet vi haft just nu är att tillgodose hans tuggbehov på begränsad energi. Han hade en dag då han var väldigt stressad och luftsnappade oavbrutet, men mera ris och halm hjälpte honom att hitta lugnet. Jag är ovan att väga hö och ge givor och blev ju beroende av att fler på stallet samarbetade med gemensamma givor. Det är ju över två mil mellan gården och stallet Ares är på, så jag har behövt åka fram och tillbaka en hel del. Det har varit lite jobbigt att släppa kontrollen och lita på att andra har koll på läget. Men det går bra! Jonatan har ju ridit ett år på ridskola och fick sitta upp på Ares i några minuter, i skritt och trav, under tiden jag granskade, och filmade, hur Ares rörde sig och betedde sig. Självklart i dialog med veterinären som behandlade Ares. Det såg jättefint ut på alla sätt. Ares hade trevlig bjudning, var glad, och gick upp i trav på eget initiativ. Det känns lite overklig...