Livet är förändring

  Nu har hästarna börjat vila mer i ligghallen. Vi hittar lite mer skit i kojan, vilket tyder på att de spenderar mer tid där, och denna fina gryningsbild tog Jonatan i går morse, då båda låg och vilade där. Det värmer verkligen i hjärtat att se!  När jag tittade till hästarna på lunchrasten så låg Sessan också och solade i halmen utanför kojan. Hon såg så nöjd ut. Hon brukade vila mycket på Brönet där vi stod förut men det är inte förrän igår som vi såg henne ligga ner igen. Det är nog en fråga om trygghet, men vädret har ju inte heller varit det bästa för att ligga och sola.  En sak som vi diskuterat lite fram och tillbaka, jag och Jonatan, det är hur vi skulle göra det med mockning i nya hagen hos hästarna. Hagen är ju relativt stor för två hästar och ganska avlång. Det finns ett skogsparti, en zon med mat och ligghall, en liten slänt ner mot sjön och en liten gräsplätt. Det är inte så lätt att gå runt i det högväxta riset i skogen och leta hästträck eller dra skottkär...

  Hur häftigt var det inte att ta Ares på den första turen utanför hagen idag? Jag och Jonatan hade pratat om att Ares och Sessan verkade redo att lämna hagen och ta en promenad tillsammans.  Jag har haft en ganska tung förkylning, med sjukskrivning torsdag och fredag.Trots att jag kände mig bättre nu på lördagen så var jag inte säker på om jag skulle orka rida, men ibland tar vi på Ares hans sadel som en "arbesväst" så han vet att han ska ut och jobba. Så vi gjorde så idag med. Självklart blev jag dock sugen att sitta upp när Ares visade sig vara väldigt nyfiken, framåt och kändes väldigt trygg och dundertrevlig att hantera. Så det dröjde inte länge förrän jag balanserade på en sten i skogen och skulle kravla mig upp.  Det blåste ca 11 sekundmeter men jag tänker inte på blåsten så mycket längre, Ares reagerar inte så mycket på blåst det går väldigt bra för mig. I skogen blåser det ju dessutom knappt alls.  Det är otroligt skönt at känna sig trygg med Ares trots att ...

  Nu har hästarna varit hemma i fem dagar och dom är så lugna! Jag har inte sett något spring alls på fyra dagar och det har inte grannarna, som har utsikt över hagen, sett heller. De lunkar runt och undersöker hagen och kommer glatt och hälsar direkt de ser oss. Jag är nöjd över storleken på hagen också och det verkar som att de vandrar runt i alla delar av den. Ares har flyttat på Sessan lite. Han gör det långsamt, men bestämt, så hon har god tid att flytta på sig efter första varningen, men de gosar också med varandra. Det har inte blivit några sår eller blessyrer. Det enda vi kan hitta är att Sessan tappat en tuss hår på halsen där hon fått ett nyp.  Jag har verkligen uppskattat att vara på Brönet, eller i de flesta stall som jag vistats i genom åren, men jag måste ändå erkänna att jag är otroligt, otroligt, lättad över att jag för första gången i mitt liv kan vara trygg med att jag har kontroll på vilka hästar som kommer in och ut ur hagen. Ibland tycker jag verkligen att...

  Det känns lite overkligt att ha hästarna hemma. Jag jobbar hemifrån idag, till stor del för att jag är lite sjuk och inte vill smitta någon i det öppna kontorslandskapet. Men vid 10.00 tog jag en paus, och tog på mig overallen och gick ned till hagen för att titta till hästarna. Då kom de mot mig, i sakta mak, ut från den tunna dimman. Så konstigt. Så overkligt. Dom är alltså här hemma. Strax bakom knuten.  Jag har alltså åkt till ett stall så ofta jag kunnat, i 13 år. Det var en paus på tre månader när Galishimo dog och jag väntade in Ares, men det är enda undantaget under alla dessa år. Jag köpte Galishimo år 2011 och sedan har jag haft olika stall som mitt andra hem. Det kommer att kännas konstigt med den nya tiden som kommer nu.  Jag ska inte ljuga om att luften gått ur mig. Det har varit en intensiv sommar då vi båda jobbat hårt för detta, på var sina håll, och det har verkligen varit jobbigt med höpackning och fixa matlådor till Ares, hans fång och hur vi klurat p...

  Ja herregud. Nu är dom hemma! Jag tror knappt det är sant! I torsdags och i fredags var jag väldigt orolig. Jag var osäker på om stormen Amy skulle påverka Västerbotten på lördagsnatten, och stressa våra unghästar första natten de skulle sova i nya hagen. Direkt efter jobbet på fredagen ställde jag mig ute i hagen, betraktade suset i träden, och tittade oroligt på väderappen och försökte få grepp om hur mycket det skulle komma att blåsa just hos oss. Jag hade en dålig känsla i magen, och undrade om vi ändå inte hade för bråttom?! Sedan så hade jag processat det hela klart, och på lördagsmorgonen, när flytten skulle bli av, så kände jag mig positiv och lugn. Stormen skulle inte nå Västerbotten mer än lite friska nattliga vindar. Planen var att vi först skulle lasta Ares, och så skulle jag sällskapa honom i vår nya hage en timme i väntan på att Jonatan och mamma skulle hinna vända om och hämta Sessan.  Ares skötte sig strålande till en början, han klev villigt in i transporten...

  Jag känner instinktivt när kropp och själ inte vill längre. Jag är glad över den känslan för det är väl den som saknas när personer blir utbrända. Självförsvaret. Det är jobbet och pendlandet till Ares som jag inte klarar av längre. Förut hade jag sex minuters bilväg till stallet och Ares hade fri tillgång på mat. Jag kunde klä på mig hästkläder en lunchrast, åka till stallet, göra något med Ares, och bara jobba ikapp en halvtimme eller timme utan problem på kvällen.  Men nu ser det totalt annorlunda ut. Ares fick ju fång i Juni och vi har haft honom på diet och packar höpåsar åt honom. Det är 27 kilometer till stallet, nästan en halvtimmes körning, och Ares, som nu inte har fri tillgång till mat längre, behöver äta en stund i lugn och ro, innan jag kan göra något med honom. Jag behöver packa höpåsar åt honom och lägga utanför hagen, och vi har ett joursystem då vi turas om att ge hästarna mat så ibland behöver jag ge dem frukost innan jag åker till jobbet. Timmarna rinner i...

  Mamma och Super-Sessan, två år Efter ganska mycket blåst, regn och slask så hade vi några riktigt fina helgdagar. På lördagen red jag ut med Ares i Lillskogen och han var jättetrevlig. Han är lite otryggare ensam med mig ute, men inte så att man på något vis hänger lös i sadeln. Det går bara lite långsammare än vanligt. Och det är skönt att han hellre går lite försiktigare än stressar på. Jag var lite förkyld men kände ändå att det fanns energi att rida ut med honom själv utan att känna att det var allt för utmanande. Det var både flygplan och hängflygåkare i luften, och en gräsklippare på byn tillbaka. Inget som bekymrade varken mig eller Ares. Så skönt det känns! Sedan hälsade mamma på, på söndagen, och vi tog en promenad med Super-Sessan i Lillskogen. Jag var klart mest nervös av alla i sällskapet. Mamma gick nöjt och njöt av solskenet och Sessan var i sin egen bubbla. Jag gick ständigt runt och kikade efter hundar, gräsklippare, cyklister, motorflygåkare, och allt möjligt. Or...

  Ares och Super-Sessan har träffat en tandläkare från Distriktsveterinärerna, och det var en intressant upplevelse. Först gav hon Ares lugnande, och Ares blev rejält stenad. Han vinglade en hel del och de var skönt att Jonatan var med och stabiliserade upp honom, jag blev lite orolig över vinglandet och blev rädd att han skulle falla omkull. Ares fick sin första undersökning och sina vargtänder dragna för två år sedan och det kan man läsa om HÄR.   Jag var lite för nervös för att te en bild på honom men kände mig lite lugnare med Sessan. För hon är ju vår Super-Sessa, och Jonatan hade ett bra grepp om henne.  Sessan blev också ganska stenad på sin dos, trots att hon inte alls vinglade som Ares, men tungan var trots detta väldigt livlig, så veterinären fick spraya in bedövningsspray för att inte tungan skulle åka runt i varje moment hon gjorde. Veterinären fann två vargtänder som hon tog bort och en liten påbörjan till foderinpackning mellan två mjölktänder, som vi ...

Jag tog en uteritt med Ares hagkompis Faxen och hans medryttare i onsdags. Ares var riktigt pigg och bubblade av energi. Jag behövde bara viska med framåthjälper så gasade han iväg glatt som en Ferrari. Vi travade tillsammans och det gick snabbt och yvigt. Det var riktigt roligt men jag dröp i svett efteråt. Jag var lite orolig över att hans bubblande och lite extatiska tittande och vinglande ska bli en bockning jag inte kan parera, men det kom aldrig. Ares skötte sig jättebra.  Jag har klippt honom också. Det blev lite för mycket att jobba heltid nu och hålla flätorna fina. Allt oftare såg de bara risiga ut. Nu blev det lite mer lättskött. Ares fick en lite mer gullig och ponny-aktig uppsyn. Allt måste inte se perfekt ut. Vi kan spara ut manen mer i framtiden om jag vill det! Nu ska vi testa att rida samma tur med samma sällskap på söndag också. Jag har känslan av att han är lugnare då. Han brukar vara en häst som tycker saker är spännande "första gången" men sedan tycker ha...

  Visst är det jättekul att galoppera med Ares, men det som är absolut roligast, och som får hjärtat att sjunga, är att han slutat luftsnappa i stallgången, och i stället står och vilar. Eller gosar. Jag hade svårt att ta in att det var sant i lördags, jag tänkte att han kanske bara slumpmässigt hade en bra dag. Men idag, söndag, var det omöjligt att undgå. Han slappnar av. Han mår bra igen. Vilken otrolig, otrolig tur, att jag vågade tjata på hovslagaren om att jag ville ha skor på honom. Ibland har man tur när man tänker. Men Ares är min grabb, och jag gör allt jag kan för att tolka honom rätt.  Ja och som sagt -jag har gjort några galoppfattningar och alla kändes jättebra.  Jobbigast är det att fatta galopp i högervarv för han vill gärna länga halsen i den formen och jag försöker ge honom så mycket tygel som möjligt. Så det känns läskigt att släppa tygeln och gasa, då lutar jag mig framåt och så tar jag ett rejält tag i hans man och håller fast mig lite. Hittills har d...

  Jag undrar om inte Ares nya skor gav större effekt än vad jag från början tänkte mig. Jag måste låta några flera dagar gå, och se vad som händer. Åtminstone en dag till. Ares har nästan helt slutat luftsnappa sedan han fick nya skor. Han kan göra det alldeles i början när jag ställer upp honom i spiltan, men idag blev det bara ett par luftsnappningar under någon minut, och inte alls med samma intensitet. Sedan var han lugnet själv utan minsta lilla luftsnappning den halvtimme jag pysslade med honom för att göra honom i ordning. Det är en jättestor skillnad.  Han har även blivit gosigare. Även när jag har gett honom lite hö i spiltan att pyssla med så släppte han maten och valde i stället att lägga huvudet i min famn, lägga sin stora tunga haka mot min axel, eller trycka mig mot sig i en liten "brottar-kram" som jag brukar kalla det. När han fått huvudet över axeln på mig i en kram så började han muffla med mulen mot min rygg tills jag började fnittra. Han är alltså jättegos...

  Nu stänger jag officiellt kapitlet om Ares fång.  Nu har han det inte längre.  Han har haft det.  I tisdags fick vi på honom skor med kilsulor för att skydda hans egen sula och han blev mycket tryggare när han rörde sig både i sin egen hage, och ut på tur. Jag valde vanliga hästskor för att vara säker på att han har rätt skydd 24 timmar om dygnet, även i hagen, och inte bara vara skyddad den stund han har på sig boots. Givetvis fattade jag inte beslutet förrän jag vridit och vänt på frågan med både en hovformspecialist och hovslagare.  Så nu avslutar jag kapitlet om Ares fång, jag avslutar grubblerierna om Ares hovar, och säger till mig själv att detta är över. Framöver ska vi vara noggranna med vad han äter, men utgå i från att han är frisk, fullt användbar i alla syften, och självklart ska hållas i bästa möjliga toppskick, efter vad jag orkar och förmår.  Får han fång igen i framtiden så blir det morgondagens fråga då man kanske behöver gå djupare med d...

"Märkte du flocken med småfåglar som flängde upp precis bredvid er på kortsidan?" frågade Jonatan efter ridpasset, och jag tittade förvånat på honom.  "Vart? När då? Under vilken övning?" frågade jag. För jag märkte inte att det flaxade upp en drös småfåglar. Jag VET att vi har småfåglar omkring ridbanan då stallägaren precis skördat havre där, så det finns nog många goda och näringsrika havrekorn där att äta för en pippi. Men Ares har inte reagerat så mycket på dem och nu märker jag dem inte ens, inte när jag fokuserar på honom.  Men det är ju en otrolig grej ändå. Nästan så länge den här bloggen har funnits har jag haft många känslospröt ute och varit uppmärksam på min omgivning. Jag har haft den här ridrädslan eller oron som pockat på, och jag har accepterat att de är en del av min personlighet, något jag får lära mig leva med. Nu tränade jag på att sitta i traven med Ares, och märkte inte ens en skock småfåglar som flänger upp utefter en staketkant. Jag som inte...

  Det tog några veckor, men jag är helt smärtfri i fötterna nu. Efter två års allt mer påtaglig smärta när jag promenerat så är jag nu nere på noll och ingen smärta alls. Här på bilden ovan är mina fyra vänner som gjorde det möjligt. Jag har lite svårt att förstå varför man ska ha textilier på skor för de blir ju så snabbt smutsiga, men jag har löst det med att stoppa skorna i tvättmaskinen när jag vill ha dem rena. Det fungerar utmärkt!  Det var den 8 maj i år jag skrev om att jag slutade ha klackade läderskor och stövlar på jobbet och nu, över tre månader senare, så visade det sig ju vara rätt beslut.  Men det går ju så otroligt snabbt att glömma att man haft problem. Nu knallar jag på som att det vore den enklaste saken i världen, men det har det ju absolut inte varit! I vintras och i våras klarade jag inte att gå mer än 30 minuter innan det började skära i fötterna.  Det känns konstigt att åka till Sjöbotten och inte hem till lägenheten efter jobbet, men det känn...

  Ja äntligen ÄNTLIGEN så har vi städat ur det sista i min bostadsrätt! Den blev väldigt ljus i färgen och ser tyvärr lite klinisk ut men det blir ju bättre när möbler kommer in. Men det var skönt att få bort alla hål efter hyllor, TV-uppsättningar, och andra fläckar som kommit med åren.  Det som varit mest dränerande med dessa sex veckors flyttstädning och renovering är väl att jag inte haft känslan av att ha tid för det. Jag har klämt in 2-3 timmar här och var i marginalerna mellan allt annat fix med hästarna, vad som behöver göras på gården, och de senaste två veckorna har jag ju även jobbat. Periodvis har det varit ca 40 grader i bostaden under värmeböljan och svetten har runnit i mängder. Hur mycket jag än jobbat så har jag haft känslan av att vara överväldigad och inte riktigt hinna med.  Köket blev riktigt grundligt rengjort. Det känns skönt att lämna den i så trevligt skick.  Ett tag kändes det nästan omöjligt. Här hjälpte Keeva mig med sorteringen.  När...

  Inget ont som inte har något gott med sig, jag har blivit betydligt mer angelägen om att hålla koll på Ares kost efter han fick sitt fånganfall. Och så blev jag ju väldigt medveten om hur viktig han är för mig, bubben! Men det känns som att han rör sig ännu bättre nu med begränsad kost. Sedan känner jag mig mycket trygg med honom nu och tränade in några galoppfattningar åt båda hållen, samtidigt som en motorglidflygare körde ganska nära oss, och så har fälten blivit invaderade av kanadagäss som kvackar en hel del. Men det går fint, jag känner mig trygg. Ares har aldrig tappat mig hittills. Jag tror inte han fattat galoppskänkel alls ännu men han går fint på rösten, som den snälla häst han är!  Jag är så rakt igenom stolt över honom. Efter några tankspridda åttor i trav så bad jag i mer fokus och fick detta. Så fint! 

  Jag har börjat rida Ares lite mer ensam nu och det har gått mer än strålande! Ett pass var det full rulle på ridbanan med både hästar och hundar men Ares chillade och kändes jättetrevlig. Igår bröt ett oväder ut och jag var orolig över att blåsten och det hårt smattrande regnet skulle övergå till hagel. Men Ares accepterade läget och efter bara en liten stund slutade det regna och solen bröt fram. Det blev ett fint ridpass!  Nackdelen med Ares just nu är att han luftsnappar i mängder och det är ibland jobbigt att se honom stressad på det viset. Jag försöker ge honom ro och och hö och en mjuk start i stallet men just nu fungerar det inte helt. Jag har dock märkt att han luftsnappar och stressar mer när andra kommer in i stallet och pratar, igår kom en stallkamrat in och var irriterad och när vi pratade om det luftsnappade han otroligt mycket, när personen gick så lugnade han ner sig det första dörren stängdes, och jag återgick till ryktandet. Så jag tror och hoppas att luftsn...