Vänta

I morgon har det gått två veckor sedan Galishimo gick bort och jag hanterar det inte strålande. I nuläget orkar jag aktivera mig ungefär fyra timmar per dygn och jag känner inte riktigt igen mig själv. Jag åkte till mamma, firade hennes födelsedag, men behövde ganska snart gå undan för att sova. Somnade så snart jag fick stänga dörren om mig till mitt flickrum. 

Vaknade efter skratten från köket lagt sig och gästerna gått, försökte hitta en fin bild på mig och mamma, och snubblade på denna. Så unga vi ser ut, alla tre. Bilden är säkert åtta eller nio år gammal. Jag och mamma har i så många år haft Galishimo som vår mittpunkt. I mitten av allt. Jag gillar plötsligt inte att mamma fyller år heller. Att tiden rör på sig. Att livet är förändring. 

Rösten brister och jag blir gråtandes en liten stund på köksbordet, med mamma bredvid mig. 


Sedan åker jag hem. 

Gnagande ensam men samtidigt irriterad om någon vill prata med mig. 

Stänger hellre in mig ensam i lägenheten och tittar på youtubeklipp med enkel handling. Tjockisar som försöker tappa vikt med hjälp av tränare, eller relationsproblem på dr. Phil. Huvudsaken är att jag inte behöver följa med i handlingen. 

Jag vill bara vakna upp och känna mig som vanligt. Stark. Med min vanliga förmågan att växla upp. Med viljan att trycka till lite vikter på gymet. Att vilja konditionsträna. Att sätta upp mål. Att vara så social som jag känner för utan att tveka. 

Men kroppen fortsätter säga "Vänta." 
Kroppen fortsätter säga "Vila." 

Kroppen fortsätter säga 

"Vänta lite till. 

Du behöver det." 

. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer