Han börjar se bra ut!

 Galishimo, ja! Han har gått ned lite i vikt, som det verkar. Jag har ju trappat upp ridningen men jag tror den största förtjänsten är hans kompishäst Boris som vallar och leker en hel del med honom. Han ser riktigt trevlig ut nu! 

Jag inser ju att jag behöver köpa lite nya ridkläder också. Just nu blir det ofta ett par lite trasiga tights och joggingskor med liten klack. Jag började med joggingskor för att jag behövde kliva av en hel del nu i början när han var spänd, och jag ville inte få skavsår av att promenera i ridstövlar, och nu känns det jättekonstigt att återgå till stövlar igen. Jag känner mig även lite obekväm i westernstövlarna som verkligen tar en evighet att gå in. De är fortfarande inte mjuka. Jag känner mig för stel i vaderna i stövlar nu, det känns som jag får mycket bättre kontakt med Galishimo om jag har full rörlighet i hälarna och anklarna. Så jag får väl försöka hitta några jodphurs och fräscha upp garderoben lite. 

Vi är fortfarande inte där vi var träningsmässigt när jag lämnade förra stallet, och det är lite trist. Han är lugn med andra hästar i närheten men inte när vi är ensamma, vilket vi oftast är. Jag kan ännu inte galoppjobba honom som jag brukar och han är rätt så spänd i ridhuset över skuggor och ljud. Men det går hela tiden lite bättre och om jag gör ett grundligt arbete i skritt och trav så har jag tillbaka det sedan när vi börjar galoppjobba lite bättre. Jag försöker kompensera genom att longera honom ordentligt i galopp minst en gång i veckan i ridhuset, så han inte hinner tappa för mycket bärighet. 

Och sedan så rider vi ut en hel del ensamma, trots att det är sprattligt och spänt även där så känner jag ändå att det går bättre. Han är jättefin i sällskap men ensamma blir det lite mer spännande. Sedan får jag ju justera mina förväntningar och inte fastna i någon tankefälla att Galishimo ska bli en lugn och pålitlig häst som man kan rida med långa tyglar i skogen med för att återhämta sig efter en tuff arbetsdag. Galishimo kommer alltid kräva fokus när man är ensam med honom, och man måste alltid vara ett steg före honom mentalt. 

En stor förändring är att han kan vara väldigt pigg när vi lämnar stallet vilket han inte varit förut. Förut har han inte verkat tycka det är roligt att lämna stallet ensam men igår så taktade han och var riktigt glad över rundan vi skulle rida ensamma. Han mår med andra ord toppen. 

Det känns skönt i mattehjärtat.