Livet är förändring

Idag har det blåst över 7 sekundmeter och det var mer eller mindre snöstorm, när jag skulle rida. När jag kom ut på ridbanan med Galishimo så insåg jag att jag inte skulle våga rida på så mycket i ovädret, så det blev longering i stället. Galishimo är trevlig att longera. Vi har gjort det i så många år, och trots att vi inte utför några cirkuskonster så blir longeringen bara mer och mer finstämd. Jag kan ställa honom inåt, utåt, höja formen och sänka den, hyfsat bra. Galishimo är lyhörd och med på noterna. Förutom några minuter av stor förtvivlan, när Björn lämnade oss båda för att gå in för att hämta handskar. Detta svek passerade inte obemärkt. Då sprang Galishimo runt i chock med högt huvud och spänd korsgalopp och gick inte få kontakt med. Detta beteende kan jag le lite åt när jag longerar honom, men det är ju obehagligare ifall jag hade suttit på honom, så det var klokt att låta bli. När Björn hade kommit tillbaka så gnäggade han lättat och ställde sig lugnt med sänkt huvud m

Vilket bra år jag haft, även detta år! Det enda lite tråkiga är att märka hur Björns hörsel blivit sämre, samt att vår helghund dog, men i övrigt har jag haft ett bra år med både utmaningar och vila! Det har blivit många turer till ridhuset och Galishimo har varit plättlätt att lasta och köra. Han verkar trivas med uppmärksamheten och kämpar alltid på så gott han kan. Kurs efter kurs. Efter sommarträningen så kunde jag till och med tryggt kliva upp på honom från en pall, utan att någon höll i honom. Det har tidigare funkat fint på hemmaplan, men inte i ridhuset, då har han trampat runt och velat gå iväg direkt man suttit upp på honom. Fast i år började han slappna av och vänta tills chauffören var redo och gav klartecken. Det har heller inte hänt någon olycka eller incident varken under transport eller under ridning, när vi varit iväg. Jätteskönt.   Vi fick ha vackra Acke hos oss vissa helger och även under vår semester, i ca åtta månader, innan ägarna tyvärr beslutade att ta

Det finns ju de som läser bloggen som inte är så intresserade av ridning i sig, utan mer intresserade av... ja.. Galishimo. Han är ju en intressant häst. Ibland. Det där med bett och skänklar och slutor kan ju verka tämligen fjärran från mångas vardag. Vilket kanske är tur. Det är en djungel av förvirring. Så jag bombar iväg en förtydligande video på vad jag ser är skillnaden mellan dressyr och western. (Nu kommer 2 % av läsarna jubla över förtydligandet och 98 % förstår redan skillnaden eller bryr sig inte om skillnaden. Men detta är MIN blogg! Min! Muaa haa haa!) Ni behöver inte se många sekunder för att förstå vad jag menar om att vanlig dressyr bygger på lite mer anspänning hos hästen (vilket är väldigt vackert) men att westernridning bygger på lite mer avslappning hos hästen (vilket jag kanske behöver med Galishimo). Men att det i övrigt inte är så stor skillnad. Hästen ska vara både mjuk, lyhörd och stark i kroppen, oavsett.

I torsdags flexade jag ut på lunchrasten och åkte till stallet. Sara, som sysslar med western, hade lovat att ge mig en grundkurs i westernridning, och ville gärna hjälpa mig komma igång. Detta gick otroligt bra och var väldigt roligt. Den största skillnaden är att Galishimo ska gå i en lägre form än vad han brukar, samt att han ska hålla upp (ned) huvudet själv och inte ha så mycket tygelkontakt. Det märkte jag direkt, att detta tyckte Galishimo var jätteskönt. Han gick mer än gärna med huvudet lågt och slappnade genast av när han fick gå i denna form. Det var nästan så att han sade "äntligen!" I övrigt är väldigt mycket sig likt. Övningarna är exakt desamma, och alla övningar känner jag och Galishimo igen från vanliga dressyrkurser som vi gått. Ingen övning var ny. Det var en annan skillnad också som jag tyckte var intressant, och det verkar vara så att böjningar och ställningar inte görs lika exakta. Det verkar vara okej att böja och ställa hästarna lite mer, i weste

Jag ligger lite efter på uppdateringarna här. Kan ha lite med jobbet att göra. Jag har fått i uppdrag att göra en jämställdhetsanalys på 1430 beslut. Det är alltså beslut som socialsekreterare fattat rörande stöd till enskilda individer som jag ska titta på. Jag hade blott mellandagarna på mig. Var det tänkt. Det har blivit lite övertidsjobb i stället. Eftersom tekniken inte är så bra som den borde vara, så har jag fått slå upp alla 1430 beslut var för sig, för att se eventuella trender och mönster från ett jämställdhetsperspektiv. Jag kan ju säga redan nu att en slutsats i min analys blir ju att vi måste använda vår teknik bättre för att göra enklare jämställdhetsanalyser. Vi är redan på väg att få ett nytt system, men vi måste använda det rätt också. Jag vill visa hur viktigt det är att använda det nya systemet bättre, så ledningen blir nyfikna på vad som kan hända om vi utvecklar detta ytterligare. Och ska jag åstadkomma detta mål, om att väcka nyfikenhet, så måste jag gå in i var

Björn har haft problem med båda trumhinnorna och förlorat allt mer hörsel. I maj opererade de in en ny trumhinna i ena örat, gjord av hans eget brosk från örsnibben, men det verkar inte ha hjälpt, och nästa år blir det en ny operation på andra örat. Visst kan det vara lite ödets ironi att när jag, för första gången i vuxen ålder, träffar en man som verkligen både lyssnar på mig och förstår mig, att han då ska förlora hörseln? Han får svårare och svårare att höra vad jag säger när jag är i ridhuset, och han får svårare och svårare att uppfatta vad jag tränar på, när jag exempelvis är på kurs och han följer med. Det är också riktigt jobbigt att veta att någon som är så rolig, humoristisk och rapp, långsamt förlorar den förmågan, eftersom den största mentala energin för honom går till att läsa på läpparna och försöka tolka vad som sägs. Han är en ordkonstnär och jag har aldrig träffat någon så rolig som honom. Sedan två veckor har det blivit värre och han får även ont i örat om man ta

Det första jag kommer hem igen så märker jag att jag fått en liten förkylning och blivit lite trött. Men jag kan ändå inte låta bli att lägga alla mina extrakrafter på att rida Galishimo lite igen. Nu är han otroligt lättriden, om man inte har så höga krav på honom. Man kan i princip bara lägga in "galoppväxeln" och då kämpar han på tills något annat anges. Så där satt jag och höll fast mig i sadelknoppen och berömde honom när han tuffade runt. Nu när vi inte ridit dressyr på ett tag, så har han blivit lite extra sned och tränger lite inåt med bogen i vänstervarvet,   men det slipar vi till med hjälp av några gymnastiserande ridövningar... ... en annan dag...  .. när det känns viktigt...  .