Livet är förändring

Galishimo, alltså. Åren som vi turligt nog fått tillsammans har gett mig stor respekt för mina egna styrkor och brister, och ännu större respekt för Galishimos styrkor och brister. Visst, det kanske inte blir några tävlingar än på ett tag, men jag har ju roligt med honom. Vi utvecklas hela tiden, i vår egen takt. Fokus har förändrats med tiden. Förut så köpte jag honom för att han skulle ge mig bra upplevelser, nu är gränserna utsuddade, det är nu snarare jag som vill ge honom goda upplevelser. Jag försöker träna honom att galoppera efter en rakbana här i närheten men han vägrar galoppera så snart vi passerar stolpar, buskar, träd eller pinnar. Så snart vi kommer nära något av angivna ämnen slänger han ängsligt upp huvudet och börjar slängtrava i stället och stirra på vad-det-nu-var. Sedan kan han på eget initiativ glatt och lugnt galoppera igen när han väl passerat vad-det-nu-var som hotade honom till livet. Jag orkar inte bråka med honom utan låter honom vingla på lite och va

I fredags, precis innan jag skulle sluta för dagen, fick jag ett bra erbjudande från min chef. Min tjänst kommer förmodligen att ändras om och ge mig lite större utmaningar. Jag blev glad och hedrad över förtroendet. Jag har inte fått något löfte ännu. Det är flera pusselbitar som måste fogas ihop och passa. Men det känns roligt att min arbetsgivare vill satsa på mig! Det är precis den känslan som gör att man kan arbeta heltid inom socialt arbete, i 13 års tid, och ändå med spänning se fram emot vad som händer härnäst! 

Dagarna har bara susat förbi och jag har haft ett otroligt bra flyt från början till slut. Vilken härlig höst! Omgivningen är förkyld, både på jobbet, i stallet och privat, men jag har klarat mig än så länge. Vi får se vad oktober bjuder på i förkylningsväg. Men nu börjar löpningen äntligen likna något! Jag började ju i oktober förra året med att springa 15 minuter tre gånger i veckan. Mycket flåsigt och jobbigt. Sedan, i februari eller så, byggde jag på till att springa 20 minuter tre gånger i veckan. Om ni undrar varför jag är så sabla försiktig så har jag alltid varit mån om att vänja kroppen försiktigt vid ny rutiner. Det är lätt att ta i för mycket i början och sedan får man en tjurig benhinneinflammation/muskelfäste/fotsmärta/knäkänning som kommer tillbaka så snart man anstränger sig. Men detta har jag alltså undvikit på alla tänkbara sätt och kroppen mår prima! Sedan blev det två månaders avbrott, minst, när jag fick järnbrist, men sedan började jag om igen. Nu i septemb

Söndagens uteritt blev toppen! Jag hade planerat att skritta en liten tur med Galishimo, och ifall han hade en dålig dag så tänkte jag sitta av och promenera med honom. Han kan vara lite oroligare nu under älgjakten. Efter att jag skrittat ca två hundra meter så märkte jag att ett annat ekipage kom bakom oss så jag väntade in dem och frågade om vi skulle följas en runda. Det var en medryttare på stallets äldsta kallblodsdam som planerade göra en lätt liten runda med lite trav och galopp. Först kände jag mig osäker när vi skulle öka på tempot, men sedan märkte jag hu de artigt höll sig ca 20 meter bakom oss, för att ge oss lite space, och då gick det bättre att våga släppa Galishimo lite snabbare. Galishimo hattifnattade över diverse pinnar, löv och småsaker men det var enkelt att sitta kvar och inga stora sidokast. Han gick över järnvägen och två träbroar utan större fnatt. Men med småfnatt. Sådär som om någon kittlade honom under magen och han tappade kontrollen på sig själv i en l

Galishimo stod ju i ridhuset vi besökte, när han var bäbis. Mellan 2 och 4 års ålder bodde han där. Jag red ju in honom där och det blev rätt så dramatiskt med mycket rodeobockningar och jag flög av och slog mig, vilket har lett till den stora försiktighet jag rider med idag. Men så här söta var vi för fem år sedan!

 Detta var alltså årets 14:e utflykt med Galishimo. Nu var vi helt wild and crazy och åkte 25 km efter skumpig asfaltsväg för att gå kurs i Gummark. Detta är ännu mer tokigt mot bakgrund av att samma tränare håller kurser hemmavid, exakt 200 meter från Galishimos hage, under samma dag, men Galishimo behöver träna på att åka transport regelbundet och jag går lite under tankesättet "Use it or lose it!". Om jag inte underhåller honom så finns risken att vi får problem längre fram. Eftersom han är Galishimo. En fantastiskt fin häst. Som lätt kan börja nojja. Som sin matte.   Det här var tredje kursen totalt i år så vi har inte hållit igång så mycket med kursandet. Uteritterna och transportträningen har varit tillräckligt spännande i sig. Jag körde transporten sammanlagt fem mil idag alltså i regnet, först genom ett vältrafikerat centrum och sedan knixade vi oss förbi en bil som passat på att spela död mitt på vårt körfält, lite överraskande sådär, utan varningsblinkers, s

I morgon så får ovädersvilan vara över. Det slutade regna i kväll och ska tydligen vara regnfritt de kommande tio dagarna. Åtminstone till stor del. Ridbanan lär inte vara lerig och Galishimo lär inte vara lika osäker på det dåliga underlaget. På lördag ska jag på kurs för tränaren jag red mycket för förra året. Eftersom Galishimo behöver miljötränas så gör vi det omständigt och åker till ett ridhus 20 kilometer bort så han får skumpa lite extra i transporten och förfära sig. Sedan tänkte vi försöka rida lite närmare ridväggen, hade jag hoppats på. Jag är redigt trött på att han ska skygga för ridväggen nu. Han är åtta år! Som hjälp för detta äventyr har jag Björn. Om han lever då. Jag har inte sett röken av honom på tio dagar och nu har han någon slags "manlig förkylning" så den som lever får se. Annars kommer vi att pallra oss iväg själva. Det är ju bara lastningen som är läskig och den har ju Galishimo klarat strålande hela året. Nu är vi redo att lära oss lite til