Livet är förändring

I helgen har det varit promenadväder med Galishimo. Det har varit väldigt isigt och blåsigt och då har jag valt bort ridningen för avsuttna promenader ett tag. Det är ju bara för en kort period nu. Om två månader är vi på ridbanan och då börjar flera fantastiska månaders träning, vi har hållit igång ganska bra denna vinter ändå och snölagret på fältet har ju varit perfekt för hans rumpa. Sedan är jag löjligt glad över hur han skimlar. Jag tyckte det var trist att han skimlade så långsamt när jag köpte honom och aldrig verkade vilja bli ljus, men nu vill man stanna tiden. Han är så vacker i pälsen nu med ljusa fina skimmelprickar. Denna skimmelvariant heter apelkastning och den kommer tyvärr försvinna när Galishimo blir äldre och vitare.    Nu är han sådär sött senvinterskäggig igen vilket ger den busiga ponnylooken.

Japp. 2300 kronor. Det var januari månads skörd av besparingar. Eftersom jag köpte broddmojäng, kuddar och hallspegel så blev det lite mindre sparade pengar än vad jag fantiserat om. Det känns väl SÅDÄR att kämpa på med att spara ihop till den där jäkla bilen. Men jag ligger på 43.000 kronor nu och köper jag bilen hos en bilhandlare kanske jag kan sälja min bil i inbyte för minst 20.000 till. Så det är bara att kämpa vidare och börja hålla ögonen öppna. Förra Januari hade jag inte ens fått ihop 10.000 till bilen eftersom min egen bil gick sönder så jag har ju fått ihop minst 30.000 på ett år i alla fall. Jag har alltså snittat på ca 2500 kronors sparande per månad. I mitt evinnerligt tråkiga liv. Men jag hamnar åtminstone inte i Lyxfällan. Och jag har ju en hästtransport. Under tiden så har jag vänner som åker utomlands, festar och roar sig kungligt nu när livet och solen börjar återvända till våra breddgrader. Under tiden som jag sitter och anstränger mig för att göra ingenting. N

För två år sedan var det inte särskilt roligt att rida Galishimo. Det var det tamejfan inte. Och jag kämpade som sjutton för att ha ett positivt förhållningssätt till honom, men det var en otroligt tuff utmaning och nu i efterhand fattar jag knappt hur jag orkade. Grejen är ju den att man har ett heltidsarbete också som tar sitt, och efter en lång arbetsdag så skulle man åka iväg och ta hand om denna lilla sprattelgubbe. Men jag orkade. Han har fått chans på chans och vi hittar våra vägar. Det tar tid, men vi hittar dem.

En gång i veckan försöker jag köra på lite hårdare i snön. Jag tänker att Galishimo måste lyfta på småfötterna lite extra då, och det är bra för den fluffiga hästrumpan. Nu är snölagret ganska tunt, kanske 12 centimeter, men det är väldigt kompakt snö. Hoven slår ned genom snölagret men måste sedan lyftas hela vägen inför nästa steg. Det är inte fluffig snö som ger lite motstånd utan det tar helt enkelt stopp om han inte lyfter fötterna ordentligt. Galishimo har väldigt tydligt talat om för mig att det inte är djupet på snölagret som räknas utan hur kompakt snön är. Han sa det även idag när vi galopptränade.  "Måste-jag-göra-detta-MÅSTE-jag-göra-detta-måste-JAG-göra-detta?" sa han när vi galopperade runt. Så jag tog det lite försiktigt med honom. Lösa tyglar och när han började kännas slut så galopperade jag max 50 meter till. Sedan fick han vila lite och gå runt och spana på tjejer i grannhagen, och bli klappad, sedan körde vi vidare. Han är väldigt arbetsam. Jag är väld

Idag städade jag ordentligt hemma och kom mig iväg lite senare på stallet. Galishimo gnäggade när han såg mig och kom i glad trav till mig från hagen. Sedan gick vi ned på ridbanan och hade någon slags uppsluppen söndagsridning. Jag satte halvdana krav och berömde det mesta. Galishimo presterade halvbra, men med stor entusiasm eftersom han fick mycket beröm. Vi pillade på med galoppfattningar från skritt. De såg halvdana ut. Jag berömde helhjärtat och Galishimo gick all in. Må så vara att han råkade trava tre eller fyra steg innan han kom in i galoppen... eller sex eller åtta stegs trav emellan. Han fattade poängen och hade trevligt. Jag med. Jag tränade på att sitta ordentligt i sadeln och så tuffade vi på i en halvtimme. Sedan fick det vara. En halvtimmes fluffande får räcka. Det är ju söndag och allt. Jag har kvar en halv äppelpaj med vaniljsås där hemma. I min nyskurade etta. Det ska vara gott att leva. .

Så här såg det ut när jag "övningskörde" med de olika pennorna jag fått i födelsedagspresent. De där kritorna är jag verkligen sugen på. De väcker barndomsminnen. Så här såg första skissen ut innan jag började bygga på.. Här är den typ färdig, men jag insåg att om jag flyttade min signatur så skulle bilden bli en nästan kvadratisk bild på 20X20 cm, och då har jag ju faktiskt en ram som passar! Det var en sån där "citatspresent" som jag fick i julas och som jag inte kom mig för att sätta upp. Men detta fina citat fick offras för älgen! Det är faktiskt roligare om man redan har ramar hemma. Annars blir det bara en tuschteckning i en låda som blir dammig och blekt. År 2017 ska det jag tecknar komma upp på mina väggar, och de ska inte ges bort till andra. Jag har bara en enda egen bild hemma. Allt annat har andra fått och det har känts lite tråkigt, ärligt talat. Jag saknar många av dem. Men nu ska jag inte ge bort något alls.

Idag har jag ägnat dagen åt vila, så Galishimo fick stå i sin hage och leva vildhästliv (han var ute i 90 minuter igår så han dör inte). Jag har tvättat kläder och ätit äppelpaj med vaniljsås och lyssnat på en ljudbok och småslumrat. Men de här vilodagarna är ändå lite mer aktiva än tidigare vilodagar. Man kan säga att jag har väldigt hög lägstanivå, förmodligen för att jag vilar oftare och tidigare, förut vilade jag bara när det var absolut nödvändigt och jag var helt utmattad. Men nu vilar jag oftare även när jag inte är lika trött. Jag vill ju hålla hela livet. Både kroppen och själen måste hålla. Jag har även tecknat idag. Det blev en älg som håller på att fenja av sig hornen, eller vad det nu heter. Det är så vackert, dramatiskt, dekadent och groteskt när det hänger skinn och kött från älgkronan. Som Västerbottens variant av Game of thrones.