Livet är förändring

Eftersom jag nu tillhör en ridklubb, och eftersom jag löst tävlingslicens, så måste jag även volontärjobba lite som funktionär. Vilket inte kändes sådär jätteroligt vid första insikten.  Men gissa min glädje när jag fick föra protokoll bredvid en domare på en körtävling?! Hela gårdagen så satt jag i ett sekretariat och i en bil och fick föra protokoll åt en domare. Det var otroligt intressant och väldigt inspirerande! Dressyr går till såhär: En häst utför olika figurer och moment, i en viss ordning, och en domare bedömer momenten från en skala från 1-10. Högst sammanslagna poäng är bäst. Det häftiga med körningen är ju att domaren dömde både shetlandsponnier och stora, eleganta vagnshästar. Och det var faktiskt otroligt intressant. Jag hade ju en föreställning om att de små, knubbiga ponnierna skulle bli mycket sämre bedömda, men domaren förklarade väldigt tydligt vad hon tittade på och varför. "Ser du den där shetlandsponnyn? Titta nu när han travar förbi, så lugn och nöjd

Tänk er en liten disig och fuktig 1:a maj. Tänk er en skog i norrland. En liten stig, inte allt för långt från trafik och den centrala staden. Vårfåglarna sjunger men luften och marken är fuktig och rå. Tänk er sedan en lurvig, vacker äldre islandshäst av brun modell, som vandrar efter stigen, i godmodig takt. Det ligger lite omkullblåsta träd efter stigen och hon tar ett försiktigt kliv över stammen, med sin ryttare. Sedan kommer en väldigt stor och väldigt vänlig skäck till den liggande stammen och även den tar ett försiktigt kliv, samtidigt som ryttaren pratar obehindrat. Sedan hör man stön och stånkande. Det är en tjej som går bredvid sin arab Galishimo i skogen. Galishimo har varit på den här promenaden flera gånger förut och han är extatisk. Öronen ivrigt spetsande, ögonen stora, svansen står upp och hans fötter trummar så ivrigt i skogen som små trumpinnar. "Hästjävel..." muttrar tjejen men är egentligen för andfådd för några längre haranger eftersom hon försökt h

En sak som man måste uppleva för att fatta är hur ofattbart lång tid det tar att bygga upp muskler och power på en ridhäst. Det är ett och ett halvt år mellan bilderna.  Jag får panikkänslor bara vid fantasin av att förlora Galishimo i kolik eller någon olycka i hagen... tänk att börja om igen med hela detta nötande på en ny häst. Med samma övningar. Månad ut och månad in... och veta att man har en bra kompakt häst med bra styrka om två år.. fy. Måtte Galishimo förbli frisk och Icke Snubbla Över Onda Skottkärror Någonsin Igen. Amen! .

Idag var jag jättetrött, orkade knappt arbeta, gick hem tidigare. Sov och sov. Och så sov jag lite till. Rosig och lite febrig om kinderna och trött till stallet. Jag tänkte bara ta Galishimo på longerlina och låta honom jogga över lite bommar, men slogs av dåligt samvete över de andra tre tjejerna som skulle träna på ridbanan. De är alltid jättegulliga och snälla och det känns så dumt om jag med min enda häst ska ta upp halva ridbanan för att Galishimo ska springa på lina. Inte för att dom skulle klaga på mig, men det känns ju så onödigt att de ska behöva anpassa sig så mycket för mig. Sagt och gjort. Surt så slänger jag på Galishimo sadel och tänker att "Det Här Orkar Jag Fan Inte Idag" men drar en djup suck och drar åt sadelgjorden och beger mig på ridbanan. Mindre motiverad. Jag var helt ovetande om att Galishimo The Great var fully loaded att ge sin tant en awesome ridur. Starkt och balanserat så joggade han runt med mig och visade hur stark och pigg han var

Galishimo får ju kämpa lite med vänstergaloppen. Och höger galopp också, i och för sig. Men det är liiite extra svårt i vänster galopp. Han är inte så stark och behöver några månader till på sig för att avspänt galoppera i vänster varv i långsamt tempo. Men plötsligt, kanske av en slump, fattade han den vänstra galoppen perfekt, galopperade i en halv volt, perfekt, och gjorde en fantastisk tempoväxling från galopp till trav. Kanske en slump. Kanske inte. Ingen som vet. Jag jublade i alla fall. Jag kastade mig genast ur sadeln. Jag kliade upp honom ordentligt under tiden som han glatt "hummade" åt mig med spetsade öron. Jag släppte på sadelgjorden och gick direkt hem med honom. Det var bara av att avsluta allt, och ge sig för dagen under jubel och fjäsk. Har jag tur så kommer han ihåg det. Han är en väldigt smart häst. 

Jag tyckte Galishimo var lite märklig i fredags, när jag red. Han tuggade frenetiskt på bettet och skyggade varje gång vi var på ett särskilt ställe på ridbanan. Mitten av ridbanan, närmare bestämt. Jag tänker att det finns inte så mycket att skygga för på mitten av ridbanan. Det är ju liksom bara plan sand inom 15 meters radie. Men han tänkte att det fanns något att skygga för. Jag brukar ju vänta ut honom och låtsas som det regnar när han skyggar, men det var något väldigt mystiskt med skyggandet idag. Det var lite för avspänt liksom... en riktig skyggning brukar ju komma "bakifrån"... det första man märker är att rumpan och benen rycker till och sedan kommer huvudet upp och resten av hästen sprätter iväg... Ungefär som vi själva först hoppar till och sedan tittar "Vad var det där?!". Nu var det liksom "framifrån" som skyggandet kom. Han höjde huvudet först, och verkade tänka "Vad var det där?!" innan benen sprattlat... och det var li

Elin ska ju sälja Galishimos helsyster Gezzina! Så är ni sugna på en arab så är det bara att buda. Gezzina är ett år äldre och finns på hästnet. Spontant vill jag säga att Gezzina är stabilare än Galishimo. Hon är självständigare och ger ett tryggare intryck, jag upplever henne stadigare i ridningen också, och hon tar mycket längre och luftigare steg när hon rör sig, jag tror det är efter deras pappa Bey Gali. Jag tycker Galishimo är mest lik som mamma. Men man ska vara väldigt försiktig när man jämför helsyskon. Man vet inte hur mycket ägare påverkar sina hästar egentligen. Elin var ju tonåring när hon köpte Gezzina och ibland skämtar jag om att hon saknar frontallob (den del av hjärnan som kalkylerar risker) eftersom hon varit helt orädd och väldigt modig under hela utbildningen av Gezzina. Det kanske påverkar en hel del av hur trygg hästen blir sedan. Å andra sidan är Gezzina inte så benägen att bocka utan står mest och steppar när något inte fallit damen i smaken. Elin tycker a