Livet är förändring

Jag insåg ju för några blogginlägg sedan att jag spenderade minst 3000 kronor i månaden på mat och matlagning. Jag har nu ändrat mina matvanor i en månad. Och det är helt otroligt vilken skillnad det har lett till. Från rätt så avancerade recept med väldigt många olika ingredienser, enligt kokbokens alla regler, så har jag begränsat mig avsevärt. Jag har bytt rutiner och följer nu bara några enkla regler när jag planerar min matlagning. 1. Jag har återupptäckt kokt potatis . 2. Jag har återupptäckt rårivna morötter . 3. Kött, fisk och fågel behöver faktiskt inte ingå i avancerade sammanhang med många ingredienser. Det räcker med bra kryddor och något enstaka tillbehör. Det blir faktiskt nästan godare att äta, utan en massa jidder. 4. Inga avancerade såser behövs. En klick creme fraiche direkt från kylen gör underverk. Man behöver inte salta och peppra och vitlöka sig. Vinst i pengar: Jag vet inte exakt hur mycket min matbudget förändrats men jag tippar på att jag nu ligger på ca 1400

Jag får bra gensvar på min träning nu. Av Min Kropp. Min kropp svarar när jag ber den utföra saker i stället för att jag får huvudvärk och blir tung efter passet. Kroppen har gått som en klocka i två veckor. Fan jag måste sluta skilja på mig själv och min kropp. Jag får gensvar av mig själv. Eh. Eller jag får svar av mig själv. Jag svarar. Jag svarar. Så ja. Det jag gör och hur jag reagerar hänger ihop. Och jag är taggad som fan. Ni anar inte.

Bostadsrätten blir min och jag skriver på mitt kontrakt nästa vecka! Jag ska säga upp mig från min nuvarande lägenhet på måndag. Dubbla bostadsutgifter i Juli kommer att göra denna sommar till en fattig sommar, men det blir det värt då jag har en månad på mig att städa ur min gamla lägenhet och boa in mig i min nya. Jag kan flytta helt i min egen takt och i mitt eget tempo. Jag kommer att bo centralt i Östhammar med en minuts promenad från närmaste affär. Gud vad nära. Märkligt. Och två minuters promenad åt andra hållet så kommer jag ner till hamnen. Med sommarrestauranger, badplats och sjöfåglar. Det ska bli underbart att få flytta från denna lägenhet. Elkostnaden förra månaden stod på 2730 kronor (Japp. För en månads elförbrukning) då den här hyreslägenheten inte är särskilt bra på att hålla värmen. Sedan finns det ju andra saker som gör att det känns skönt att flytta såsom att jag inte kunnat använda förråden på grund av inbrottsrisken och att jag varit tvungen att ha cyklarna inn

Jag gick runt i rummen och blev helt hänförd. Den gamla bostadsrätten från 50-talet hade gamla detaljer kvar och högt i tak. Den verkade relativt orörd då tidigare ägare inte haft några stora renoveringsambitioner. Tapeterna var givetvis fel men absolut inte osmakliga. Köket var bedrövligt sött. Allt var sött. Sovrummet rymmer en dubbelsäng ifall jag vill vräka ut mig. Allt var precis lagom stort för just mig. Precis här kan jag bo. Här kan mitt hem vara. Allt kändes passa MIG. En känsla snarlik förälskelse spred sig i kroppen. HÄR. Just här. Det mesta behöver fixas och trixas men inga som helst akuta behov så här kan jag småpyssla så mycket jag vill. Ändra. Tapetsera. Byta luckor. Välja mina egna färger. VÄLJA MINA EGNA FÄRGER Det har jag aldrig gjort förut i hela mitt liv. Antingen har jag bott i en hyresrätt där hyresvärden bestämt eller så har jag levt med en man som givetvis velat ha en annan färg eller inte velat byta färg. Jag fick nästan lust att gråta. Om jag får bostadsrätten

Folk har en tendens att säga rätt saker vid rätt tillfälle. och idag hände det igen. Jag gick på gymet. Med lite avbräckt självförtroende och småfeg så pep jag iväg dit klockan sex på morgonen eftersom det är vad jag ansett vara "pensionärstiden" eller åtminstone inte den tiden som folk känner igen mig. Det kändes bäst så. Jag grejade på med vikterna och kände mig mer och mer uppslukad av övningarna och hur skönt det var att pressa kroppen. Då kom en medelålders vältränad man fram till mig: "Du måste ju tävla i någonting." sa han nyfiket. Han verkade varken försöka flirta eller fjäska utan verkade uppriktigt undrande. "Hur så?" undrade jag. "Jamen det ser man ju direkt. Du tränar inte som vanliga tjejer." Jag sträckte på mig och kände mig lite stolt: "Ja. Eh. Jag har varit en amatör-triathlet. Faktiskt. Konditionstränat." bröstade jag upp mig med. "Ja det syntes på lång väg." nickade han och såg nöjd ut. Jag blev så glad. Så

Valborgsmässoafton har väckt en hel del tankar. Det är snudd på ettårsdagen sedan jag blev singel. Valborgsmässoafton 2009 tog jag tåget från Uppsala, hem till norrland, för att hämta pappas gamla bil. Jag förstod att det fanns en risk att jag måste klara mig själv inom en snar framtid, då jag och Christian hade haft många allvarliga samtal de sista två veckorna. Christian hade pussat mig på perrongen, men faktumet att han inte ville följa med mig, och hans distanserade sätt, gjorde att jag förstod att det skulle vänta tråkiga nyheter när jag kom hem igen. (Vilket visade sig vara precis vad som hände). Jag minns hur jag lutade huvudet mot tågfönstret och tittade på alla vackra bål som brann på alla fält mellan Uppsala och Gävle. Ibland låg bålen så nära järnvägen att jag anade folk som stod vid brasorna och det såg så varmt och mysigt ut. Våren var i antågande och folk ville fira. Jag minns hur jag satt där ensam i min kupé på tåget som susade förbi öppna fält och bål som glimmade där

"Hej!" sa han och jag stannade av från joggandet och tog av mig mina hörlurar. Jag joggade långsamt, nästan i promenadtakt, och Kiara följde lydigt med, som vanligt. Det var tidig måndagmorgon och gruset var fuktigt under joggingskorna. Jag tittade på mannen i toppeluva och ryggsäck. "När kommer du tillbaka?" frågade han. "...till?" frågade jag. "Gymet!" utbrast han, glatt. Då kände jag igen honom. En man som ser ganska hård ut på gymet men avsevärt snällare nu i någon slags färgglad toppeluva långt nerdragen över huvudet. "Vi undrar vart du tagit vägen, jag och polarna. Vi pratade om dig sist i veckan." "Åh. Jasså..." sa jag och log: "Jag har inte lust." fortsatte jag. "Jaha. När kommer du tillbaka, då?" frågade han. "Jag gör kanske inte det. Och om jag gör det så kanske jag ska vara där på morgnarna i stället för på eftermiddagarna." sa jag. "Åhå. Ja ibland behöver man ju ändra på sina ruti