Livet är förändring

Äntligen kan jag ha sadel på Ares igen! Jag minns inte när han fick sitt sår på ryggen men jag tror det var ca 10 veckor sedan, om inte mer. Han hade i alla fall såret på ryggen under förra gången han blev skodd, för jag bad hovslagaren känna på det och försöka reda ut vad det var för bula han hade, och det var då sju veckor sedan. Vi tror han har rullat sig på en vass sten i hagen. Vi har ju redan plockat ut massor av stenar från hagen, men efter detta så kommer det att plockas ännu mer stenar till våren.  På många sätt har det varit tufft att inte komma framåt i ridningen. Jag har inte kunnat rida honom regelbundet sedan juni 2025 när han fick fång (och senare av andra anledningar) och det var sju månader sedan. Såklart det tär på motivationen. Men i går hade bulan, som senare blev en sårskorpa, torkat och fallit av, av sig själv, och nu har han bara en rosa, kal, fläck där han en gång hade såret. Underbart! Att lämna tillbaka nycklarna till ridhuset var också väldigt jobbigt och...

Igår lämnade jag tillbaka nyckeln som gav mig tillträde till ridhuset och gästboxarna till ridskolan, och avsade mig medlemskap och mina funktionärsuppgifter. "För tillfället!" tänkte jag, med tillägget att det förhoppningsvis ser bättre ut i framtiden. Jag trodde inte det skulle påverka mig så mycket, men jo. Det påverkade mig och gjorde mig ganska ledsen resten av kvällen. Jag vaknade också ganska ledsen.  Jag och Galishimo år 2017, första besöket till ridhuset! Det var faktiskt nio år sedan jag åkte till ridhuset första gången med min Galishimo, som då var åtta år, och sedan dess har jag kämpat för att få en bra rutin med det. Galishimo fick panik i transporten och behövde transport-tränas väldigt länge innan vi kunde komma oss iväg, och sedan hade han problem med väggar, akustik, och andra hästar. Det tog flera år innan han var trygg med att vara där. Jag sparade länge och köpte en transport som var tre gånger dyrare än hästen för att han skulle åka så bekvämt som möjligt...

Idag gick vi efter en väg i ca en kilometer innan vi vandrade in på den vanliga skogsvägen som Jonatan kört upp. Jag har undvikit den en stund för man behöver inte överfalla unghästarna med all typ av träning efter flytten, så trafikträningen fick komma nu i stället. Ares blev jättepigg och nyfiken av att gå efter vägen och ville undersöka varje soptunna och infart. Han går med stora, raska kliv och vill inte missa ett ögonblick. Sessan sprattlade lite i bakgrunden och hade diverse konster för sig. Hon var väldigt lätt i baken just idag. Jonatan brydde sig inte så mycket och inte jag heller, hon varken slet i grimskaftet eller trängde sig på någon. Ingen bil mötte vi heller, men det var kanske en bra och trygg introduktion att det var bilfritt, då jag vill rida efter den vägen i framtiden.  Idag är det ett år sedan min moster dog i den tragiska olyckan då hon blev påkörd av en bil, när hon gick på promenad. Rättegången mot den unga tjej som körde på henne är om ett par dagar. Jag h...

  I dag var det mer än 20 grader kallt men jag var friskare och vi tog unghästarna på promenad. Ares har fortfarande en liten bula på ryggen men den har förvandlats till en hård skorpa som Ares älskar att bli kliad på. Vi tog bort en liten bit av sårskorpan och det var fint under! Jag vågar bara inte ta bort hela skorpan då jag är rädd att allt inte läkt i mitten och vill inte att han ska blöda nu när det är så kallt ute. Då får vi kanske en sårskorpa till, som kanske inte läker lika snabbt. Både Ares och Jonatan vill nog att vi ska ta ett riktigt riv och krafsa bort den där skorpan vid det här laget, men jag vill gärna vänta.  Jag älskar verkligen hur lugn och fin Ares är på promenaderna. Han är otroligt fin och snäll att gå ut med nu, han har varit betydligt mer busig och energisk tidigare vintrar, men nu har den riktiga farbrorn kommit fram. Jag älskar hur han långsamt går och nöjesfrustar med sänkt huvud. Jag längtar efter att få på sadeln igen!  Super-Sessan är ju jä...

Sjukan börjar lätta men jag fick ont i huvudet igår kväll. Treo och kaffe hjälpte mig men nu har jag ju självklart fått en koffeinchock och kan inte sova, och klockan har precis passerat 01:00. Typiskt! Men snöunderlaget är äntligen fint nu och jag längtar till helgen, då är jag nog frisk nog att börja motionera Ares igen. Han klarar sig dock bra i kylan och verkar tycka det är helt okej att vara ute dygnet runt. Jonatan har kört upp vintervägen med traktor och snöslunga igen, och den är sagolikt vacker. Flera bybor använder den nu som promenadrunda, och även andra hästekipage rider rundan och tar bilder och visar hur fin vägen är på sociala medier. Jag är så stolt att vi har varit medskapare av den fina rundan och jag längtar verkligen ut med Ares på den. Så nu har jag stort hopp inför att det ska bli en hyfsat kall men ändå aktiv helg!  Är det något jag är stolt över så är det hur fint de har det i hagarna fortfarande. Vi har mockat bra i hagen och det ser så fint ut hos dem. Jag...

Nu är jag sjuk i en ganska vanlig förkylning, som kombinerats med lågt blodtryck, vilket gör att jag är ganska glad och snärtig så länge jag får halvligga, men blir desto sämre när jag försöker stå upp, exempelvis till köket eller toaletten. Då blir jag genast mindre kaxig och linkar genast tillbaka till soffan och värmefilten igen med en god portion självömkan. Nåja. Det hör till livet att dra på sig några virus på vintern. Få personer kommer undan!  Men de goda nyheterna är att det fina snölagret som kom den 1:a januari nu, den 4:e januari, har satt sig fint på isen och skapat ett jättefint och betydligt stabilare underlag! Äntligen! Som vi längtat! Jag önskar jag hade kunnat gå ut och promenera eller rida med Ares i på utritt i skogen, det kanske vi kan göra nästa helg i stället.  Man kan tydligt se hur hästarna börjat röra sig mycket mer i hagen nu när det är bättre grepp. Den här nedre delen av hagen har varit som en isbana och vi har märkt att hästarna knappt gått där al...

  Åh, vad glad jag blev när jag tittade ut genom fönstret i morse och såg snön singla ned! Äntligen! Förhoppningsvis gifter sig snön med isen snart så vi får ett stabilt underlag och kan börja träna hästarna lite mer igen! Som jag längtar! Bara is i sig är ju inte jättefarligt men vår runda för uteritter lutar ju rejält både uppåt eller nedåt och det känns betydligt mer riskfyllt att ta sig nedför en brant backe när det är isigt, än om vägen hade varit plan. Trots att hästarna har brodd. Men vi gick efter ridvägen i morse med hundarna, och det är fortfarande isigt på sina ställen, men på vissa ställen har snön fungerat dämpande och ökat friktionen, vilket känns lovande. Det är bara att vänta några dagar och se hur det lägger sig!  Nyåret blev lite jobbigt då några grannar, några hus bort, smällde med nyårssmällare och de började redan 21:30. Hundarna blev rädda, skakade och gömde sig på olika ställen i huset, hästarna blev oroliga och vandrade oroligt runt i sina boxar med blo...