Livet är förändring

Mjölkskåpet (eller kantorskåpet) i det gamla kostallet, förtjänar ett eget inlägg. För skillnaden blev riktigt stor! Visst hade jag kunnat renovera det lite varsammare och noggrannare, men tanken var ju ändå bara att få det provisoriska stallet att bli mysigare, så jag tyckte det räckte gott med färg till att börja med. Här tog jag en bild på det innan renoveringen. Där hade vi inte målat väggarna och taken heller. Men det var ett väldigt gammalt skåp. Vi övervägde att ta en motorsåg och stycka ut det men bestämde oss för att låta det stå kvar ändå.  Skåpet var lite trasigt här och var och riktigt fullt av spindelnät och damm när jag började städa ur det. Det var ingen som tagit hand om det på väldigt, väldigt, många år. Först så försökte jag måla det i "Deep Toulouse" som skulle vara en varm och mild grön färg men det blev "Pippi-Långstrumps-grön" och jag fick panik och kände mig som ett barn som precis målat Villa Villekulla i grälla barnsliga färger. Ingen bild k...

  Att sko hästarna i kostallet gick väldigt bra i tisdags. Jonatan skippade ridlektionen han brukar ha på måndagkvällar och vi tog in hästarna och bara pysslade med dem i måndags. Jag flätade Sessans flätor och Jonatan redde ut Ares svans, som inte blivit borstad på länge. Det tog nog ca 40 minuter för oss båda. Ares har svans för tio hästar.  Det är ju inte själva borstningen och flätningen som är grejen, utan att man ska stå med dem och inte göra något särskilt så de tränas på att stå stilla och finna lugnet. Det fungerade dessutom över förväntan, märkte vi dagen efter. När hovslagaren kom så ställde sig Sessan snällt i sitt "fläthörn" för det hon tog med sig av måndagen var att man ska stå stilla i ett hörn och vara snäll. Inte vispa runt. Det var ganska fascinerande att se, hur snällt hon stod där. För det gjorde hon ju inte dagen innan.  Jag längtar efter att komma igång med ridningen av Ares mer också. Men nu behövde vi göra en skjuts med kostallet och ju snabbare d...

Ares var inte jätteförtjust i det nyrenoverade kostallet. Jag gick in och ut ur kostallet ett par gånger i söndags, men han fick inte riktigt grepp om vad det handlade om. Han var snäll men lite spänd, han undrade vad som skulle hända, och ville absolut inte ha en motiverande godis eller äta hö där inne. Jag är fortfarande inte en stjärna på att hantera spända hästar för jag är rädd att de ska explodera och springa över mig.  Det hände ett mycket litet antal gånger, kanske tre gånger, under Galishimos elva år med mig, som han blev jätterädd och sprang över mig eller omkull mig, och jag gjorde mig aldrig illa. Men man vet i bakhuvudet att det KAN hända, att man kan få en häst över sig, och jag får då känslan av att jag är i fara, och har svårt att koppla bort det.   Så då fick husse ta över. Bästa, bästa, husse! Jonatan har aldrig upplevt att få en häst över sig och har bara goda erfarenheter av både Ares och Super-Sessan. Han litar på dem och litar på att han själv kan ha...

Förra veckan så satte vi igång med något vi egentligen lite smått påbörjade i april 2024: renoveringen av kostallet. Det började när Jonatan insåg att även han ville ha en häst, och vi övervägde att ha dem hemma på gården redan då. Vi började köra lite skräp från kostallet men jag blev tvungen att dra i nödbromsen. Min mentala nödbroms. Jag var överväldigad av saker som behövde fixas för att få hem hästarna och sade att jag inte skulle klara av att växla upp för att fixa även detta. Så vi tog ett steg tillbaka, och har haft båda våra hästar i ett annat stall i ett år under tiden vi tagit en åtgärd i taget.  Här var vi i april 2024 när jag ryggade tillbaka. Observera den gamla kylen, (full med prylar) till vänster, och att det fanns ett långt verkstadsbord till höger som även dolde ett hål i väggen, en mockningslucka, bakom sig.  Jonatan rensade lite under förra helgen och på söndagen förra veckan sade han: ”Allt som är kvar i kostallet kan vi nu köra på återvinningen, jag har ...

  Nu har hästarna börjat vila mer i ligghallen. Vi hittar lite mer skit i kojan, vilket tyder på att de spenderar mer tid där, och denna fina gryningsbild tog Jonatan i går morse, då båda låg och vilade där. Det värmer verkligen i hjärtat att se!  När jag tittade till hästarna på lunchrasten så låg Sessan också och solade i halmen utanför kojan. Hon såg så nöjd ut. Hon brukade vila mycket på Brönet där vi stod förut men det är inte förrän igår som vi såg henne ligga ner igen. Det är nog en fråga om trygghet, men vädret har ju inte heller varit det bästa för att ligga och sola.  En sak som vi diskuterat lite fram och tillbaka, jag och Jonatan, det är hur vi skulle göra det med mockning i nya hagen hos hästarna. Hagen är ju relativt stor för två hästar och ganska avlång. Det finns ett skogsparti, en zon med mat och ligghall, en liten slänt ner mot sjön och en liten gräsplätt. Det är inte så lätt att gå runt i det högväxta riset i skogen och leta hästträck eller dra skottkär...

  Hur häftigt var det inte att ta Ares på den första turen utanför hagen idag? Jag och Jonatan hade pratat om att Ares och Sessan verkade redo att lämna hagen och ta en promenad tillsammans.  Jag har haft en ganska tung förkylning, med sjukskrivning torsdag och fredag.Trots att jag kände mig bättre nu på lördagen så var jag inte säker på om jag skulle orka rida, men ibland tar vi på Ares hans sadel som en "arbesväst" så han vet att han ska ut och jobba. Så vi gjorde så idag med. Självklart blev jag dock sugen att sitta upp när Ares visade sig vara väldigt nyfiken, framåt och kändes väldigt trygg och dundertrevlig att hantera. Så det dröjde inte länge förrän jag balanserade på en sten i skogen och skulle kravla mig upp.  Det blåste ca 11 sekundmeter men jag tänker inte på blåsten så mycket längre, Ares reagerar inte så mycket på blåst det går väldigt bra för mig. I skogen blåser det ju dessutom knappt alls.  Det är otroligt skönt at känna sig trygg med Ares trots att ...

  Nu har hästarna varit hemma i fem dagar och dom är så lugna! Jag har inte sett något spring alls på fyra dagar och det har inte grannarna, som har utsikt över hagen, sett heller. De lunkar runt och undersöker hagen och kommer glatt och hälsar direkt de ser oss. Jag är nöjd över storleken på hagen också och det verkar som att de vandrar runt i alla delar av den. Ares har flyttat på Sessan lite. Han gör det långsamt, men bestämt, så hon har god tid att flytta på sig efter första varningen, men de gosar också med varandra. Det har inte blivit några sår eller blessyrer. Det enda vi kan hitta är att Sessan tappat en tuss hår på halsen där hon fått ett nyp.  Jag har verkligen uppskattat att vara på Brönet, eller i de flesta stall som jag vistats i genom åren, men jag måste ändå erkänna att jag är otroligt, otroligt, lättad över att jag för första gången i mitt liv kan vara trygg med att jag har kontroll på vilka hästar som kommer in och ut ur hagen. Ibland tycker jag verkligen att...