Livet är förändring

 När Jonatan var i stallet så passade vi på att göra en lastnings-utmaning. Kan vi lasta våra hästar i transporten samtidigt som vi sitter ned? På en stol eller pall? Utan mat i transporten?  Jonatan började med Super-Sessan men hon är ju van att få mat i transporten så hon gick in av sig själv ett par gånger. Det såg lätt ut och såg så fint ut! När hon väl såg att matlådan var tom så fick jag testa lasta henne, och då blev det svårare. Då tyckte hon att hon gått ut och in tillräckligt många gånger. Men det var långt ifrån omöjligt, och efter ett tag fick jag in henne! Den största skillnaden tycker jag blir att man inte blir så ”stark” när man sitter på en stol. Man måste finlira lite mer och ställa rätt fråga vid rätt tillfälle. Nyttigt!  När vi skulle hämta Ares så var jag ganska säker på att vi inte skulle lyckas hela vägen. Han är en stor och stark grabb, och ibland har jag fått använda ”stora bokstäver” för att få in honom i transporten. Och visst var han skeptisk fr...

 Det har varit otroligt mycket jobb dessa två semesterveckor. Jag tycker det varit väldigt tungt och det är inte bara en dag jag varit lite ledsen över att inte riktigt kunna återhämta mig. De fina nyheterna är att Ares mår kanonbra trots att han fick fång för en månad sedan, och även Super-Sessan mår jättebra. De får båda hyfsat bra träning trots värmeböljan.  Eftersom Jonatan jobbat mest på gården så har jag gjort allt jobb med Ares, men även en hel del tömkörning med Super-Sessan. Jag har lagt upp träningen som jag gjort tidigare, och Sessan svarar superbra på det. Igår längtade Jonatan till hästarna och jag såg väldigt mycket fram emot hur han skulle uppleva Sessan nu. Han blev jätteglad över att hon nu förstår så mycket mer. Hon går slalom mellan koner, accepterar bettet, går fram överallt och gör jättefina halter. Som vi kämpat, jag och Sessan! Jag känner också att jag kommit närmare henne och att vi förstår varandra bättre, det är ju på många sätt ovärderligt! Hon stann...

  Ares fortsätter att må bra efter sin fångdiagnos och rör sig jättebra. De största problemet vi haft just nu är att tillgodose hans tuggbehov på begränsad energi. Han hade en dag då han var väldigt stressad och luftsnappade oavbrutet, men mera ris och halm hjälpte honom att hitta lugnet. Jag är ovan att väga hö och ge givor och blev ju beroende av att fler på stallet samarbetade med gemensamma givor. Det är ju över två mil mellan gården och stallet Ares är på, så jag har behövt åka fram och tillbaka en hel del. Det har varit lite jobbigt att släppa kontrollen och lita på att andra har koll på läget. Men det går bra! Jonatan har ju ridit ett år på ridskola och fick sitta upp på Ares i några minuter, i skritt och trav, under tiden jag granskade, och filmade, hur Ares rörde sig och betedde sig. Självklart i dialog med veterinären som behandlade Ares. Det såg jättefint ut på alla sätt. Ares hade trevlig bjudning, var glad, och gick upp i trav på eget initiativ. Det känns lite overklig...

  Ares börjar bli bättre från fången och rörde sig väldigt bra igår! Helt symtomfri, skulle jag vilja säga! Vilken otrolig lättnad det varit, Ares har varit jättesnäll och positiv hela denna sjukresa.  (För 12 år sedan, när jag var 32 år, hade jag ju Galishimo i sjukhage och det var en fruktansvärd upplevelse, framför allt för Galishimo som behövde sin flock och mådde riktigt dåligt i isoleringen. Jag var totalt knäckt, den perioden kan du bland annat läsa om HÄR.  Så jag vet ju att många hästar kan ha riktigt svårt för sjukhage. Det är så skönt att det går så mycket bättre för Ares!) Men Ares hade varit utan smärtmedicin i fyra dagar igår, och rörde sig fint, utan några problem alls. Men då går ju tankarna vidare, som ringar på vattnet. Är det lönt att Ares står kvar på ett lösdriftstall i stan, när han ska få vägd mat regelbundet, i stället för grönbete?  Kan det vara värt att ta Ares och Sessan till Sjöbotten och flytta dit, när det ändå är dit vi är på väg? Är de...

Nog var det fång Ares hade, och det har blivit väldigt lite vila och knappt tid för bloggande eftertanke sedan dess. Varje morgon och kväll åker jag till honom och sköter om honom så gott jag kan, jag tycker det är jobbigt att se honom gå på diet efter att ha ätit fri tillgång på gräs i tre veckor. Har jag möjlighet är jag där tre gånger. Och jag har sovit väldigt dåligt på nätterna. Har vaknat på natten och gråtit en stund. Men det finns en sak som är bra med att vara 44 år, och det är att man kan gråta ögonen ur sig och ändå vara fullt medveten om att det är en krisprocess och att det troligen kommer att kännas bättre för oss allihopa, snart. Man måste bara få vara ledsen och sörja några dagar och låta tankarna studsa runt, både högt och lågt, ta på sig mjukisbyxorna bak och fram och inte märka det på två timmar, oroa sig över hur man ska orka, och allt det andra. Det är en omställning. Sedan reser man sig långsamt, med skitiga knän, och fokuserar på ponnyn.  Ares prognos ser gan...

  Har Ares fått fång? Veterinären, som kom på stört, visste inte.  Ares har i alla fall väldigt ont och vill inte gå. Jag fick knappt ut honom från hagen och de 200 metrarna till stallet. Han ville verkligen inte röra på sig. Jag ville inte driva honom för hårt då han hade så tydligt ont. Ingen tydlig hälta i något särskilt ben, ingen puls i hovarna, ingen hovömhet vid provokation med tång, ingen värme. Veterinären funderade på korsförlamning, men det stämmer inte då han vilat i tre dagar och inte gick särskilt hårt senast.  Vad är fång då? På exempelvis Agrias hemsida står det bland annat:  "Fång hos häst är en vanlig sjukdom, där inflammation i hovens lamellager leder till stor smärta. Forskning visar att så mycket som 85 procent av de hästar som drabbas av fång också har underliggande metaboliska sjukdomar som ekvint metabolt syndrom (EMS). Den mest välkända orsaken till fång är en underliggande metabolisk sjukdom, framför allt EMS eller insulin dysreglering (ID)....

  Ares var ju också en stjärna i helgen. Det går bara bättre och bättre nu hela tiden! Jag har inte så mycket att säga mer än att jag ler så kinderna nästan värker när jag rider. Han är absolut inte perfekt och vi har många moment i basträningen som vi behöver träna på framöver, men han är så fin och medgörlig nu så jag vill inte överfalla honom med en massa nya övningar nu när han är så mjuk och positiv. Vi kör serpentinbågar i skritt och trav, vi har börjat avbryta traven för att skritta sex steg här och var för att sedan sedan komma upp i trav igen, och jag har lite mer medvetet börjat träna in galoppfattningarna. Och så jobbar vi lite extra i vänster varv för att mjuka upp honom där. Det går bättre för varje dag.  Vi tränar ungefär 20 minuter på ridbanan och efter det rider vi eller promenerar en liten sväng i skogen. Det brukar sammanlagt bli ungefär en timmes rörelse. Jag rider 3-4 dagar i veckan. Uteritterna går också bättre och bättre hela tiden. Både för mig och Ares....