Rekylen

Jag försökte verkligen utforska nya relationer och sätt att leva utanför min lilla kokong till lägenhet, 2021, men nu i januari kom rekylen. Återstudsen. Plötsligt krävde kroppen återhämtning och instinktivt så började jag slåss med näbbar och klor för att få vara ensam. Jag sårade någon på vägen. 

Och som jag sedan sovit. Åh, vad jag sovit. Tio till elva timmar varje dygn. Djupt och stilla. Jag har sovit på lunchraster, efter jobbet, på natten, varje paus jag hittat, de senaste 11 dagarna. Jag har inte ens oroat mig över hur länge jag kommer att behöva sova så här mycket, för det har känts så skönt och helande att jag skulle inte bry mig om det så var i ett halvår till jag ville sova bort dagarna... Om det ska kännas så här skönt. Underbart skönt. 

Hur jag än vrider och vänder på mig själv så landar jag alltid i att jag är, på gott och ont, högkänslig. Jag har, på gott och ont, ett stort behov av sömn 8-9 timmar per natt. Jag har, på gott och ont, ett stort behov av tystnad, ensamhet och återhämtning. Jag har, på gott och ont, ett behov av att röra mig fysiskt, lite hårdare än var ridningen kan ge mig, för att må psykiskt bra. Efter ett års uppehåll från fysisk träning så behöver jag återuppta det. Jag tror faktiskt att det är just uppehållet från fysisk träning som varit boven bakom en hel del ovanliga beslut som jag tog 2021. Jag blev rastlös på ett sätt jag inte brukar vara. 

Jag har köpt en aromadiffusor (jag köpte den HÄR) som är en liten lampa man laddar med vatten och så köper man aromaoljor som man droppar i vattnet och blandningen av vatten och olja skjuter sedan upp från lampan som en liten fuktig doftpelare. Det ska vara lugnande och behagligt och skapa en mysig inomhusmiljö och tillföra lite mer fukt i luften. Jag vet inte varför man behöver fukt i luften men jag körde på detta påstående utan att ifrågasätta.

Det stod att man skulle droppa in 5-10 droppar doftolja i lampan för att det skulle börja lukta, och i början droppade jag typ 14 droppar och höll på att kvävas i aromadöden. Jag fick öppna ett fönster för att få luft, och fick stänga av lampjäveln. Nu har jag sköljt ur allt grundligt från lampan, fyllt med nytt vatten, och droppat TRE droppar olja i lampan. Jag tycker fortfarande att lukten är lite för starkt. Jag tror två droppar från doftoljan kommer att räcka för att jag ska trivas med lukten. 

Som ni ser på antalet små flaskor så kommer jag inte att behöva köpa en ny doftolja förrän år 2034. 

Galishimo och jag var ute 1,8 mil i går! Han är ju också, på gott och ont, högkänslig. Där är vi en perfekt matchning!

Han mår så bra av de längre sträckorna och denna gång kunde vi till och med fatta galopp ett par gånger på hemvägen utan att han flippade. Det känns så lovande, och jag är så glad över att vi fortfarande utvecklas tillsammans. Det är ju nu han är som roligast att rida. Han är jättepigg och känslig men samtidigt sitter jag hyfsat säkert och vilsamt i sadeln. Otroligt skön känsla! 



Nähä, så här fina är vi inte i verkligheten. Galishimo är numera gulgrön av allt hö och kiss och jag har fortfarande den supergamla skitiga gulsvarta overallen av den enkla anledningen att man kan ha mjukiskläder under och... jag orkar bara inte se bra ut när jag rider just nu. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Den där silverbjälken

Påskjutet