Livet är förändring

Gårdagens ridtur blev mysig i nya jackan, men Galishimo har lite för mycket krut i kroppen. Pälsfällning och minusgrader i kombination med första snön gör att han inte blir jättelätt att rida. Om bara någon vecka är det förmodligen bättre, men just nu är han pillrig, stresstuggar på bettet, är spänd i nacken och skyggar om jag gör en oväntad rörelse i sadeln, exempelvis tittar mig över axeln. Så jag tror det blir lite ridvila några dagar tills han lugnat ned sig. Eventuellt longerar jag honom lite på fältet och promenerar med honom så han får ut lite arabsprutt ur kroppen. Lika bra att vänta ut honom i stället för att bråka med honom. Han blir ju så här varje år, under första köldknäppen, och det går alltid över, ganska snabbt. Han förtjänar ju att få känna sig duktig.

Gissa hur glad jag blev när jag insåg att jackan redan kommit?! Jag tog storlek 38 trots att deras hemsida rekommenderat storlek 40 åt mig utifrån mina mått, och tyckte ändå att den mindre storleken var på gränsen till för stor. Frågan är om företaget räknar med att man fuskar lite när man lämnar sina kroppsmått eller om de är vana returer med efterfrågan om en storlek större? Hur som helst så kändes det lite avigt att gå med kappa till stallet, i alla fall första timmen. Jag har ju haft samma svartgula vinteroverall sedan jag köpte Galishimo. Han kom inte ens till mig i hagen utan tittade länge skeptiskt på mig. Han brukar ju alltid komma. "Kom nu!" sa jag. "Ursäkta damen, känner vi varandra?" sa han. Jag blev så glad när jag läste detta inlägg från ett år sedan! Jag hade hoppats på bättre ekonomi om ett år, och möjlighet att köpa en Uhipjacka, och det blev precis som jag önskat. Sedan provred jag lite ute på fältet med ridjackan, väldigt försikt

Innan jag börjar leva klokt och ekonomiskt, med god buffert och tillförsikt för framtiden, så tänkte jag fullfölja ett efterlängtat och lätt onödiga uppdrag: Köpa denna kappa från Uhip! Jag beställde den i början på veckan! Jag funderade först på att köpa modellen på Hööks men där fanns den bara i färggladare varianter. Jag tror att denna mullvadsfärgade kappa passar mig och Galishimo helt perfekt. Snart susar vi fram i snön och ser ungefär så här fina ut! Det där är min inspirationsbild! Kan ju inte ha ett svenskt halvblod som inspirationsbild, det vore ju som att smäda i den lilla arabhästkyrkan. Små och grå ska dom vara, småhästarna!

Jag har förstått att renskinn har bra tryckutjämnande egenskaper och tydligen ska vara bättre i flera avseenden, än exempelvis gelpads och annat. Och så borde den vara fin på uteritter på den lilla araben. Lite Game of Thrones. Fast utan mod. Jag har därför beställt ett renskinn från Hööks.  Jag tror det blir jättemysigt och sött på Galishimo när vi oroligt travar runt här i Västerbotten och är rädda för grejer. Jag hittade denna bild på en skimmel med renskinn och blev lite inspirerad. Bilden är från kapson.se !

Jupp, tisdag morgons ridning gick halvdant. Galishimo var superspänd och redan tidigt i passet fick han fnatt och skenade med mig över ridbanan. Gissa vad han skenade över? Gissa? Ja. Rätt. Höbalarnas vita fladder from hell. Det blåste ungefär 2 sekundmeter så man kan säga att det vita fladdret var blott små långsamma blyga älvors fladder, men inte i Galishimos ögon. Inte idag.Eftersom jag fått en märklig känslig-häst-radar så kan jag säga att det var fler faktorer som byggde upp situationen och orsakade skenturen. 1. Det var minusgrader ute för första gången när vi red. Vid höstens första kyla så skruvar Galishimo upp förbränningen och detta tillstånd har tidigare i bloggen beskrivits som "en ekorre på koffein". Detta kommer att lugna ned sig när vinterpälsen tagit sig ordentligt. Det är övergångsfasen som är värst. 2. Jag råkade sadla för långt bak i söndags innan jag skulle rida. Skitdumt av mig som egentligen visste bättre, och han fick ett utbrott i sadel

Jag lämnade in hästtransporten för byte av vinterdäck idag. Det brukar gå på 20 minuter. Efter lite mer än en timme förklarar mekanikerna att flera gänghål i däcktrumman blivit för nötta och utvidgade så de får inte på ett av vinterdäcken. De måste borra om gänghålen en storlek större och sätta på en storlek större muttrar. Det tar några timmar, sade de. Detta kostar extra pengar också. Jag är inte helt överraskad eftersom jag vet att något annan trumma i transporten blivit omborrad för två år sedan så det är inte ett helt nytt problem. Bara några nya gänghål. Och lite mer pengar. Sedan såg jag för min inre syn hur jag kör med transporten genom stan, bromsar vid ett rödljus, och ser ett transportdäck allena rulla förbi bilen, så jag tackade mekanikerna för att de löser problemet åt mig. Det är ett stort plus om muttrar håller kvar däck. Tack så mycket. Sedan har jag muttrat för mig själv att jag börjar bli förbaskat trött på den där jäkla transporten, alltså... 

Idag red jag ut ensam med Galishimo under tiden Björn fixade hyllor i mitt ridskåp. Ursprungstanken var att vi skulle till ridhuset men jag kände mig lite trött efter veckan som varit, och hade inte riktigt energin till att åka iväg till ridhuset. Däremot så tänkte jag att det var ett bra läge att träna på en ensam uteritt då Galishimo var så fin med mamma igår. Björn hade minst 20 minuters fix kvar på hyllan så jag passade på att rida ut under tiden han byggde. Jag tänkte att jag rider så länge det är enkelt och om Galishimo behöver mycket stöd, eller uppmuntran, eller tvång, så skiter jag i allt och sitter av. Energin var som sagt låg. Men Galishimo var kanonfin! Han uppvärmningsskyggade några gånger första kilometern men verkade inte direkt göra någon ansats att stanna av eller vända hem. Det var bara att följa med i sadeln, han behövde inte så mycket stöd att passera något. Vi hade riktigt trevligt tillsammans och skrittade och travade lite här och var. Han fick väldigt m