Livet är förändring

I lördags hade vi nästan fullt hus! Mamma kom med bordercollien Liss och vi startade lördag morgon med att åka fyrhjuling med hundarna, innan vädret blev för varmt. Det är så skönt att se dem springa ordentligt och vi har en runda på ca sex kilometer som vi kör ganska snabbt, då är de lugnare och nöjdare resten av dagen. Hon har ridit Ares också och det går så bra!  Det är Keeva vi får vara lite rädda om. Jag vill inte att hon ska få värmeslag då hon har ganska mycket päls och blir 12 år, så hon fick promenera med Jonatan och springa sista biten tillbaka med oss. Annars klarar hon fint att springa en halvmil om man ligger på ca 11-20 km/h när man kör. Nu tog vi Skye och Liss som är lite yngre och spralligare så då låg de gärna på ca 27 km/h långa sträckor. Liss visste precis hur hon skulle bete sig och låg som ett litet spjut framför oss och sprang otroligt fint och energieffektivt. Skye har blandade känslor inför fyrhjulingen. Han springer bra och gärna, men är lite missnöjd med a...

  Ja hej vad det går! Den trånga skogsdelen med sten och skräp som jag kallat "The walk of shame" finns inte längre. Nu fälls träd och en grävmaskin slätar ut marken. Vilket jobb som görs! Ares skogshage får dock vara kvar, och all röjning sker precis utanför hagen. Det verkar inte bekymra hästarna särskilt mycket. De blir väldigt miljötränade nu!  Det är otroligt hur stora stenar de lyckas gräva upp också! Det gick så väldigt snabbt från att vi bad någon titta på skogen, vilket de gjorde i söndags, till att de började jobba, vilket de gjorde redan i torsdags, och de har verkligen inte jobbat i små etapper utan väldigt många intensiva timmar. Kul att se!  Nu blir det mycket mer öppet här. Precis som det ska vara. Även bakom ladugården så har det blivit röjt och vi kommer att ha en större yta att ställa verktyg, hästtransport och annat på.  Jag känner mig väldigt nöjd. Jag tycker det känns som väl investerade pengar från bostadsrättsförsäljningen. Vi skapar yta och lu...

Jag tog förresten en bild av Ares när jag ändå var och fotograferade skogen, och jag tycker han ser ut att må kanoners! Jag tycker inte han gått upp i vikt trots att han får "fri" tillgång till mat (han har ju ett slowfeed-nät), och jag känner mig mindre orolig över något utbrott av fång.  Det mäktigaste i det hela är att han slutat luftsnappa, väldigt tvärt, sedan tre dagar. Väldigt abrupt upphörde det. Över en natt. Bokstavligt talat.  Jag har fyra teorier om vad det kan bero på.  1. Har han fått mer stimulans? Den ena är att han går runt i hagen nu när vårvärmen kommit, och letar smågräs och annat som kommit upp, att han helt enkelt fått utlopp för sitt födosök på ett bättre sätt som gjort honom mer nöjd och mindre frustrerad. Han kanske kommer mer till ro om han får vanka runt i skogen och gå ner på ängen och leta småpill. Jag har dock inte sett honom småpilla så mycket, utan oftast verkar han stå vid sin höhäck, som vanligt. Men vad vet jag vad han gör på kvällar och...

  Åh, vad skönt det känns att skogen äntligen är rensad! Ingen mera walk of shame! Jag känner mig så lättad och nöjd över detta jobb. Jag kan dock inte ta åt mig äran över det då jag mest vilat i helgen, och Jonatan varit den som tagit i. Han har även plockat bort en gammal murad grund till ett bortplockat växthus som jag aldrig tog en bild på. Men nu är även den borta. Jag kommer inte ha tid med något växthus under en överskådlig framtid.  Så här såg det alltså ut innan bortrensningen, och det är otroligt skönt att alla dessa dåliga samveten och alla dessa "jag-gör-det-senare"-blivit slängda, sålda, eller fått en bättre plats. Det känns otroligt bra och lite som att vi äntligen kan tänka framåt och inte bara rota i vad som inte blivit gjort sedan tidigare.  Nu har vi även fått besök av en grävmaskinist och jag har frågat om en offert för att ta bort alla träd, jämna ut marken och få bort alla stenar. Han lät positiv och tyckte att det borde gå bra! Vad skönt att någon an...

  Den senaste dagarna har vi lagt en hel del tid på att städa upp på gården. Ni känner kanske igen temat. Vi har hållit på länge nu med att röja upp på gården, både huset, hästarnas hage, och nu fokuserar vi på mellanrummen ute, det vi tänkt att "det där tar vi sen!".  Det har varit riktigt tunga dagar för mig och psykiskt påfrestande. Oftast klarar jag det här slängandet väldigt bra, jag har tidigare gillat att slänga saker i återvinningen och tycker det är skönt att bli av med grejer. Det är därför det fungerat så bra för oss. Vi har ju blåst ut hela huset och renoverat om. Det är kul att se "före" och "efter" man slängt och renoverat om, och som Jonatan sagt, så blir ju hemmet mera vårt nu. När man varit i varje vrå.  Men nu har det snart gått tre år, och jag hade kanske inte helt återhämtat mig från påskstädningen då vi städade upp höladan. Den blev ju jättefin, men det krävdes mycket jobb!  Eller om jag har någon förkylning som inte riktigt velat ge s...

Jag var lite sliten igår också och idag på söndagen behövde jag och sambon avboka alla våra hästplaner och i stället vila, båda två. Jag är klappslut och har känt mig så, mer eller mindre i tre veckor. Det känns lite som att jag sjönk ned i ett hål när jag började slappna av över att släppa ordförandeskapet på bostadsrättsföreningen och sedan har det känts som att jag fått det ena viruset efter det andra. Så det är bara att försöka vila ordentligt och ge kropp och själ och immunförsvar lite mer tid. Jonatan är lite småfebrig och hostig och är inte heller på topp.  Men jag hade en hyfsat hög lägstanivå igår, när det blåste ordentligt, jag kände mig trött och ur fas, och sade till Jonatan:  "Jag ska bara göra några galoppfattningar så kan vi gå hem sedan."  Ares tuffar på som bara den och det behövs inte mycket för att han ska nappa på signalen! Han är SÅ rolig att rida nu! Lätt i handen, lydig och full med kraft!  Det är faktiskt nästan årsdagen nu som vi senast red f...

Jag och Ares börjar bli betydligt mer bekväma i galoppen nu! Det känns otroligt bra. Det känns nog alldeles särskilt bra för att jag verkligen fick kämpa för detta. Från och med Galishimos plötsliga och oväntade död 2022, när jag insåg att jag nog behövde börja om från början, från absolut noll, till att få problem med ridrädsla, till att Ares blev rädd för uteritter efter sjukt onödigt travhästmöte, till att han fick fång, till att kämpa vidare och bygga stall, till NU. Ares kan ha ganska luftig galopp, särskilt vid fattningarna, men jag känner mig trygg med honom!  Jag märker att jag orkar rida längre stunder utan att känna mig slut av ansträngningen, och som jag skrivit tidigare så reder jag ut problem i ridningen mycket lättare. Jag har dessutom mycket roligare, nu när jag inte tvivlar på mg själv på samma sätt. Idag har vi kämpat lite mer med högergaloppen som lätt blir vänster galopp eller korsgalopp, men på slutet så fick vi till det riktigt fint och jag är otroligt nöjd med...