Livet är förändring

Vi har tagit in hästarna separat i tre veckor, för att ge Sessan en chans att landa, lära känna sin husse, och lära sig rutinerna i stallet. Men idag tog vi in dem båda samtidigt. De fick nosa på varandra lite ute på stallplanen och det kändes jättebra. Ares ville nosa igenom Sessan, men hon sade ifrån när hon tyckte han var för närgången, då backade han ett steg och tittade lite oskyldigt åt ett annat håll. Men det såg väldigt trevligt ut. Detta kommer nog att bli jättebra!  Sessan ser så liten ut i jämförelse, men hon kommer antagligen att få en högre mankhöjd än Ares när hon är färdigväxt. I övrigt så hade vi en pysseldag idag, jag flätade igenom Ares man för att hålla den lång och välskött, den börjar bli riktigt lång nu!  Även i morgon får han vila, och det förtjänar han verkligen.  Sedan måste vi väl börja planera lite promenader med Ares och Sessan också... 

Det har hänt så mycket de senaste två veckorna! Det är som att han förstått alla signaler och funnit ro i det. Han ställer och böjer sig, han sänker huvudet på en förhållning, han håller en väldigt mjuk och fin kontakt med bettet, han lyssnar på skänklarna. Han kan blanda ihop sidoförande skänkel med framåt ibland, men korrigerar sig snabbt om jag hjälper till med rösten. Men största skillnaden är nog den jämna, mjuka tygelkontakten och lyhördheten. Eller är det bästa hans fina trav som plötsligt känns så mycket starkare och mer välbalanserad?  Jag var trött igår, det går trögt att jobba nu innan semestern, och den allmänna trötthetskänslan gav en olust i magen när jag red honom. Det kom in två nya hästar på ridbanan och jag kände mig otrygg att de främmande ekipagen skulle göra Ares spänd. Men de visade hänsyn. Jonatan var med och coachade och filmade och jag uppskattade det massor. När jag såg filmerna och bilderna efteråt så insåg jag att vi hade ett av våra absolut bästa ridpass, t

  Jag kan inte vara mer nöjd över Ares! Det blåste upp till tio sekundmeter i perioder, det var en helt ny häst var på ridbanan, och Ares skötte sig super! Helt plötsligt tycker jag att utvecklingen går väldigt snabbt och att han blir vuxen för snabbt, trots att han är nyfyllda fyra år. Jag tycker han kan så mycket nu också, och är så lyhörd. Om exempelvis en bog glider iväg i traven så lägger jag bara spöet mjukt på bogen så glider bogen mjukt på plats igen. Det behövs ingen kraft eller stret. Jag tror jag förträngt alla avsuttna ledövningar vi gjort hela vintern och allt pill med skrittövningar från i våras. Så klart tiden man lägger på honom ger utdelning!  Jag tycker dock att traven är lite långsam men har valt att inte jobba med att driva på honom eller börja med tempoväxlingar ännu. När han gör allt så bra, dvs tar mjuk kontakt med bettet, ställer sig inåt, formar sig för skänkeln, håller takten, så känns det dumt att addera mera krav. Om vi tuffar på så här några veckor till, me

Sjunde besöket till ridhuset med Ares, och sjätte besöket detta år. Det var ju mitt nyårslöfte att vara i ridhuset med Ares och det går ju jättebra! Ibland har vi varit ute på ridbanan, promenerat utefter någon ridslinga, eller så har vi varit i något av ridhusen, det har berott på vilka andra ekipage som varit där och vad de gjort. En gång var ridhuset upptaget med käpphästtävling, vilket hade varit väldigt kul att se!  Jag har fortfarande inte haft så mycket tankar på att rida Ares när vi besöker ridhuset. Och det är ju ganska skönt att inte känna att man måste prestera på något vis. Jag vill ju att Ares ska fungera i alla moment kring utflykterna, och att allt ska vara lugnt och tryggt. Jag tömkörde honom lite i den bettlösa kapsonen och lät honom undersöka saker i söndags. Brandslangen stannade han länge och pillade på. Jonatan hjälpte oss som vanligt, och det är så skönt att ha sällskap och känna att man är två i lastningen.  Sedan lastade vi Ares hemåt och han är inte helt nöjd ä