Livet är förändring

  Det var inte utan vånda jag gjorde i ordning Ares på en uteritt, tillsammans med Jonatan och Sessan. idag. Ares är ju fortfarande bara fem år. Det är november nu. Han har bara motionerast en gång här i Sjöbotten sedan han flyttade hit, sedan har vi lagt det mesta krutet på att bygga stallet åt hästarna.  Så jag hade väl en tanke om att han skulle kunna vara väldigt pigg i kylan, jag hade en tanke om att han kanske skulle vara lite mer sprattlig och reagera en hel del på omgivningarna. Och då kände jag mig osäker, för att Ares är en väldigt, väldigt, stark grabb, så jag vet inte riktigt hur jag skulle orka med ett allt för stort spektakel. Jag började därför med att leda honom och inte sitta upp på en gång.  Kom det något spektakel i novemberkylan då? Nej det gjorde det inte. Inget alls. Han var väldigt energisk i sina steg, alert, och andades stötvis och upphetsat här och var, men i övrigt hade jag ingenting i handen. Så efter att vi vandrat en stund tillsammans, och ha...

  Oktober har verkligen prövat oss vädermässigt! Det har regnat väldigt mycket, ibland utan uppehåll i flera dagar. Men som ni ser på Super-Sessans hov här så är det inte särskilt lerigt i deras hage! Det finns ett "lerhål" på ca 5 X 5 meter där leran ligger djup, minst upp till mina anklar, ett område inte så långt från ingången, men hästarna går helt enkelt inte där, utan går runt i stället.  Skogen är mossig, sandig och totalt fri från lera, vindskyddet är torrt och mysigt, och deras matplats har bara haft ett pyttelitet övre lager av lera på någon centimeter bara, Jonatan har sett nöjd ut över den fina lerfria hagen men planerar ändå att grusa upp matplatsen lite extra i framtiden, men det lär inte behövas mycket. Matplatsen är placerad på en liten upphöjning så det har fungerat superbra. Nere på den lilla ängen så är det lite upptrampat med hovmärken då marken är mjuk och blöt av allt regnande, men inte speciellt lerigt där heller.  Lite om Super-Sessans hov förreste...

Igår så var det första gången hästarna fick komma in i det nyrenoverade stallet! Jag är så otroligt nöjd över att vi fick till det så bra ändå, med tanke på att vi använde oss av begagnade medel och hade lite press på oss att ge hästarna en bra, torr, plats att göra dem i ordning på. Oktobervädret har inte varit snällt med mycket regn, och det var länge sedan man såg solen nu. Hästarna har klarat sig ganska bra undan lera i hagen, och deras sovplats är väldigt torr och fräsch. När vi mockar i hagen så ser vi att dom spenderat lite mer tid i vindskyddet nu än tidigare.  Jag kan ju säga att det även känns att jag är 44 år, snart 45, och att det tar lite på kroppen att renovera och måla. Arm, rygg och axlar tar lite stryk och trots att det gått två dagar sedan jag målade så är jag ganska mör i kroppen. Ena foten mår inte super efter att jag har gått i samma hårda skor mot betongen när jag renoverat också. Spända muskler i axlar och rygg gav en stark huvudvärk "bakom ögonen" när ...

Ungefär samtidigt som jag kämpade med skåpen och att måla dörren så jobbade Jonatan med att få upp boxväggarna som vi köpte. Vi fann dem via bekanta och de var ganska gamla, hade blivit ommålade flera gånger och väldigt hästtuggade här och var, men fullt funktionsdugliga! Vi köpte dem för väldigt reduverat pris jämfört med nya boxdörrar, och kände oss nöjda!  Här hade Jonatan fått upp mellanväggen och sedan fick jag i uppdrag att (tillsammans med Jonatan) försöka lyfta mellanväggs-gallret och passa in det gallret ovanpå mellanväggen, med hjälp av muskelkraft och hammarslag. Jag trodde uppriktigt inte att det skulle gå vägen, jag kände mig för svag och oteknisk för att få till rätta knixen, men vi lyckades till slut med det också! Det var ju ett oskyddat fönster vid väggen som inte bara var oskyddad från hästarna, utan även hade borta en ruta som var trasig. Jonatan har beställt ett nytt fönster som kommer att vara lite högre, och har täckt för det nuvarande fönstret tills det nya k...

Mjölkskåpet (eller kantorskåpet) i det gamla kostallet, förtjänar ett eget inlägg. För skillnaden blev riktigt stor! Visst hade jag kunnat renovera det lite varsammare och noggrannare, men tanken var ju ändå bara att få det provisoriska stallet att bli mysigare, så jag tyckte det räckte gott med färg till att börja med. Här tog jag en bild på det innan renoveringen. Där hade vi inte målat väggarna och taken heller. Men det var ett väldigt gammalt skåp. Vi övervägde att ta en motorsåg och stycka ut det men bestämde oss för att låta det stå kvar ändå.  Skåpet var lite trasigt här och var och riktigt fullt av spindelnät och damm när jag började städa ur det. Det var ingen som tagit hand om det på väldigt, väldigt, många år. Först så försökte jag måla det i "Deep Toulouse" som skulle vara en varm och mild grön färg men det blev "Pippi-Långstrumps-grön" och jag fick panik och kände mig som ett barn som precis målat Villa Villekulla i grälla barnsliga färger. Ingen bild k...

  Att sko hästarna i kostallet gick väldigt bra i tisdags. Jonatan skippade ridlektionen han brukar ha på måndagkvällar och vi tog in hästarna och bara pysslade med dem i måndags. Jag flätade Sessans flätor och Jonatan redde ut Ares svans, som inte blivit borstad på länge. Det tog nog ca 40 minuter för oss båda. Ares har svans för tio hästar.  Det är ju inte själva borstningen och flätningen som är grejen, utan att man ska stå med dem och inte göra något särskilt så de tränas på att stå stilla och finna lugnet. Det fungerade dessutom över förväntan, märkte vi dagen efter. När hovslagaren kom så ställde sig Sessan snällt i sitt "fläthörn" för det hon tog med sig av måndagen var att man ska stå stilla i ett hörn och vara snäll. Inte vispa runt. Det var ganska fascinerande att se, hur snällt hon stod där. För det gjorde hon ju inte dagen innan.  Jag längtar efter att komma igång med ridningen av Ares mer också. Men nu behövde vi göra en skjuts med kostallet och ju snabbare d...