Livet är förändring

  Inget ont som inte har något gott med sig, jag har blivit betydligt mer angelägen om att hålla koll på Ares kost efter han fick sitt fånganfall. Och så blev jag ju väldigt medveten om hur viktig han är för mig, bubben! Men det känns som att han rör sig ännu bättre nu med begränsad kost. Sedan känner jag mig mycket trygg med honom nu och tränade in några galoppfattningar åt båda hållen, samtidigt som en motorglidflygare körde ganska nära oss, och så har fälten blivit invaderade av kanadagäss som kvackar en hel del. Men det går fint, jag känner mig trygg. Ares har aldrig tappat mig hittills. Jag tror inte han fattat galoppskänkel alls ännu men han går fint på rösten, som den snälla häst han är!  Jag är så rakt igenom stolt över honom. Efter några tankspridda åttor i trav så bad jag i mer fokus och fick detta. Så fint! 

  Jag har börjat rida Ares lite mer ensam nu och det har gått mer än strålande! Ett pass var det full rulle på ridbanan med både hästar och hundar men Ares chillade och kändes jättetrevlig. Igår bröt ett oväder ut och jag var orolig över att blåsten och det hårt smattrande regnet skulle övergå till hagel. Men Ares accepterade läget och efter bara en liten stund slutade det regna och solen bröt fram. Det blev ett fint ridpass!  Nackdelen med Ares just nu är att han luftsnappar i mängder och det är ibland jobbigt att se honom stressad på det viset. Jag försöker ge honom ro och och hö och en mjuk start i stallet men just nu fungerar det inte helt. Jag har dock märkt att han luftsnappar och stressar mer när andra kommer in i stallet och pratar, igår kom en stallkamrat in och var irriterad och när vi pratade om det luftsnappade han otroligt mycket, när personen gick så lugnade han ner sig det första dörren stängdes, och jag återgick till ryktandet. Så jag tror och hoppas att luftsn...

Ja, nu rider vi på Ares igen! Både jag och Jonatan. Det har varit en stor lättnad att se och uppleva hur fin Ares var. Jonatan red honom i skogen med mamma och Kakan. Jag hade full fokus på Kakan och mamma, så Jonatan och Ares fick klara sig bäst dom ville. Det gjorde dom.  Hur kul var det inte att få se mamma rida Kakan?! Den fina tinkertjejen bar mamma tryggt över stock och sten. Hon försökte inte ens ta en tugga av maten som skogen hade att erbjuda. Jättelydig!  Sedan fick Ares någon vilodag och efter detta red Jonatan Varnvägen med honom. Vädret var fantastiskt och ljuset var magiskt. Ares var nöjd över turen och skötte sig superfint!  Efter dessa två lyckade pass, och någon dags vila, provade jag lite dressyr och det kändes super! Ares trasslar lite med munnen men betydligt mindre än tidigare. Han böjer sig fint åt både höger och vänster, har jättetrevlig bjudning, och han känns bara, rakt igenom, superkul att rida.  Jag känner mig så privilegierad som fått till...

  Än har jag inte satt ut min lägenhet till försäljning, men det börjar närma sig. Jag slipar, spacklar och målar även över mina färgglada väggar i vitt eller grått. Det ser lite tråkigt ut men tanken är väl att någon ska vilja göra lägenheten till sin egen, och sätta sin egen färg, sin egen personlighet. För precis nio år sedan målade jag över ”migräntapeten” med en fin gul färg. Att det gått så lång tid, ändå!  Hallen som var mörkt grön blir också vit och det känns lite tungt, men ändå skönt att lämna lägenheten fin och utan en massa ospacklade hål och allt för personlig stil. Så här grönt såg det ut för fyra år sedan och nu ser det lite mer tomt ut…  Alla flyttkartonger har inte fått plats i huset på gården, så vi har tömt en liten stuga och gjort utrymme för mina kartonger, bord, stolar och annat vi kan ha nytta av i framtiden. Jonatan passade även på att dra el till stugan, så den blev jättemysig!  Det känns lite tråkigt att flytta men samtidigt helt rätt! Ares ...

  Ja, igår satte jag mig i speedcarten och körde lite med Ares. Först åkte jag lite på sidan på ena stänkskärmen men det kändes helt onödigt och kändes bekvämare att bara sätta sig rakt av och köra. Det går hur bra som helst och han känns väldigt trygg med uppgiften. Vi har stannat, startat, och svängt. Han har inga problem med något alls! Jag har känt mig otroligt glad över hur enkelt det varit att jobba med honom under inkörningen och hur snäll han är. Det känns som att jag upprepat mig om detta i snart tre år, men jag kan ändå inte låta bli. Det är så här det ska vara att ha häst!  Jag har tittat på bilderna och filmerna och tycker han beter sig exemplariskt på alla sätt. Särskilt trevlig är han på att stå stilla och vänta när man selar på och av honom. Hittills har han aldrig tagit ett extra steg i onödan. Han står som ett ljus och verkar veta om att han är jätteduktig. Jag hinner kliva upp och av utan minsta stress. En guldkille helt enkelt!  Jag sade till Jonatan at...

  Jag och Jonatan har pysslat med att köra in Ares nu under värmeböljan. Hittills har det gått otroligt, otroligt, enkelt. Jag har tidigare låtit honom dra en sockerbit efter sig då och då, och har även gått med släpande tunga kedjor nära hans fötter. Det har inte varit systematisk träning utan lite utspritt här och var. Han är väldigt väl tömkörd också, sedan länge. I stallet har jag ibland tagit sopkvasten och lagt den vid hans sidor som en sidoskakel då och då, tills han inte brytt sig. Vi har gjort vissa förberedande övningar och hoppat över andra. Så vi är inget skolboksexempel om hur man borde köra in en unghäst.  Största problemet med inkörningen, som jag sett det, är inte Ares och hur han reagerar på vagn och skaklar, utan att vi är i ett livligt stall nära stan och att det kan komma överraskningar under inkörningen som man inte riktigt kan kontrollera. Cyklister, paragliders, hundägare, bärplockare, tåg, andra travhästar, renar osv. Det har varit tryggare att rida ell...