Livet är förändring

  Jag hade ett fortsatt behov av återhämtning så vi hade en riktigt återhämtande söndagskväll i Sjöbotten. Jag har känt mig frusen och spänd under dagen så Jonatan gjorde en riktigt mysig brasa i eldstaden i vardagsrummet, och värmen kröp sig långsamt på. Jag har aldrig varit med om att han eldat i eldstaden under den tiden vi varit tillsammans, för vi har oftast växlat upp och renoverat och fixat, när vi varit här. Så det var premiär med levande brasa för mig, här i vardagsrummet.  Vi slog på Sagan om ringen på TV:n, som gick hela kvällen, och vi gosade med hundarna, åt godis, och scrollade i mobilerna. Till slut var värmen uppe i 26 grader och då trivdes jag som bäst! Då led alla andra...  Vi köpte ett gulligt dörrstopp på JYSK för glasdörrarna.  Jag tror inte jag var riktigt beredd på effekten av att renovera huset tillsammans. Låter ju konstigt att säga att det bara blev så. Men det bara blev så. Vi var överens om att lägga extra kärlek på huset under semestern och vi gjorde verkli

  Jag följer traditionerna jag hade med Galishimo och tar det lugnare med ridning i november månad. Det är en ganska kall månad. Underlaget kan vara för hårt och ojämnt för hästarna att kunna busa i hagarna. Så de kan vara undermotionerade samtidigt som det är kallt och de inte fått en ordentlig vinterpäls. Det kan ge väldigt pigga hästar!  (Jag kan verkligen sakna de fina hagarna i Ursviken när Ares stod med två hingsponnier för två år sedan, för där var underlaget torrt och galoppvänligt ända tills snölagret blev för djupt, den vintern var han väldigt välmotionerad, snäll och lugn.) Jag har fortfarande känt mig trött och spak efter bältros och jobb, så det passar att ta det lugnare med Ares utifrån det också. Vi var ute och gick 4,5 kilometer med honom i söndags och han sköter sig jättebra. När jag inte rider och fokuserar på det så hittar jag annat hästrelaterat som intresserar mig.  Jag har bland annat börjat träna Ares att ge efter för ett one rein stop. Dvs han ska stå helt still

Det har varit en tuff period här under tiden jag haft bältros. Jag har haft låggradig feber, jobbat med två utredningar och jobbat väldigt mycket övertid, samtidigt som jag haft smärtsamma blåsor på kroppen. Mitt i kämpandet slutade min dator fungera och en hel dag gick åt att ringa kundsupport och försöka åtgärda problemet, tills de gav upp och gav mig en lånedator. En hel del text och alla anteckningar från One Note försvann.  Men det har ändå gått bra! Jonatan har gjort allt han kunnat med markservice, och diskat, fixat mat, dammsugit, tvättat och vikt kläder. Jag har suttit uppe på kvällarna och skrivit, vridit och vänt på ord och formuleringar. För det handlar ju inte bara om att skriva, det handlar om att kliva in i en verksamhet och beskriva vad man ser, på ett så objektivt och realistiskt sätt som möjligt. Låter det enkelt? Det gör det nog. Men det är det inte.  Jag har lämnat in en färdig rapport på 12 sidor enligt deadline, och ett annat utkast på 17 sidor för granskning, som

 Det har varit väldigt givande att få tänka om och tänka till med Ares bettkontakt. Man är aldrig för gammal för att tänka om och byta träningsmetoder! Som sagt, Galishimo var jättekänslig och högrest och behövde ett annat träningsupplägg än Ares som är stark, självsäker, gärna blir låg och ger ett mottryck.  Så vi pillar på med bettverkan. Utöver tömkörningen så har jag gått tillbaka till basövningar med bettet som jag verkligen insett poängen med. Jag tränar grundligare med att stå mitt emot Ares och lyfta bettet, och då ska ju hans huvud följa med, att sänka bettet och hans huvud ska följa med, att dra i vänster och höger bettring och han ska stå stilla och böja halsen efter bettverkan, lungt och utan gapande och stretande. Det går bara bättre och bättre! Sedan så tömkör vi och jag jobbar mer med grunderna. Vi skrittar och sedan gör jag halt, utan stretande, sedan så backar jag honom med bettet, utan stretande, och med repetitionerna blir han bara mjukare och mjukare! Det känns verk

  Vilken hunk Ares håller på att bli! Jag har saknat honom hela veckan när bältrosen slog ut. Trots att jag vet att han mår bra av att gå i hagen med sina kompisar så ger han mig en särskild känsla i magen. Jag längtar efter honom, känna på hans allt fluffigare vinterpäls och veta att han mår bra.  Så här, som på bilden nedan, såg han ut när jag hämtade honom när han var två år. Vilken söt liten räka han var.  Så här såg han ut när jag gick med honom på vår första promenad för två år sedan. En och annan undrade om han skulle bli för liten för mig, och jag ryckte på axlarna och sade att då kan jag väl köra honom i stället. För det är ju inte ridningen som är viktigast med Ares. Det är Ares som är viktigast med Ares. Att få vara med honom. Men han var ju bara två år då, och mycket händer på två år.  Idag var vi ute på en kort promenad i ett vackert vinterlandskap, och han ser ut så här! En stor kille!  Tyvärr orkade jag bara gå ca 500-700 meter eftersom jag har feber och bältros fortfar

Det går hyfsat bra med bältrosen. Men förloppet går så långsamt. Jag har fortfarande feber varje dag, och kluster med blåsor över vänstersidan. Blåsorna blir större och hårdare. Rodnaden runt blåsorna har minskat lite också. Men spricker gör dom inte. Så jag försöker bara ta det lugnt, jobbar hemifrån, och väntar på bättre tider. Jag tror att jag kan orka ta en promenad med Ares idag i alla fall, men jag missar att delta i dressyrkursen.  Jag har förresten en ny tröja igen. Det är intressant att se förändringen i hur jag hanterar nya kläder nu jämfört med början av mina inköp i augusti. Från början visade jag upp varje plagg för Jonatan och var väldigt glad. Sedan så har jag blivit lite mer diskret med mina nya inköp, och nu när sista påsen med beställda kläder stod utanför dörren (med två stickade klänningar) så skämdes jag nästan lite! Haha, nu är det nog. Känslan av skam är i detta fall en tydlig och pålitlig indikator på att jag shoppat tillräckligt mycket kläder för i år!  Jag ble