Livet är förändring

Nog var det fång Ares hade, och det har blivit väldigt lite vila och knappt tid för bloggande eftertanke sedan dess. Varje morgon och kväll åker jag till honom och sköter om honom så gott jag kan, jag tycker det är jobbigt att se honom gå på diet efter att ha ätit fri tillgång på gräs i tre veckor. Har jag möjlighet är jag där tre gånger. Och jag har sovit väldigt dåligt på nätterna. Har vaknat på natten och gråtit en stund. Men det finns en sak som är bra med att vara 44 år, och det är att man kan gråta ögonen ur sig och ändå vara fullt medveten om att det är en krisprocess och att det troligen kommer att kännas bättre för oss allihopa, snart. Man måste bara få vara ledsen och sörja några dagar och låta tankarna studsa runt, både högt och lågt, ta på sig mjukisbyxorna bak och fram och inte märka det på två timmar, oroa sig över hur man ska orka, och allt det andra. Det är en omställning. Sedan reser man sig långsamt, med skitiga knän, och fokuserar på ponnyn.  Ares prognos ser gan...

  Har Ares fått fång? Veterinären, som kom på stört, visste inte.  Ares har i alla fall väldigt ont och vill inte gå. Jag fick knappt ut honom från hagen och de 200 metrarna till stallet. Han ville verkligen inte röra på sig. Jag ville inte driva honom för hårt då han hade så tydligt ont. Ingen tydlig hälta i något särskilt ben, ingen puls i hovarna, ingen hovömhet vid provokation med tång, ingen värme. Veterinären funderade på korsförlamning, men det stämmer inte då han vilat i tre dagar och inte gick särskilt hårt senast.  Vad är fång då? På exempelvis Agrias hemsida står det bland annat:  "Fång hos häst är en vanlig sjukdom, där inflammation i hovens lamellager leder till stor smärta. Forskning visar att så mycket som 85 procent av de hästar som drabbas av fång också har underliggande metaboliska sjukdomar som ekvint metabolt syndrom (EMS). Den mest välkända orsaken till fång är en underliggande metabolisk sjukdom, framför allt EMS eller insulin dysreglering (ID)....

  Ares var ju också en stjärna i helgen. Det går bara bättre och bättre nu hela tiden! Jag har inte så mycket att säga mer än att jag ler så kinderna nästan värker när jag rider. Han är absolut inte perfekt och vi har många moment i basträningen som vi behöver träna på framöver, men han är så fin och medgörlig nu så jag vill inte överfalla honom med en massa nya övningar nu när han är så mjuk och positiv. Vi kör serpentinbågar i skritt och trav, vi har börjat avbryta traven för att skritta sex steg här och var för att sedan sedan komma upp i trav igen, och jag har lite mer medvetet börjat träna in galoppfattningarna. Och så jobbar vi lite extra i vänster varv för att mjuka upp honom där. Det går bättre för varje dag.  Vi tränar ungefär 20 minuter på ridbanan och efter det rider vi eller promenerar en liten sväng i skogen. Det brukar sammanlagt bli ungefär en timmes rörelse. Jag rider 3-4 dagar i veckan. Uteritterna går också bättre och bättre hela tiden. Både för mig och Ares....

  Kågedalens westernsektion hade lite svårt att få ihop ett tillräckligt stort intresse för att kunna rida för en westerntränare, och vi fick frågan om vi kunde delta med Super-Sessan så att det blev tillräckligt många för att få hit tränaren. Från början kändes det lite onödigt, hon är bara två år gammal och vi anser väl inte att vi behöver göra jättemycket med henne. Men när det bara var någon dag kvar till sista anmälning och wersternsektionen ännu inte fått med sig sin sista anmälare, så tänkte vi att det blir bra miljöträning för Sessan att åka iväg, komma in i ett ridhus för första gången och titta på folk på läktaren och sådant.  Så vi anmälde oss och åkte iväg med henne. Och jag måste säga att jag aldrig någonsin varit så obrydd och lugn med att åka iväg med en unghäst. Självklart tycker Sessan att det är lite spännande att åka transport och hon blir lite svettig i transporten, men hon har ju det där sunda förnuftet och ställer inte till med något dramatiskt. Dock hade...

  Oj vad det händer mycket med Ares på ridbanan nu! Det är verkligen kul att rida. För några veckor sedan började vi med serpentinbågar i trav, eller kanske inte perfekta serpentiner, vi började med att svänga lite kors och tvärs och byta ställning och böjning i traven, och i början av våren så tyckte Ares att det var så, sååå tungt. Han ville stanna av, jag fick driva, han tappade formen. "Pust!" såg han ut att säga. Igår så gasade han sig genom serpentinerna med behållen form och kraftfulla tramp och jag fick svänga lite tvärare här och var för att han inte skulle dundra iväg för fort, eller till och med någon annanstans.  Han ville nämligen väldigt gärna dundra iväg till Jonatan och Sessan som var på andra sidan ridbanan. Så vi hade ganska hög energi under passet och även en liten konflikt varje gång vi skulle passera dem. Han försöker helt enkelt ta bettet med så mycket kraft han kunde, och springa mot Sessan. Det har hittills aldrig fungerat, men han ger inte upp!  N...

  Idag, den 9 juni 2025, fyller Ares fem år! Tänk vad snabbt tiden går ändå. Jag hinner knappt med. Jag har tänkt på att han faktiskt fyllt i alla boxar på checklistan om vad jag önskade mig att han skulle bli. En människokär grabb som gillar att samarbeta. Han kan nu gå i alla gångarter under ryttare, han har fin tygelkontakt, och han är inte rädd för att kliva över ett hinder. Han går rida ut på i skogen ensam och i sällskap. Han kan åka transport och står lugnt i finkan, han går ta med sig överallt. Allt fungerar! Sedan kanske han är lite piggare nästa vinter då de kan behöva skruva upp förbränningen lite, men grunderna sitter jättebra!  Igår lastade vi honom och åkte med honom till ridhuset, och jag behöver verkligen jobba på mina egna delar och förmågor. Jag är lite rädd för att rida på rramåt, när han är spänd, och då börjar jag sakta av och skritta, klappa eller göra halt i stället. Det är ju verkligen inget Ares dör av, snarare så har han nog mått ganska bra av att ha ...