Livet är förändring

Ja nu försöker vi växla upp inför bröllopet. Vi testade vår högtalare och dubbelcheckade att uppkopplingen fungerade som den skulle och det kändes jättebra! Gräsmattan var dock en annan femma. Efter att allt markarbete gjorts på gården så blev vår gräsmatta en avställningsyta med fällda träd och maskindelar, så den gräsmattan var väldigt tråkig och vildvuxen och platt och gul om vartannat. Så Jonatan tog ett jättegrepp om detta och har försökt få ned gräsmattan till en rimlig proportion igår.  Jag gick till butiken "PARTAJ" i stan och frågade om de kunde plocka ihop ett litet "bröllopspaket" för 1000 kronor med typ lite vimplar och ballonger och de nappade direkt på min förfrågan och hade ett gulligt litet paket i ordning åt mig igår. Så skönt att slippa tänka på det med!  Jag har ju haft lite bekymmer med trötthet och huvudvärk i två veckor så huset var väldigt ostädat. Ja det låter kanske lite ojämställt att städningen beror på mig, men Jonatan tar ofta huvudansva...

  Jag har ridit Ares precis när flygplatsen hade en flyguppvisning med JAS-plan och nu har jag tuggat på det så många gånger att jag knappt orkar återberätta det. Men det är ju det som är så bra med en positiv bearbetning. Klarar man något riktigt svårt bra och kan återberätta det ett par gånger så tappar det sin laddning ganska snabbt. Men kortfattat blev det så här:  Jag red. JAS-flög förbi flera gånger i ca 10-15 minuters tid, på låg höjd med ett oförglömligt dån som jag aldrig förut upplevt så nära. Jag slängde mig av sadeln vid det första ljudet och kliade Ares och skakade och grät eftersom jag var ohyggligt rädd att han eller Sessan skulle skena och springa på mig.  Jag grät inte på det där ovärdiga sättet utan på det där värdiga sättet som en soldat i andra världskriget som står med rak rygg och har accepterat sitt öde och är redo att bli arkebuserad. Typ "nu är de kört och jag kommer att dö när jag blir översprungen av skenande hästar, och i mina sista ögonblick t...

Igår var jag inte riktigt heller i form. Jag hade lite huvudvärk och kände mig slö. Men jag märkte en stor skillnad i mitt beteende med Ares!  Så här brukar det vanligtvis gå när jag har en dålig dag:  1. Jag blir ridrädd.  2. Jag måste prata om att jag är ridrädd.  3. Jag måste ta ridningen i etapper och inte se hela passet framför mig, för då blir jag överväldigad.  Detta innebär att jag har tränat in ett "ridrädsle-snack" som Jonatan känner väl igen och som är ganska invant nu. Det kommer oftast när jag ska sadla, för att sadla är lite av en trigger som kan starta ridrädslan. Men nu har jag lärt mig gå runt den triggern och när jag sadlar så säger jag oftast högt till Jonatan "Bara för att jag tar på sadeln så behöver jag inte rida. Han kan få ha sadel ändå." dvs jag försöker mentalt ta ridningen i etapper och försöker att inte tvinga mig att rida. Sedan jobbar jag vidare med mina små etapper. Exempelvis "Bara för att vi går till ridbanan, så behöver jag int...

  Det tog 14 dagar och så var skogspartiet helt borta. Helt sjukt att grävmaskinisten lyckades så bra!  Så här såg ju området ut innan, och vi kunde egentligen inte använda ytan till något över huvudtaget.  Vi hade ställt av lite skräp där som Jonatan städade upp just innan.  Hela det här området här var stenig skog innan.  Måste ju säga att vi klarar det här gemensamma gårdslivet och dess prioriteringar ganska bra ändå. Jag hade ju aldrig, aldrig gått från att bo i en liten etta år 2023, till att hugga i med att renovera en äldre gård, om jag inte hittade Jonatan här. Jonatan var i valet och kvalet om han skulle växla upp med gårdsfixet, eller om han skulle sälja gården i befintligt skick, och valet att stanna kvar här kom ju med tiden, när vi upptäckte att vi samarbetade väldigt bra och ville samma saker. Jag har lärt mig köra traktor och kommer bara att bli bättre med mer träning!  Men hurra för mig, som då vid 42 års ålder, och från en väldigt minimalis...

  Det var verkligen otroligt mycket sten i skogen som markarbetarna rensar upp, men långsamt, långsamt börjar det gå mot sitt slut. Stenbumlingarna bli som en bred ramp ut mot hagen som fylls med jord men troligen kommer vi att behöva fylla med lite annat också, typ ännu mer jord och lite grus, längre fram. Det känns otroligt bra att få ordning på detta, och vi får så mycket mer yta på gården. Det kommer ju även att behövas en avlastningsplats på gården när vi köper in allt till stallet som vi ska bygga, också.  Men det börjar närma sig sitt slut! Det är kanske bara ca 20 % kvar och det sista är sluttningen mot hagen. Jag och Jonatan brukar gå runt lite där på kvällarna och plocka lite skräp som funnits i skogen och bara njuta av hur öppet det blir.  Redan nu är jag nöjd med hur mycket bra grejer vi hunnit med att göra denna vår, ändå! 

  Det blir en märkbar positiv skillnad för varje pass nu, jag tar fler varv i galoppen och kan åka mer och driva mindre! Det känns extra bra att veta att det blir lättare att motionera honom mer i galopp i år, så risken för fång blir ännu mindre. Om jag bara fortsätter så här sommaren ut så kommer han att kännas väldigt stark och fin till hösten. Jag hade dessutom PMS och i vanliga fall så brukar jag inte sitta upp de dagarna, jag brukar inte sova så bra på natten och inte riktigt ha ork att reda ut problem, men nu är det så roligt och det kräver så lite av mig att rida på Ares, så jag får loss energi för detta! Sova och vila kan jag göra efteråt.  I traven går han som en klocka och det känns som att han kan tuffa på i evigheter och göra åttor när jag ber om det, i oändlighet. Det känns som att han alltid går på tygeln och alltid är lätt i handen. Det är lätt att bara rida lätt och låta honom tuffa på, helt underbar känsla!  Han har ett så härligt steg, jag älskar att sit...

  Jag har så otroligt trevliga dagar med Ares nu! Jag har kanske alltid sagt det förut, men jag skiner som en sol efter varje pass. Eller jag har väl alltid sagt det också. Men det blir verkligen bättre och bättre för varje ridtur. Även denna fras kan ha nämnts tidigare... Men vad gör man när man vill dela med sig av glädjen? Ja man kan råka upprepa sig. Jag älskar verkligen denna ponny!  Vi har ju tränat den lite svårare högra galoppen en hel del, och nu plockade jag tillbaka vänster galopp och det var riktigt roligt. Ares är så otroligt arbetsvillig och kämpar på superfint, väldigt mjuk i munnen och han anstränger sig verkligen för att göra rätt. Inget bråk och trams alls, förutom en obligatorisk test första två minutrarna men jag tänker inte på det alls längre. Det blev bara uppenbart att det faktiskt händer; att han frågar vem som bestämmer, när min kompis Jonas satt upp på honom, och om han inte svarade tydligt när frågan ställdes så börjar han ta över. Men det är väl var...