Livet är förändring

  Idag, den 9 juni 2025, fyller Ares fem år! Tänk vad snabbt tiden går ändå. Jag hinner knappt med. Jag har tänkt på att han faktiskt fyllt i alla boxar på checklistan om vad jag önskade mig att han skulle bli. En människokär grabb som gillar att samarbeta. Han kan nu gå i alla gångarter under ryttare, han har fin tygelkontakt, och han är inte rädd för att kliva över ett hinder. Han går rida ut på i skogen ensam och i sällskap. Han kan åka transport och står lugnt i finkan, han går ta med sig överallt. Allt fungerar! Sedan kanske han är lite piggare nästa vinter då de kan behöva skruva upp förbränningen lite, men grunderna sitter jättebra!  Igår lastade vi honom och åkte med honom till ridhuset, och jag behöver verkligen jobba på mina egna delar och förmågor. Jag är lite rädd för att rida på rramåt, när han är spänd, och då börjar jag sakta av och skritta, klappa eller göra halt i stället. Det är ju verkligen inget Ares dör av, snarare så har han nog mått ganska bra av att ha ...

  Nu går träningen riktigt bra, Ares har blivit jättemjuk och trevlig i munnen, han känns mycket tryggare, och allt känns bara så bra med honom nu! Vi har gjort lite fler serpentinbågar och han följer med på ett mjukare och mjukare sätt. Det känns så fint. Sedan avslutade vi med att hälsa på läskiga grannarna igen, vilket Ares tyckte var ganska onödigt. Men han ställde upp. Jag är så nöjd med honom nu och vart vi befinner oss.  Jag tog ett ganska jobbigt beslut i våras efter att jag ridit för den tränare jag haft i nio år. Jag tycker verkligen att hon räddade mig och Galishimo. Verkligen räddade oss. Tacksamheten för hennes insatser, kunskap och engagemang, är enorm. Hon har varit så viktig för mig.  Men med Ares, som på många sätt är mycket enklare, känns det svårare och jag kör fast eller fastnar på övningar, och det gör Ares med. Jag blir också spänd och självkritisk vilket jag absolut inte var när jag hade Galishimo för samma tränare.  Jag tror inte att tränaren ...

  Ridbanan var upptagen för kurs och vädret var jättefint. Jag tog ut Ares i Lillskogen en sväng. Jonatan följde med och hade även med sig Super-Sessan. Ares var jättetrevlig. Han kändes lugn och stabil och trampade på framåt i en stadig skritt. Vi gick ospårat i blåbärsris, över stock och sten, följde stigar och red genom en liten dunge med tallar. Ares går fram överallt. Det är bara att styra så går han, ibland blir han entusiastisk och vill välja väg själv, och den vägen han väljer är aldrig kortaste vägen hemåt. Han vill upptäcka mer. Han tycker inte det är nödvändigt att gå hem.  Jag hade en liten kamera på bröstet som filmade, tyvärr var linsen smutsig så det blev inte så bra filmer, men jag tittar på filmen igen och igen. Jonatan filmade också när jag red och jag har även tittat på de filmerna igen och igen. Det är som att jag fortfarande behöver processa att jag har en snäll unghäst och att han blir den trevliga uterittshäst och hobbyhäst som jag drömde om när jag köpt...

  Ja, vad ska man säga? Jonatan har ridit Super-Sessan två gånger nu. Han hoppar upp på henne barbacka från marken, och rider runt med henne i repgrimma en stund. De skrittar, gör halt, och svänger. Inga konstigheter alls. Det kan vara fullt livat på stallet i övrigt med galopperande hästar och traktorer men Super-Sessan bryr sig inte särskilt mycket. Hon står snällt när han hoppar upp på henne och verkar bara vara nyfiken på hans ben.  Jag har väl aldrig riktigt varit med om något liknande. Det ser så okomplicerat och harmoniskt ut. Nu var ju Ares också jättesnäll, men man såg ju att han funderade en hel del på vad som hände. Sessan funderar inte så mycket. Hon tuffar bara på. Sedan har hon ju blivit väldigt mycket hanterad detta år, om man jämför med Ares som knappt hade blivit ledd när han var i samma ålder, men hon har också en jättefin inställning till allt man gör med henne.  Men vad ska man göra nu i ett år då? Undrade Jonatan och jag undrar också. Hon är bara två ...

  Ares bekantar sig med en ny flockmedlem. Foto: Maud Holmgren Äntligen small det bara till och det blev sommar! Ares är släppt på grönbete och det är alltid med en viss känsla av oro som vi släpper ihop alla hästar. Trots att de har stora ytor att röra sig på, och gott om gräs, så är jag alltid rädd att några hästar ska ryka ihop eller att det ska bli skador. Ares är ju ganska ranghög, och jag är alltid orolig för att det ska bli maktkamp. Men det blev inte något särskilt drama detta år heller. De sprang runt och nosade på varandra och någon häst tjöt till och viftade med en framhov och sedan åt de mest. Inget mer med det.  Sessan var jag inte orolig över alls. Konstigt nog. Hon är så smart och är fortfarande ganska låg i rang. Hon läser av andra hästar bra, och är försiktigt nyfiken på den nya stona i flocken. Dock hade hon fått sig en liten spark mot rumpan dagen efter, men inget som märktes alls efter ytterligare en dag. Hon har hittat ett fullblodssto som hon verkar vilja...

Jag lånade ut Ares igen för kurs, och det var riktigt roligt att se. Det blåste rejält och prasslade i skynken och höbalar, och Ares kämpade på så fint!  Det var mycket jag var väldigt imponerad av, bland annat så galopperade dom mycket mer, än vad jag gjort med honom, och han gjorde det så bra. Från början blev han lite förvirrad på fattningen, men då hjälpte jag till och ropade "Galopp!" och då fattade han direkt vad som var på gång och galopperade jättefint och energiskt även för ryttarens hjälp. Han har luft i stegen och jättefin bjudning. Han tog rätt galopp alla gånger, utom vid ett missförstånd, och ryttaren såg ut att ha jätteroligt. Jag hade aldrig vågat brassa på så snabbt i blåsten med fladdrande plast i närheten. Men ryttaren var jättenöjd och tyckte att han kändes trygg och stabil, trots hans framåtanda och energi.  De hade låga hinder på banan, och ursprungstanken var att Ares skulle galoppera över hindrena, men han bröt av till trav just innan, och travhoppade ...

För några dagar sedan så fick jag en hyfsat generös löneförhöjning på mitt jobb, som nu är den tredje ganska generösa höjningen på tre år. Jag är ju verksamhetsutvecklare på kommunen, på heltid. Kommunen bjuder aldrig på några chockhöjningar, men jag har fått ett par tydliga puttar där jag får uppskattning för mina insatser. Man kan säga att Ares rullande kostnader med stall, mat och hovslagare är väl täckta av de nya lönehöjningarna.  "Dina styrkor ligger i din självständighet, allsidighet och förmåga att producera resultat. Bland annat lättillgängliga rapporter som stödjer vidare utveckling. Uppdragsgivare lyfter fram din tydlighet, professionalism och förmåga att skapa ett stödjande klimat som positiva sidor."  När jag genast tackade för den fina beskrivningen och den nya lönen så kom det värmande tillägget:  "Fortsätt vara den du är!"  Det träffade rakt i hjärtat. Jag känner att det blivit en skiftning på hur jag ser på mitt arbete på de senaste tre åren. Förut ...