Livet är förändring

  Jag gillar inte att behöva totalvila men ibland är det bara nödvändigt.  Höger axel håller på att fucka ur med en tilltagande inflammation sedan jag målade stallet, trots att det var en vecka sedan jag avslutade målandet, och resten av kroppen hade feberkänsla i söndags, så jag blev sängliggandes framför fantasyserien Game of thrones. Men åh vilken härlig serie det är och vilken lyx att man kan se på denna berättelse och ändå upptäcka nya delar av den. Jag tömde skafferiet på godis och Jonatan kom med hämtmat som vi åt tillsammans, i sängen. Sedan ligger jag ju i sovrummet som vi renoverade sommaren 2023, precis när vi började dejta varandra, och jag tror egentligen man inte riktigt fattat hur mycket vi åstadkommit de här två och ett halvt åren.  (Jag minns att jag möttes med lite skepsis av kompisar och kollegor i början på relationen, om jag verkligen skulle lägga ned så mycket energi på att renovera någon annans mans hus, men det kändes som ett roligt projekt, och ja...

  Det var inte utan vånda jag gjorde i ordning Ares på en uteritt, tillsammans med Jonatan och Sessan. idag. Ares är ju fortfarande bara fem år. Det är november nu. Han har bara motionerast en gång här i Sjöbotten sedan han flyttade hit, sedan har vi lagt det mesta krutet på att bygga stallet åt hästarna.  Så jag hade väl en tanke om att han skulle kunna vara väldigt pigg i kylan, jag hade en tanke om att han kanske skulle vara lite mer sprattlig och reagera en hel del på omgivningarna. Och då kände jag mig osäker, för att Ares är en väldigt, väldigt, stark grabb, så jag vet inte riktigt hur jag skulle orka med ett allt för stort spektakel. Jag började därför med att leda honom och inte sitta upp på en gång.  Kom det något spektakel i novemberkylan då? Nej det gjorde det inte. Inget alls. Han var väldigt energisk i sina steg, alert, och andades stötvis och upphetsat här och var, men i övrigt hade jag ingenting i handen. Så efter att vi vandrat en stund tillsammans, och ha...