Livet är förändring

Det känns ändå som hästträningen går ganska snabbt ändå, om än jag upplevt att det går långsamt. Jag tänkte att vi skulle träna lite mer på att skilja hästarna ifrån varandra efter att kostallet var renoverat. Om man skiljer dem åt när en är i hagen, så kan ju den som är ensam i hagen ha stora ytor att springa runt i och jaga upp sig själv på. Det kändes bättre att ha en häst i en betydligt mer begränsad box när vi skiljer dem.  Och det tog ju ett par veckor att få kostallet klart. Sedan så måste de ju börja känna sig trygga i stallet så man kan börja lämna någon av dem ensamma där, och det tar ju också ett par gånger, typ två veckor.  Men sedan är man där, man tycker att de är trygga i sina boxar. De är lugna i ögonen och att de börjar göra sig hemma. De går glatt in, letar mat, slickar på sina slickstenar, och verkar nöjda.  Så då är det ju dags att förstöra myset och skilja på dem, korta stunder då och då, så de inte blir för beroende av varandra. Jag har gjort det som...

  Jag har fått en ny laptop! Det är en MacBook Air och jag är väldigt entusiastisk samtidigt som jag blir irriterad och får ont i huvudet av att lära mig nytt. Jag jobbar ju med dator nästan hela dagarna på arbetet och det ligger väldigt intränat att man exempelvis stänger en ruta i ett kryss i högra hörnet, inte att leta en rund röd boll i det vänstra! Det är sådana där smågrejer som gör att man hackar och trasslar lite innan man blivit van. Men ändå, den känns superbra, jag är inte rädd för att lära mig nya system! Man får knorra lite efter vägen bara. Jag minns när jag köpte min Ipad och ritprogrammet Procreate och spenderade timmar åt att vara förbannad över varför jag inte fick det att fungera som tänkt, nu kan jag teckna utan problem alls och jag kör i princip aldrig fast. Glädje kommer inte alltid på studs, den kommer krypande bit för bit, det har ju varit så för mig nästan hela året.  Sätt denna känsla i proportion om att jag i denna frustration verkligen är otroligt, ...

  Jamen glädje är ju inte ett tillstånd som man ständigt bär på. Glädjen har varit blandad med andra känslor under 2025. Först sorg när min moster dog i den tragiska bilolyckan, mest för att se min mamma, och min mosters man, kämpa för att få tillbaka fotfästet.  Sedan fick ju Ares fång och jag var otroligt ledsen i fyra dagar. Vissa nätter låg jag vaken och grät och oroade mig över hur det skulle gå för Ares och hur jag skulle orka med alla förändringar som kommer att behöva följa med hans nya behov. Sedan insåg man ju att vi behöver förändra några saker för att få en långsiktigt hållbar vardag. Och det är ju i och för sig glädjande att se en ny väg och ta en ny riktning... Men ärligt talat, det har varit otroligt mycket jobb hela sommaren och hösten, för att komma där vi är idag. Jonatan har på många sätt slitit hårdast och spenderade fyra veckor i en liten grävskopa och olidlig sommarvärme, bara för att få bort sten från den tilltänkta hagen.  Så glädjen ställer man li...

 Idag, söndag, har jag ridit Ares tre pass på tre dagar. Första passet ensam på fredagslunchen, det andra passet på ridbanan när vår gemensamma vän Jonas hälsade på. Och så tredje passet idag. Ares börjar kännas som en helt annan häst. Jag började med att göra några åttor (två volter i en 8-formation) igår och han kändes lite spänd och motsträvig. Jag gjorde inte så mycket åt det utan lät honom fundera på saken. Idag gick det mycket bättre och jag känner mig otroligt nöjd. Ni kan ses fint han byter böjning här på den lilla filmen.  Självklart är han ju inte jättestadig då jag inte kunnat rida på riktigt som jag velat på grund av fång och flytt, men jag tycker ändå ha sköter sig överraskande fint. Särskilt som han skötte sig idag.  Sedan red jag ut med honom igen, även denna gång med Jonatan och Sessan som tryggt sällskap och Ares var otroligt lugn! Skritten gick långsamt och stadigt på lösa tyglar och rundan tog 50 minuter. Jag kände mig så trygg med honom!  Det känn...

  Nu börjar jag äntligen få pay off för alla ansträngningar jag lagt ned den senaste månaden på att få ordning på stallet. Jag tog in både Ares och Sessan i sina boxar samtidigt på lunchrasten, vilket gick sådär eftersom Ares drog framåt och Sessan släpade lite efter. Det behöver vi kanske öva mer på! Men det var bara att släppa Ares lös när vi närmade oss stallet, så gick han in i sin box, och så ledde jag in Sessan i sin box för säkerhets skull.  Sedan gjorde jag i ordning Ares och tyckte Sessan skötte sig bra med att äta hö och mineralerna hon fick i sin krubba. Och sedan så tog jag bara några djupa andetag och gick ut med Ares!  Det är en sak som är lite läskig med att fara ut med Ares, och det är att vi behöver korsa en trafikerad väg direkt för att komma ut till skogen, och mitt emot den vägen så finns det en segelbåt på en stor presenning där de även parkerat en släpvagn. Så det finns lite läskiga saker att titta på om man är en unghäst. Min oro har väl varit att A...

  Jag gillar inte att behöva totalvila men ibland är det bara nödvändigt.  Höger axel håller på att fucka ur med en tilltagande inflammation sedan jag målade stallet, trots att det var en vecka sedan jag avslutade målandet, och resten av kroppen hade feberkänsla i söndags, så jag blev sängliggandes framför fantasyserien Game of thrones. Men åh vilken härlig serie det är och vilken lyx att man kan se på denna berättelse och ändå upptäcka nya delar av den. Jag tömde skafferiet på godis och Jonatan kom med hämtmat som vi åt tillsammans, i sängen. Sedan ligger jag ju i sovrummet som vi renoverade sommaren 2023, precis när vi började dejta varandra, och jag tror egentligen man inte riktigt fattat hur mycket vi åstadkommit de här två och ett halvt åren.  (Jag minns att jag möttes med lite skepsis av kompisar och kollegor i början på relationen, om jag verkligen skulle lägga ned så mycket energi på att renovera någon annans mans hus, men det kändes som ett roligt projekt, och ja...

  Det var inte utan vånda jag gjorde i ordning Ares på en uteritt, tillsammans med Jonatan och Sessan. idag. Ares är ju fortfarande bara fem år. Det är november nu. Han har bara motionerast en gång här i Sjöbotten sedan han flyttade hit, sedan har vi lagt det mesta krutet på att bygga stallet åt hästarna.  Så jag hade väl en tanke om att han skulle kunna vara väldigt pigg i kylan, jag hade en tanke om att han kanske skulle vara lite mer sprattlig och reagera en hel del på omgivningarna. Och då kände jag mig osäker, för att Ares är en väldigt, väldigt, stark grabb, så jag vet inte riktigt hur jag skulle orka med ett allt för stort spektakel. Jag började därför med att leda honom och inte sitta upp på en gång.  Kom det något spektakel i novemberkylan då? Nej det gjorde det inte. Inget alls. Han var väldigt energisk i sina steg, alert, och andades stötvis och upphetsat här och var, men i övrigt hade jag ingenting i handen. Så efter att vi vandrat en stund tillsammans, och ha...