Livet är förändring

Snöstormen rullar in över Västerbotten med tätt snöfall och kalla vindar. Det susar utanför fönstret, som nästan snöat igen, trots att jag skottade fram fönstret innan lunchen. Jag har kurat ihop mig under täcket i min lilla etta med halsont och feber. Galishimo har sitt vintertäcke som är varmfodrat ända upp till halsen och ligger nog och trycker i halmkojan med sin flock. Jag ligger i sängen med otvättat hår och äter kex och tänker att snart... snart kommer våren!  Snart är vi där igen   Snart är vi där...  .

Idag var jag en rädd overalltomte på en spänd häst. Eftersom livet innehåller så många faror, och eftersom vi var ensamma på ridbanan mitt i blåst och snö, så var jag tacksam om jag över huvud taget vågade mig upp. Men jag vågade mig faktiskt upp. Under vånda och förtvivlan. Sedan skrittade vi runt lite. Spänd och orolig häst med ryttare i halv fosterställning. Vi tränade i alla fall lite skänkelvikning och öppna i hans dåliga varv och det dåliga varvet är minsann inte så dåligt längre. Sedan så lämnades en häst ensam i en hage i närheten och den ensamma hästen brallade iväg i panik, fram och tillbaka. Detta, kombinerat med snörök, lite blåst, och dessutom ondskefulla snöflingor from hell... ja. Det var bara inte vår dag idag. Galishimo brallade dock inte utan frös fast ett par gånger och höll andan. Det är mycket lättare att sitta kvar på, än bockningar. Efter att jag klivit av honom, kom dock diverse utspel. Det var Galishimo som gjorde besvärjelsedansen. Bort med alla onda and

Har ni någon gång försökt att göra något som ni velat komma igång med, men som inte fungerat? Gjort en nystart och tänkt att "Nu ska jag minsann träna fem dagar i veckan/äta nyttigt/hålla undan bättre hemma/ta minst en långpromenad varje söndag" eller liknande? Jag har sådana nystarter hela tiden. Jag ska alltid börja med allt. Jag ska alltid, alltid bli en bättre människa. Samtidigt så blir jag förvånad över hur jag själv fungerar för varje gång jag ska göra en nystart så upptäcker jag förutsättningarna för nystarten. Och jag blir lika förvånad varje gång. För att göra en nystart måste man nämligen, nästan alltid, göra ett avslut. Ska man starta med något så måste man sannolikt sluta med något annat, för att få tid att göra det man ska starta med. Och det är ofta där jag blir helt perplex och förvånad över hur SVÅR denna uppstart plötsligt blev. Exempelvis nu när jag skulle börja träna på gymmet innan arbetet och behöver gå upp klockan fem på morgonen. Det är ju en bra

Ursäkta den suddiga bilden! Teknikproblem...Och så ursäktas den vingliga tömkörningen! Förarproblem... Galishimo tömkörs och anstränger sig med liv och lust för att ta sig över ett hinder på 20 centimeter. Det krävs alltid stor ansträngning och entusiasm för att klara 20 centimeter. Sedan försöker jag bromsa in honom för att genast utmana honom med en serie på tre markliggande bommar. Tydligen extremsport för Galishimo. Själv är jag jättenöjd. Han har fruktat markliggande bommar och det är inte förrän nu han tar sig an dem med lite mer självsäkerhet. Hinder ju inte heller varit populära.. men nu börjar han få lite självförtroende! .

Jag blev så fint lovordad av hästbloggaren Fiorano, så jag blir ju givetvis frestad att återgälda den fina gesten. Fiorano har gjort något intressant och ovanligt inom hästvärlden. Hon har gjort en Downshifting. Från stora tävlingshästar till små tävlingshästar. Vilket jag inte hört någon göra förut. Hon konkurrerar alltså mot vuxna ryttare på fullstora tävlingshästar, och har typ en halvmeter närmare till marken än sina stora konkurrenter... Då gäller det att ha skinn på näsan! Fioranos blogg finner du  HÄR!

Jag känner mig inte kränkt. Jag är inte den typen som känner mig kränkt. Jag kan liksom snörpa ihop munnen i ett återhållsamt och något falskt leende, vid vissa situationer. Men jag står verkligen inte på barrikaderna och kräver ett bättre samhälle. En fnysning kan jag ge ifrån mig dock, ibland. Men jag noterar vissa saker. Noterar. Och delar med mig. Som att man är lite mer "allmängods" när man är 34 och singel. Jag arbetar i kontorsmiljö och till och med på ett möte i måndags, fick jag kommentaren av en kvinnlig, äldre kollega: "Du har sett väldigt fräsch och snygg ut på sista tiden, har du gått och blivit kär?" "Nej, jag äter tillskott av magnesium." "Jaha." "Ja." "Inte kär då?" "Nej." Jag bet mig i läppen för att inte ställa en passande motfråga till kollegan som är ca 20 år äldre än mig och väntar barnbarn: "Du då? Ditt kärleksliv? Rullar det på bra?" Men det kändes allt för opassande på m

Jag brukar erbjuda Galishimo lite vatten ibland efter att vi varit ute. Särskilt om jag tycker att han jobbat på bra. Jag fyller en hink med vatten och går fram med det till honom. Ibland dricker han mycket, men är han inte törstig så börjar han leka med hinken. Jag får alltid en puss på handen dock. Alltid. En mer eller mindre blöt puss beroende på hur mycket han druckit. Nu kan jag inte låta bli att göra detsamma för de andra hästarna som råkar befinna sig i stallgången för tillfället. Varför gå förbi dem med en hink vatten och sedan hälla ut det? Så i tur och ordning frågar jag varje häst om den kan tänkas vara törstig och räcker fram hinken med det resterande vattnet. Det är lite kul att se hästarnas reaktioner. Först blir de lite förvånade och spetsar öronen, sedan undersöker de vattnet.  Man kan försöka förutsäga hur de olika hästarna ska reagera beroende på hur man känner dem och ägarna brukar ibland chansa på hur de tror hästen reagerar. "Hon gillar nog inte hinken, d