Livet är förändring

  Ja, igår satte jag mig i speedcarten och körde lite med Ares. Först åkte jag lite på sidan på ena stänkskärmen men det kändes helt onödigt och kändes bekvämare att bara sätta sig rakt av och köra. Det går hur bra som helst och han känns väldigt trygg med uppgiften. Vi har stannat, startat, och svängt. Han har inga problem med något alls! Jag har känt mig otroligt glad över hur enkelt det varit att jobba med honom under inkörningen och hur snäll han är. Det känns som att jag upprepat mig om detta i snart tre år, men jag kan ändå inte låta bli. Det är så här det ska vara att ha häst!  Jag har tittat på bilderna och filmerna och tycker han beter sig exemplariskt på alla sätt. Särskilt trevlig är han på att stå stilla och vänta när man selar på och av honom. Hittills har han aldrig tagit ett extra steg i onödan. Han står som ett ljus och verkar veta om att han är jätteduktig. Jag hinner kliva upp och av utan minsta stress. En guldkille helt enkelt!  Jag sade till Jonatan at...

  Jag och Jonatan har pysslat med att köra in Ares nu under värmeböljan. Hittills har det gått otroligt, otroligt, enkelt. Jag har tidigare låtit honom dra en sockerbit efter sig då och då, och har även gått med släpande tunga kedjor nära hans fötter. Det har inte varit systematisk träning utan lite utspritt här och var. Han är väldigt väl tömkörd också, sedan länge. I stallet har jag ibland tagit sopkvasten och lagt den vid hans sidor som en sidoskakel då och då, tills han inte brytt sig. Vi har gjort vissa förberedande övningar och hoppat över andra. Så vi är inget skolboksexempel om hur man borde köra in en unghäst.  Största problemet med inkörningen, som jag sett det, är inte Ares och hur han reagerar på vagn och skaklar, utan att vi är i ett livligt stall nära stan och att det kan komma överraskningar under inkörningen som man inte riktigt kan kontrollera. Cyklister, paragliders, hundägare, bärplockare, tåg, andra travhästar, renar osv. Det har varit tryggare att rida ell...

 När Jonatan var i stallet så passade vi på att göra en lastnings-utmaning. Kan vi lasta våra hästar i transporten samtidigt som vi sitter ned? På en stol eller pall? Utan mat i transporten?  Jonatan började med Super-Sessan men hon är ju van att få mat i transporten så hon gick in av sig själv ett par gånger. Det såg lätt ut och såg så fint ut! När hon väl såg att matlådan var tom så fick jag testa lasta henne, och då blev det svårare. Då tyckte hon att hon gått ut och in tillräckligt många gånger. Men det var långt ifrån omöjligt, och efter ett tag fick jag in henne! Den största skillnaden tycker jag blir att man inte blir så ”stark” när man sitter på en stol. Man måste finlira lite mer och ställa rätt fråga vid rätt tillfälle. Nyttigt!  När vi skulle hämta Ares så var jag ganska säker på att vi inte skulle lyckas hela vägen. Han är en stor och stark grabb, och ibland har jag fått använda ”stora bokstäver” för att få in honom i transporten. Och visst var han skeptisk fr...

 Det har varit otroligt mycket jobb dessa två semesterveckor. Jag tycker det varit väldigt tungt och det är inte bara en dag jag varit lite ledsen över att inte riktigt kunna återhämta mig. De fina nyheterna är att Ares mår kanonbra trots att han fick fång för en månad sedan, och även Super-Sessan mår jättebra. De får båda hyfsat bra träning trots värmeböljan.  Eftersom Jonatan jobbat mest på gården så har jag gjort allt jobb med Ares, men även en hel del tömkörning med Super-Sessan. Jag har lagt upp träningen som jag gjort tidigare, och Sessan svarar superbra på det. Igår längtade Jonatan till hästarna och jag såg väldigt mycket fram emot hur han skulle uppleva Sessan nu. Han blev jätteglad över att hon nu förstår så mycket mer. Hon går slalom mellan koner, accepterar bettet, går fram överallt och gör jättefina halter. Som vi kämpat, jag och Sessan! Jag känner också att jag kommit närmare henne och att vi förstår varandra bättre, det är ju på många sätt ovärderligt! Hon stann...

  Ares fortsätter att må bra efter sin fångdiagnos och rör sig jättebra. De största problemet vi haft just nu är att tillgodose hans tuggbehov på begränsad energi. Han hade en dag då han var väldigt stressad och luftsnappade oavbrutet, men mera ris och halm hjälpte honom att hitta lugnet. Jag är ovan att väga hö och ge givor och blev ju beroende av att fler på stallet samarbetade med gemensamma givor. Det är ju över två mil mellan gården och stallet Ares är på, så jag har behövt åka fram och tillbaka en hel del. Det har varit lite jobbigt att släppa kontrollen och lita på att andra har koll på läget. Men det går bra! Jonatan har ju ridit ett år på ridskola och fick sitta upp på Ares i några minuter, i skritt och trav, under tiden jag granskade, och filmade, hur Ares rörde sig och betedde sig. Självklart i dialog med veterinären som behandlade Ares. Det såg jättefint ut på alla sätt. Ares hade trevlig bjudning, var glad, och gick upp i trav på eget initiativ. Det känns lite overklig...

  Ares börjar bli bättre från fången och rörde sig väldigt bra igår! Helt symtomfri, skulle jag vilja säga! Vilken otrolig lättnad det varit, Ares har varit jättesnäll och positiv hela denna sjukresa.  (För 12 år sedan, när jag var 32 år, hade jag ju Galishimo i sjukhage och det var en fruktansvärd upplevelse, framför allt för Galishimo som behövde sin flock och mådde riktigt dåligt i isoleringen. Jag var totalt knäckt, den perioden kan du bland annat läsa om HÄR.  Så jag vet ju att många hästar kan ha riktigt svårt för sjukhage. Det är så skönt att det går så mycket bättre för Ares!) Men Ares hade varit utan smärtmedicin i fyra dagar igår, och rörde sig fint, utan några problem alls. Men då går ju tankarna vidare, som ringar på vattnet. Är det lönt att Ares står kvar på ett lösdriftstall i stan, när han ska få vägd mat regelbundet, i stället för grönbete?  Kan det vara värt att ta Ares och Sessan till Sjöbotten och flytta dit, när det ändå är dit vi är på väg? Är de...