Livet är förändring

När jag googlade om arabhästar, innan jag köpte Galishimo, så läste jag att araber har en fallenhet att vara försiktiga med mindre barn. Jag tyckte det lät lite lite väl romantiserande och reflekterade inte så mycket över det. Men ibland dyker det ju upp mindre barn här i stallet och Galishimo är verkligen jättesöt med dem. Han blir mycket mer stilla och försiktig i sina rörelser. I somras lät han sig ledas ut ur hagen av en 5-åring och gick med huvudet sänkt så att de kom i samma höjd. Det är faktiskt skönt att kunna säga till föräldrar med mindre barn att "Ja, du får hälsa på min häst, det går bra!" och sedan fortsätta sopa eller göra annat, för man vet att Galishimo håller sig så försiktigt han bara kan. Där är han kanonfin!

Japp. Renskinnet plockades upp från bilen och hamnade i lägenheten. Jag kan inte klippa i det. Det är en liten ren som haft det.. som klarat alla tuffa årstider, som slickat vägsalt efter norrlandsvägarna, som förlitat sig på människan vid vinterfodringar, som kämpat mot mygg och brems, samt sorgligt avslutat sitt liv innan den blev en gammal ren. Med bara fina pälsen kvar. Alla kommer vi att dö  men få av oss lämnar så vackra avtryck. Jag lägger undan saxen en liten stund till. Jag är för blödig. Och den är ju så fin trots att det är "2:a sortering" på den. Den är bara lite sned i fronten. Men vem är inte sned i fronten? Metaforiskt, åtminstone.

Galishimo vill skicka en officiell ursäkt till Sara, efter att han i blind panik repat hennes sadel, då han blev rädd för en vägg. Trots att han har nio års erfarenhet av väggar av olika storlek, densitet och ljudverkan, samt sju års kompetens på olika sadeltyper, så skapades ett väggljud och den nya sadelfilten en kakafoni och disharmoni, där beslutet slutligen fattades att gripas av våldsam hysteri. Galishimo kan nu se så här i efterhand, när han beskådat förödelse n, att bättre beslut kunde ha fattats. Han ska se över sina rutiner och överväganden vid oförutsedda situationer. Han vill förtydliga att omständigheterna troligen inte hade blivit detsamma om han inte haft en bad hair day. Att byta päls är ju faktiskt ett trauma i sig. Han vill dock överräcka dessa gåvor, i form av choklad och en sadelvårdsprodukt, och hoppas på överseende

Märks det att jag fått bättre ekonomi, eller?!  Jag var just på väg att dra ett långt och dramatiskt inlägg om mina vedermödor och min bostadssituation och min pyttelilla etta och hur mycket jag kämpat, oftast helt allena. Hur jag sparat till bil och hästtransport i flera år, hur jag avundsjukt tittat på alla andra när de köpt in fina hästgrejer, och så vidare. Hur jag avundsjukt tittat på samboende eller gifta par som haft det lättare ekonomiskt, och konstaterat hur synd det är om mig som måste kämpa själv. Och så vidare. Jag börjar ju närma mig 40 också. Vojne vojne! (Okej, det där sista oroar mig ärligt talat inte ett smack, jag bredde på där) Men det behövs faktiskt inget "skäl" till att lägga pengar på inköp.  Man måste inte "förtjäna" att lägga pengar på nöjen.  Ibland är det bara så att man kan det, ibland på grund av slump och ibland på grund av slit, och då får man njuta!

Renskinnet som jag hade beställt från Hööks, och som skulle tjäna som sadelunderlägg, kom faktiskt samtidigt som ridkappan. Jag hämtade ivrigt båda paketen i centrum och hade lite av en egen julafton. Det finns bara ett problem med renskinnet: Det är för fint. Jag lade ut det på golvet och fylldes med kärlek och vördnad för det vackra stycket. Det var så mycket större och finare än vad jag hade trott. Jag lade ut det på golvet och insåg att det passade helt perfekt i min lägenhet. Det var så mjukt och fint, det luktade gott, det hårade inget. Jag har ju redan pimpat ett vackert älghorn i hallen och ett renskinn på golvet i sovrummet band bara ihop hela upplevelsen. Så vackert. Sedan försökte jag skärpa mig och tog mig samman. Jag lade in renskinnet i bilen tillsammans med en sax och en mörk krita för att rita ut vart jag ska klippa skinnet. Jag planerade att utföra detta arbete på stallet där det fanns gott om schabrak att använda som mall. Jag plockade även fram nål och t

I måndags var det en köldknäpp på ca -8 grader och Galishimo var väldigt energisk av kylan. Trots detta så tog jag honom på en ensam uteritt efter Varnvägen och TROTS detta så skötte han sig fantastiskt. Han gick i en väldigt stressad skritt med hög kadens och stirrade spänt på allt. Han hade inte ens tid att stanna och skita. Det var framåt som gällde. Med ett litet radband av små stress-bajsar som pluppades ut i tid och otid, efter vägen. Men jag kunde faktiskt ha långa tyglar och kunde "åka" på honom hela vägen! Jag behövde inte lägga på benen och driva fram honom en enda gång eller ställa honom från något farligt. Han visste precis sitt uppdrag! Nu ska vi inte gå så långt och säga att jag inte var högst vaksam och fokuserad ridturen. Men några minuter här och var så kunde jag faktiskt bara sitta där uppe och titta mig omkring. Under tiden som Galishimo skrittade i spänt övertempo. Låter kanske inte så märkvärdigt men jag har ALLTID önskat att Galishimo ska gå at

Idag fick jag och Galishimo följe av en glad tjej och en lika glad travare med julmössa. Julen ska tydligen börjas i tid. Björn följde också med. Tjejen och travaren med julmössa följde oss troget när vi red serpentiner på ängen, så jultofsen studsade. Galishimo kände sig helt klart stärkt av detta och kände arablugnet infinna sig. Sedan tog vi en tur efter Varnvägen. Galishimo var betydligt lugnare idag när det var soligt och vindstilla. Han kanske kom på att han överlevt vintern förut. Puh! Nu kommer det tyvärr att bli plusgrader igen och regn så nu försvinner snart den lilla snö vi fått. Hoppas underlaget blir bättre snart så Galishimo får lite mer tempoträning. Det är så roligt att jag har hästen på ett stort och prestigelöst stall. Alltid är det någon som vill hänga med på en ridtur!