Livet är förändring

Foto: Maud Holmgren Idag var det äntligen det årliga betessläppet! Det är så roligt att se Galishimo när han springer ut på betet för första gången för året. Idag hade vi varit ute och skrittat i två timmar, och han kom lite för sent på själva betessläppet, men det tog han igen med råge. Han störtade in som en liten kanonkula och drog igång de andra hästarna, som i själva verket valt ett betydligt stillsammare firande av betessläppet. Men nu vaknade hela flocken till lite, och påhejad av lite publik, så fick de alla springa några ärevarv. Det är Maud Holmgren som tagit de fantastiska bilderna på honom. Så tacksamt! Foto: Maud Holmgren Det som verkligen är roligt för i år är ju att han är så normalviktig! ("Smal" höll jag på att skriva men det är för att min hjärna har tutat i mig att hans övervikt är det normala. Det normala är ju detta. "Smal" är han när man ser revbenen.) Jag har ju lyckats motionera honom betydligt bättre denna vinter och det märks

Tyvärr hade jag PMS idag och missade mentalt hela showen jag fysiskt närvarat på, då jag råkat hamna i ett nattsvart hål av vinglig häst och ridrädsla. Men enligt de små filmsnuttar som levererades så har jag stundvis en fantastisk häst, som numera matchar både bilen och hästtransporten. Det här med helmatchad häst-bil-transport, känns underligt tillfredsställande på ett sätt jag inte kan förklara men som de flesta kan förstå. Det är roligt med matchande färger. Oklart varför. Tur att jag inte gav upp med transporten och lät den förbli gällt smurfblå. Det hade genererat någon slags känsla av obalans. I hela tillvaron. Trots att jag inte riktigt var i mental toppform så red jag stundvis väldigt bra. Korta stunder, åtminstone. Under några få sekunder sammanfaller faktiskt mina små stunder av bra ridning, med Galishimos små stunder av glans. Då blir det små ögonblick av glädje. Små, små ögonblick av glädje. Tränaren har ju pratat på en massa om bogkontroll och rumpkontroll p

Igår när jag skulle ta in Galishimo till stallet så möttes vi av ett studentflak som gjordes i ordning, vid sidan av stallplanen. Det hade en banderoll, ballonger och björkris. Unga studenter fnissade och pratade uppsluppet, i det svala sommarvädret. De sopade flaket och och fladdrade runt med fina sommarkläder. Det låg plastpåsar och målarburkar på marken. Galishimo var nyfiken. Väldigt nyfiken. Han gick fint och försiktigt fram med spetsade öron och en tjej kunde inte låta bli att säga: "Åhhh titta vad söt! Kolla de små flätorna..." Galishimo insåg genast att de pratade om honom och rörde sig värdigt fram till flaket för att svara: "Tackar! Jag är inte bara vacker, jag är snäll också!" innan han fortsatte inspektera flaket. Min häst...! Tänkte jag och blev alldeles varm om hjärtat. Min fina, lugna, nyfikna häst. Jag hade ingen aning om att han en timme senare skulle bli djupt chockad över att blomman "hundkex" nu kommit tillbaka. I år igen. Han ha

Galishimo den 3 juni år 2017                                                            Galishimo den 6 juni 2018 De här jämförelsebilderna gör mig glad! Galishimo har verkligen tappat övervikten och har ju en betydligt hälsosammare vikt nu. Jag har ju kunnat rida honom hela vintern, och Elin har ju gästat oss och kört galoppintervaller med honom då och då. Tidigare vintrar har han ju känts för instabil för att ridas men förra vintern så var det relativt lätt att hålla igång honom! Han är nu senigare, mer muskulös, och blir inte trött lika lätt. Mycket, mycket glädjande att se. -

Idag orkade jag pressa mig lite mer med dressyren. Korta tyglarna lite och höja kraven. Vi var utanför våra komfortzoner och vi såg inte vackra ut. Men man kan inte se vacker ut hela tiden om man ska utvecklas så det fick vara lite stramt och motigt och snett och vint ibland. En stor utmaning med Galishimo är att rida honom rakställd. Han svänger in och ut åt alla håll och kanter lite oförhappandes. "Som en plastpåse för vinden" som Björn så fint beskrev dagens skritt. Och trav. Men då måste man bara öva, och öva... Sedan bröt Galishimo ihop när han råkade trampa i sin egen kisspöl, mitt under galoppträningen. Jag förstod inte alls vart detta utbrott kom ifrån från början, och trodde jag pressat honom för hårt och att det var därför det blev en spark och panikrusning. Men sedan upptäckte vi att han klivit i sin kisspöl och att det var exakt där som han fick panik. Han är ju rädd om fötterna. Som alla vet. Den helt oredigerade verkligheten var faktiskt att jag sad

Jag har ju funderat lite över Galishimo och de nya förutsättningarna som jag får nu med de nya arbetsuppgifterna. Livet sammanfaller ju dessutom just nu med att jag blir klar med några längre lån, bland annat topplånet på min bostad som går ut om fem månader, och gör att jag får loss ännu mer pengar. Kortfattat kan man säga att jag har råd med en betydligt dyrare och bättre häst. Jag har till och med råd med en bättre och dyrare häst OCH så har jag råd att ha kvar Galishimo, om jag vill. Det är ingen omöjlig ekonomisk ekvation, om jag väljer att bo kvar i min etta. Men har jag tid med två hästar? Har jag ork? Det är ju inte så att jobbet kommer att vara en lek i parken, utan snarare kommer det att göra mig väldigt trött emellanåt. Jag är ganska säker på att jag skulle kunna bli väldigt glad av att få delta i dressyrtävlingar och lättare hopptävlingar, om jag hade en häst som var lite erfaren och bjussade på att hjälpa mig lite. Jag har ju förut tävlat i diverse konditionssporter (tr

Dagens enda projekt var att ta Galishimo på en promenad, och sedan räckte det gott och väl med helgens aktiviteter. Jag var fortfarande helt slut efter arbetsveckan och den vansinnigt roliga Luleåtrippen, men jag orkade knappt rida, och satt hellre av och promenerade honom största delen. Vädret var otroligt fint med blott några vindpustar. Huvudsaken är ju att Galishimo rör på sig! Björn var med och gick med oss, och tog denna fina bild. Livet är gott nu. Väldigt gott.