Fundering om dressyrsadel
Idag åkte jag lite spontant till en sadelutprovare och pratade lite löst om eventuellt nytt sadelköp. Westernsadeln jag köpte förra vintern satt inte så bra på Galishimo så jag fick sälja vidare den.
Den sadeln jag oftast rider i, som provades ut av samma utprovare för över tre år sedan, var en sadel för islandshästar. Den var bra passad till Galishimos rygg, för han har inte haft några problem alls med den och lagt på sig fina muskler och rört sig obehindrat av den. Det var den bästa sadel hon kunde erbjuda utifrån den budget jag hade då. Men nu när jag och Galishimo börjar bli bättre, och börjar kunna finlira lite mer, så behöver vi en sadel mer lämpad för dressyrridning. Exempelvis en sadel som gör att man lättare kommer upp i en mer balanserad dressyrsits, och så vidare.
Sadelutprovaren kom ihåg mig och Galishimo alldeles utmärkt, trots att det var ett tag sedan vi sågs. Hon sken upp och trodde hon hade en sadel som skulle kunna passa för oss. Jag fick provsitta i en riktig dressyrsadel inne i butiken, och känna efter hur skillnaden kändes. Visst sitter man bättre och mer balanserat i den. Benen kommer ner bättre och man sitter djupare och rakare i den. Hon erbjöd sig att komma och prova ut den åt mig och Galishimo i Januari. Den kostar just under 15.000 kronor och man kan få räntefritt lån på den om man betalar av den inom 12 månader.
Om hon fick tag på en billigare, begagnad sadel, i liknande modell, så lovade hon att kontakta mig så snart som möjligt.
Å ena sidan så blev jag väldigt lättad och glad, för det vore jätteroligt med en ordentlig dressyrsadel som kan hålla många år. Å andra sidan så kändes det lite tungt. Ytterligare en sommar då jag blir strandsatt här hemma och inte har råd att resa någonstans. Ytterligare ett år då jag måste se över min budget varsamt. Ytterligare ett år då man måste hålla igen, och hålla igen. 15.000 kronor är inte easy peasy för mig och kommer att påverka mig tydligt.
Det är ju också värt att tänka på att varken jag eller Galishimo är redo för någon tävlingsbana alls, eftersom han är rädd för allt, så allt jag investerar i honom gör vi för vår egen skull... för våra ögon och min egen magkänsla. och inte för några höga bedömningar på dressyrbanan.
Jag får fundera vidare. Jag gillar ju Galishimo. Jag lägger ju gärna ned tid på honom. Jag slet ju för att spara ihop till hästbilen och är tjurigt envis med att få hästtransporten att fungera så bra som möjligt... En liten sadel för 15.000 kr är ju en liten investering i jämförelse med allt annat jag gjort för att vi ska kunna utvecklas tillsammans.
Jag kan ju inte ge upp 500 meter från mållinjen... eller 15.000 meter från mållinjen...
om det nu finns någon jävla mållinje.
.
.
Den sadeln jag oftast rider i, som provades ut av samma utprovare för över tre år sedan, var en sadel för islandshästar. Den var bra passad till Galishimos rygg, för han har inte haft några problem alls med den och lagt på sig fina muskler och rört sig obehindrat av den. Det var den bästa sadel hon kunde erbjuda utifrån den budget jag hade då. Men nu när jag och Galishimo börjar bli bättre, och börjar kunna finlira lite mer, så behöver vi en sadel mer lämpad för dressyrridning. Exempelvis en sadel som gör att man lättare kommer upp i en mer balanserad dressyrsits, och så vidare.
Sadelutprovaren kom ihåg mig och Galishimo alldeles utmärkt, trots att det var ett tag sedan vi sågs. Hon sken upp och trodde hon hade en sadel som skulle kunna passa för oss. Jag fick provsitta i en riktig dressyrsadel inne i butiken, och känna efter hur skillnaden kändes. Visst sitter man bättre och mer balanserat i den. Benen kommer ner bättre och man sitter djupare och rakare i den. Hon erbjöd sig att komma och prova ut den åt mig och Galishimo i Januari. Den kostar just under 15.000 kronor och man kan få räntefritt lån på den om man betalar av den inom 12 månader.
Om hon fick tag på en billigare, begagnad sadel, i liknande modell, så lovade hon att kontakta mig så snart som möjligt.
Å ena sidan så blev jag väldigt lättad och glad, för det vore jätteroligt med en ordentlig dressyrsadel som kan hålla många år. Å andra sidan så kändes det lite tungt. Ytterligare en sommar då jag blir strandsatt här hemma och inte har råd att resa någonstans. Ytterligare ett år då jag måste se över min budget varsamt. Ytterligare ett år då man måste hålla igen, och hålla igen. 15.000 kronor är inte easy peasy för mig och kommer att påverka mig tydligt.
Det är ju också värt att tänka på att varken jag eller Galishimo är redo för någon tävlingsbana alls, eftersom han är rädd för allt, så allt jag investerar i honom gör vi för vår egen skull... för våra ögon och min egen magkänsla. och inte för några höga bedömningar på dressyrbanan.
Jag får fundera vidare. Jag gillar ju Galishimo. Jag lägger ju gärna ned tid på honom. Jag slet ju för att spara ihop till hästbilen och är tjurigt envis med att få hästtransporten att fungera så bra som möjligt... En liten sadel för 15.000 kr är ju en liten investering i jämförelse med allt annat jag gjort för att vi ska kunna utvecklas tillsammans.
Jag kan ju inte ge upp 500 meter från mållinjen... eller 15.000 meter från mållinjen...
om det nu finns någon jävla mållinje.
.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar