Bra rutiner men ohyfsad tånagel


Några saker går inte så bra nu. Jag är ganska slutkörd. Jag har haft en period på tio dagar som har varit Mindre Roliga Tio Dagar. Men efter tio dagar kom jag igång igen och börjar känna lite hopp om livet. Och livet är ju inte så tokigt nu. Jag har gått ned sju kilo och känner igen min kropp igen. Muskler kommer snabbt, eller så försvinner de aldrig riktigt. Rörelse skänker mig alltid lugn och balans. Jag mår på ett vis bättre än någonsin just nu, tror jag. Jag har bra rutiner, bra vänner, det går bra med hästen.

Det är också skönt att jag inte har någon pojkvän för när jag tittar i backspegeln så sover jag aldrig bra när jag har haft pojkvänner. Jag har ständigt en liten sömnbrist som gnager på mig då. Och det är skönt att slippa. Att vakna utvilad, månad efter månad, ger livet lite extra gnista.


Dock är det slut på söta bilder på mina tår mot vågen. För min vänstra stortånagel protesterar mot löpträningen och har bestämt sig för att släppa greppet. Så nu är nageln sådär halvlös vid nagelbandet och eftersom jag är paniskt rädd för att den ska lossna helt, exempelvis när man tar av sig en socka och nageln hakar i socktyget, så därför lindar jag om den. Och eftersom den är lös vid nagelbandet så förmodar jag att det dröjer många månader innan jag har en normal tånagel igen. Jäkla onödigt av nageln att bara överge foten sådär. Utan någon form av överenskommelse eller planering.. Jag som joggat så försiktigt, dessutom...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer